Tonårsdotter -beroende-pojkvän

Vi har en dotter, 18 år som sedan ett år är tillsammans med en 5 år äldre kille.

Från början så sa jag okej så länge han inte köper ut, och det skulle han ju inte göra .. nu är hon myndig och dom super säkert varenda helg. Vi har inte en aning om vad hon gör större delen av veckorna. Hur vi inte kan ha det??? Jo för hon bor ju i princip där.

Det är ju det som är problemet. Hon sitter hemma hos han, som fortfarande bor hemma, varenda kväll å helg. Hade en koll här i våras, då sov hon hemma typ 4 nätter på en månad. Vi orkar liksom inte bry oss längre för det spelar ingen roll vad vi säger. Hon är som helt tom i huvudet.

När hon fyllde arton i april, så kom han faktiskt hit på hennes firande, det var första gången som han satte sin fot här sen i slutet av augusti förra året. När vi ifrågasätter varför dom ALLTID är hemma hos han, så får vi till svar att dom har bestämt så. Vadå bestämt så??? I vilket förhållande bestämmer man så?

När hon kommer hem i veckorna, under terminerna, så är det så sent som möjligt. Vi har sagt att det ska vara tyst vid halv elva eftersom vi ska upp tidigt, men det skiter hon i, missar bussen å nya ursäkter hela tiden. Varför tycker han att det är sunt att hon ska gå till bussen varje kväll och gå fran bussen hem varje kväll?Varför säger inte han föräldrar någonting? Tycker dom inte att det är märkligt att hon jämt är där? Varför ska dom ställa upp på att föda henne?

Hennes rum ser ut som SKIT, trots att hon aldrig är hemma. Nu gör jag snart som en annan mamma här, magasinerar allt. Det stinker från hennes äckliga rum, gamla rökinpyrda skitiga kläder som ligger i travar, läskflaskor å tomma chipspåsar mm mm

Sen har hon gått upp så mycket i vikt, eller dom båda, men han skiter jag fullkomligt i. Har försökt förklara för henne, men som allt annat så går allt bara rakt igenom. Men om man bara äter, röker, super och sitter framför tv:n hela tiden så blir ju resultatet så. Hon har säkert ökat 10 kg de senaste månaderna. Nu sitter alla kläder för tajt, men mest så är det stora joggisar som gäller ... och helst ska man stinka så mycket rök så det är äckligt. Har bråkat men henne om rökning i flera år, gjort allt för att hon ska förstå att man röker inte ... men men nu får hon göra vad hon vill. Har gett upp. Men hemma kommer hon aldrig att få röka.

Idag kom hon faktiskt hem 15,59 ... hon sa att hon skulle vara hemma till 4 så varför komma för tidigt? Men hade det inte varit för att hon skulle ut å övningsköra så hade hon inte kommit överhuvudtaget. Denna vecka har hon trots strålande solsken, hellre suttit hemma med han som ligger sjuk än varit ute med de få kompisar som hon har kvar och besökt stranden, njutit av solen å det underbara vädret.

De få gånger som vi träffar killen så är han inte det minsta social, om han svarar på tilltal så är han mest otrevlig och man känner hur han avskyr oss. Why?

Jag undrar. Vad ska man göra för att få henne å fatta att det förhållande hon har inte är sunt? Eller är det ett sunt förhållande? Är det vi som är känsliga?
Varför väljer hon bort oss? Varför kan hon sitta där medans han är i skola och hon är ledig? Fattar ingenting. Undrar hur det blir den dagen som hon flyttar. Tänk om dom flyttar ihop. Då har vi nog sett henne för sista gången ... det känns som vi betyder noll för henne. Hon har två yngre syskon, 17 och 11, som håller med oss. Tycker det är jättetråkigt att hon aldrig är hemma och de gånger som hon är det så är hon sur och minsta lilla felsägning till henne gör att hon exploderar.