Bristning grad 3 eller 4

jag fick två små bristningar, men vet ej om de var 3e eller 4e graden..

hur vet man de?

Jag sprack otroligt mycket, så mycket man kan spricka utan att ringmuskeln sprack...
Grad 3 va?

Ingen som har/kan vad graderna betyder?

Själv har jag ingen aning om hur mkt/illa jag sprack...det står bara flertal stygn i min journal, men jag tror det var rätt mkt, för det var verkligen ett gäng stygn som släppte....men det är lite trist att inte veta...

Hittade följande i en av böckerna i bokhyllan: "Första graden berör den fuktiga delen av blygdläpparna, andra graden berör även ett område av muskulaturen i mellangården, tredje graden påverkar ändtarmsöppningens ringmuskel och fjärde graden berör hela området till svanskotan."

Sedan får man ju tänka på att graderna bara anger hur långt bak man har spruckit men inte hur djup bristningen är. Jag hade som tur var en väldigt yttlig bristning i stjärten, två muskeltrådar, men det var jobbigt nog ändå och är det ibland fortfarande. Men det är kanske ändå nästan ärret i underlivet som känns mest besvärligt.

Det borde väl stå i journalen om eventuella bristningar? Den är väl standard för hela Sverige? I min står det, under "Diagnos/benämning/åtgärd" nere i högra hörnan: "Perinealbristning grad 3: partiell sfinterruptur". Sedan finns det också strax ovanför ett fält med kryssrutor och rubriken "bristningar" och alternativen klitoris/lab, vagina, perineum, sfinkter, rektum och cervix.

Som jag fått det förklarat för mig så innebär tredje graden att ringmuskeln är påverkad men inte av och fjärde graden att ringmuskeln gått helt av.

Det borde stå i journalen vilken grad. Eller så kanske de bara anger om man fått grad tre eller fyra.

Jag fick en fjärde gradens sfinkterruptur i juni -03 då hela ringmuskeln brast samt ca 3-4 cm upp i ändtarmen. Läkaren vet inte varför det hände i mitt fall.

Idag känner jag mig helt återställd. Det enda jag upplever är att det kan göra lite ont om jag är väldigt gasig i magen.
Jag har även genomgått en graviditet till sedan rupturen. Då kände jag av den mer. Hade mer ont och även lite analinkontinens. Detta gick dock tillbaka helt efter förlossningen och nu känner jag mig helt bra igen. Förmodligen berodde det att barnet tryckte och tyngde innuti mig.

I slutet av graviditeten var jag på rådgivning hos en läkare och han tyckte inte att jag skulle föda vaginalt igen utan genomgå ett planerat kejsarsnitt. Eftersom jag läkt så bra och de inte kunde garantera att jag inte skulle brista så pass mycket igen tyckte han inte att jag skulle fresta på vävnaderna med en vaginal förlossning. Så det blev ett snitt som gick jättebra.

Kunde jag välja skulle jag dock hellre föda vaginalt men jag är inte beredd att riskera att de problem jag upplevde under graviditeten blir permanenta.

Passar också på att påminna alla er som tecknade VäntaBarn-försäkringen (den som kostar pengar) hos TryggHansa att anmäla er skada (bristning av tredje eller fjärde graden) så får ni ersättning från den.

Jag fick en 3-4:e gradens bristning pga att bm fick klippa och hon klippte tydligen för mycket...Fick åka upp på operation en kvart efter min son kommit till världen o det kändes helt overkligt. Operationen (jag fick iallafall vara vaken) tog över 1 timme men när jag väl fick återse min son så glömde man liksom allt det hemska men efteråt har jag insett hur bedrövlig hela historien varit. Nästa gång (som det nog inte blir ändå) jag blir gravid så får jag planerat kejsarsnitt för att undvika att allt "ger vika". Jag var ju på ultraljud 12 veckor efteråt o det var inget skoj, fy vad ont det gjorde. Nu har det mesta läkt ok, ser förvisso inte särskilt snygg ut i "rumpområdet" men allting fungerar hyfsat som det ska iallafall. Och hellre bra funktion än att kunna ställa upp i någon skönhetstävling
All sjukvårdspersonal jag träffat i samband med återbesök har bara skakat på huvudet när de undersökt mig o har inte förstått hur man kunnat klippa så dåligt, men jag har ju fått en son o skulle kunna gå igenom det 100000 ggr till bara för hans skull!

Fick en total sfonkterruptur grad tre trots en liten bebis (3070g) och normal vaginal förlossning, så det måste inte till något extra för att man ska spricka ordentligt.
Läkaren som sydde höll på en timme.

Jag var besvärad nånstans bortåt 6 veckor, framför allt var det svårt att göra några längre promenader utan att få ont i underlivet. Det kändes dock bra när det var dags för efterkontroll hos BM (2 mån e förlossning) och då hade det också läkt jättefint.

Är det många här som "ådragit sig detta vid förlossning"?

Hej hej!!Fick 3:e graden (sfinkterruptur) när jag födde min son den 2:a Juli.Tänkte bara säga att jag hade ingen speciell "gravid" försäkring utan bara en vanlig olycksfalls försäkring hos Trygg hansa och fick ersättning av dom ändå!Hur mycket fick ni i ersättning?

JAg fick också en 3-4:e gradens bristning, men har inte haft några besvär alls, förutom att jag förstås var öm de första veckorna. (Nu är min son 4 1/2 mån)
Jag syddes på operation med spinalbedövning och det blev otroligt bra gjort. Det syns inte att jag fött barn överhuvudtaget. Jag tyckte att det var jobbigare att musklerna i slidan blev uttänjda. Försöker att knipa mycket för att förebygga framtida problem.

Fick en 4e gradens bristning precis som ts så kom min lilla jänta med handen på kinden, plus att de använde klocka litegrann... Har faktiskt läkt bra måste jag säga. är nu 3,5 månader sedan och jag känner knappt av den. Hade för bara ett par veckor sedan sveda men det börjar ge med sig, så jag tror inte jag kostar på ett nytt läkarbesök just nu. Grubblar och tänker mycket på hur nästa ev grav kommer att bli + förlossning. men jag antar att det kommer att bli ett planerat snitt av samma skäl som Andariel.
Blev sövd och sydd efteråt.

1.000 kr får man från Trygg Hansas Vänta Barn-försäkring, d.v.s. ungefär vad försäkringen kostade.

När jag var på efterkontroll på specialistmödravården frågade jag om ev. framtida förlossningar. Läkaren sa att det fanns inga medicinska skäl för att göra ett planerat kejsarsnitt. Det fanns inget som talade för att jag skulle få en ny bristning nästa gång såsom ärret såg ut m.m. Men om jag av någon anledning ändå ville ha kejsarsnitt så skulle man kunna diskutera det då. Det känns skönt att kunna få välja själv, att inte bli helt avrådd från en vaginal förlossning. (Även om en ny förlossning fortfarande känns LÅNGT borta...)

I mitt fall lade barnmorskan ett klipp för att förbereda för sugklocka. Min kropp samarbetade tyvärr inte alls under förlossningen, så en annan barnmorska låg på min mage och tryckte på babyn under krystvärkarna. Jag har hört att s.k. "yttre tryck" kan kännas obehagligt och nästan som ett övergrepp, men jag upplevde det inte så. Hela situationen var bara helt bisarr och jag var fruktansvärt trött, men det var ändå en bra stämning. Och det yttre trycket räckte i mitt fall; babyn kom ut utan sugklocka och det var ju bra för hennes skull. När man pratar med kompisar som inte har fått barn tror de ofta att det är just när själva klippet görs eller när man brister som det gör ont, men jag kände inte något av det utan fick reda på det första efteråt. Däremot var jag inte alls förberedd på hur ont det skulle göra sedan och vilka besvär man skulle ha. Vissa dagar kunde jag knappt röra mig och att gå på toaletten var världens äventyr.

Dessutom kunde jag - vet inte varför - inte kissa under hela förlossningen, så jag hade kateter de första 3 dagarna på BB. Det gjorde ju att jag blev ännu mer orörlig, och när den väl togs bort tog det ganska många dagar innan jag började känna mig kissnödig. Innan dess fick jag hålla koll på klockan när det var dags att gå och kissa och var jätteorolig att det helt plötsligt skulle sluta funka igen. Det tog nog ett par veckor innan det började kännas normalt.

De flesta som jobbade på BB var otroligt rara och hjälpsamma, men det fanns naturligtvs undantag. Jag låg i en fyrasal, så min sambo kunde inte sova över. Vi försökte få ett eget rum p.g.a. de besvär jag hade, men det gick inte. Så min sambo fick ju åka hem på kvällen och då fick jag klara mig själv på natten. Det var jättejobbigt. Ont hade jag och så en kateterpåse i ena handen - inte kunde jag lyfta upp babyn ur hennes säng när hon vaknade på natten. Så då fick jag ringa på personalen och då var det speciellt en som -mitt i natten när lilltjejen gallskrek - började argumentera med mig att det där borde jag klara själv och jag var ju inte snittad och att ha ont var helt normalt o.s.v. Till slut tog hon babyn och gav henne till mig innan hon snabbt gick därifrån, utan att byta på babyn vilket faktiskt var en praktisk omöjlighet för mig att göra. Så hon fick ligga i samma blöja hela natten. Och sedan vågade jag naturligtvis inte ringa igen när jag hade ammat klart och be henne lägga tillbaks babyn, så jag fick ha henne i sängen hela natten och kunde knappt sova alls för det blev så trångt. Det var någon till som var väldigt otrevlig som man undvek.

Jag tycker i alla fall inte att en bristning av grad 3 eller 4 ska betraktas som "normal". Det är ju en förlossningsskada. Det är väl ungefär 1 % som drabbas av det tror jag att jag läste.

Enligt definitionerna så fick jag väl en 2:a gradens bristning, men det var helt vidrigt tycker jag. Jag kände verkligen att jag sprack under krystvärkarna. De sydde i en och en halv timme efteråt, hade svårt att stoppa blödningarna. När jag tittade på ärret i mellangården fick jag en chock. Det är sååå långt. Att då få bristning i ändtarmen måste ju vara helt fruktansvärt. Det jobbigaste efter förlossningen har helt klart varit att få igång magen, hade också väldigt svårt att gå i början, under lång tid gjorde det ont i baken och ryggen, önskar att de hade pratat mer om sånt på mvc föräldragruppen så man var mer förberedd. Jag tycker fortfarande det är traumatiskt att tänka på förlossningen och smärtan.

Hej, jag drabbade också av det. Partiell sfinkterruptur samt perineal grad 3 eller 4. Jag har samlat lite tips och sånt i min db. Kom gärna med fler smarta tips som hjälpt er i läkningen!

Det verkar vara olika från läkare till läkare huruvida de anser att man kan föda vaginalt eller inte efter en sfinkterruptur. Den läkare som sydde mig efter rupturen sa också att det inte fanns några medicinska hinder för mig att föda vaginalt igen men hon sa även att det är jag som bestämmer på vilket sätt jag vill föda.
När jag sedan träffade en annan läkare för att disskutera förlossningssätt vid min andra graviditet så hann jag knappt in i rummet innan han sa att de "brukar rekommendera snitt efter en sådan skada men att det sen är kvinnan som väljer vilket hon vill."
Sen är det ju inte bara om man spricker igen eller inte man ska tänka på. En förlossning påverkar vävnaderna även om man inte spricker något över huvud taget vilket kan göra att det uppstår problem från den läkta rupturen som inte funnits där före den andra förlossningen.
I alla landsting verkar det dock inte lika självklart att man själv får avgöra om man vill snitas eller föda vaginalt efter en tredje eller fjärde gradens ruptur. Jag tycker det borde vara självklart att man får det.

Min son kom ut med armen runt halsen samt föddes i vidöppen hjässbjudning. En barnmorska hängde på magen och tryckte ut honom. Jag fick Partiell sfinkter ruptur samt perinealbristning grad 3 och 4. Det är alltid skönt att se att det finns fler där ute som drabbats av samma sak... Att man inte är ensam.

Jag upplevde förlossningen som mycket traumatisk och ville inte prata med personalen efteråt. Det jag fortfarande undrar är om de inte kunde se hur han låg och var på väg ut. Är det någon som vet om man kan se det, eller blir det en "överraskning"?

Jag funderar nu på barn nummer två och är livrädd för att vara med om samma sak igen. Kontrolleras man när man är gravid hur man ser ut där nere? Om det föreligger någon risk att spricka på samma sätt igen?

Kram alla!

Jag fick 2:a gradens sprickning och kände hur det sprack. Kändes som om det small i hela rummet! Min son kom också med handen samtidigt som huvudet. I journalen står det även att jag blev sydd med flerrtal stygn. Hur ska man kunna veta hur många det är?

Drar mej verkligen inför nästa förlossning då jag upplevde tiden efter väldigt jobbig då det var extremt svårt att sitta mm. Hoppas att det släpper, annars vet jag inte vad jag gör när väl den dagen kommer (inte på braaaa lääänge!).

Grad 3.
Klipptes, klocka, yttre tryck och handen på kinden. Allt tillsammans bidrog antar jag.
Asjobbigt tyckte jag detta var efteråt, inte bara kroppsligt utan även känslomässigt har jag ältat detta. Misslyckande, pinsamt etc.
Läkte bra, men tyckte det stramade vid sex i säkert 5-6 månader. Nu är det helt bra.

Blir definitivt kejsarsnitt nästa gång. Vill inte chansa. Ärrvävnaden gör ju att man är mindre elastisk. Känner att jag har gjort mitt inom detta område med vaginal förlossning...

Detta att jag sprack pajade hela upplevelsen för mig, i övrigt inga problem med smärtan, öppningsskedet etc.