Prata med en psykolog, hur?

Oj, jag har då aldrig betalat mer än vanlig taxa, typ 120 kr eller vad det är för att besöka psykolog. Kanske om man går privat så kan man få betala.

Ring vårdcentralen, berätta kort om ditt problem. Där jag bor får man inte läkartid utan tid till en sköterska som sen lotsar en vidare.
Öppenpsyk har tex samtalskontakter man kan bli remitterad till. Beronede på vart du bor så är det olika lång väntetid.

Första gången brukar det hacka lite, men vart det lider så brukar man kunna öppna sig. Sen är det inte alla samtalskontakter man funkar med, man ska inte vara rädd att be att få byta.

Hur det funkar för andra vet jag inte, detta är bara mina personliga erfarenheter.

Om du går och pratar med en kurator via vårdcentralen kostar det som ett vanligt besök. När du kommer upp i ett visst belopp får man dessutom frikort.

Jag går hos en jättebra kurator som jag har känt förtroende för hela tiden, och då är det inga problem att berätta.
Människor som jobbar med sånt här är ju ofta bra på att tyda signaler som vi inte vet att vi sänder ut, och kan därför ställa väldigt "korrekta" frågor utan att man behöver säga så mycket ibland.

Jag rekommenderar helt klart att du ska prata med någon om du mår dåligt, du har absolut inget att förlora på det.

Okej. Tack så mycket för era svar! Jag är gravid så ja kanske kan prata med min barnmorska om det, även fast det inte har med just graviditeten att göra? Vad tror ni? För dom kan väl ge remiss till nån kurator eller så?

Jag hade samma funderingar som du, kring hur man ska börja samtala när man nu sen har tagit steget och kommit dit. Det som dock är så bra är att dessa människor ju är professionella och är vana att ta olika människor och historier. De har även en förmåga att hjälpa en på traven i samtalet och inger trygghet.. Oftast går man ju också fler än en gång... tryggheten med professionella kuratorer/psykologer, upplever jag, är att de inte bara lyssnar utan de läser även av en på ett sätt som hjälper en att komma vidare och komma åt orsaken/kärnan till att man har det jobbigt. Mitt budskap är alltså att var inte rädd för att börja, känns det inte bra så har du iaf försökt!

Min första kontakt var med en beteendevetare på vc. Det jag inte alls rätt för mig. Han ville liksom stöpa in mig i en form av stackars liten kvinna. Det är inte jag alls!
Jag är en stark kvinna som har ett bra förhållande men min man och då viste han inte vad han skulle göra med mig, "skratt".
Nej, det blev så att jag sa till min husläkare att det fungerar inte, jag vill prata med psykolog. Han skrev då en remiss.
På psykteamet görs sedan en utredning till vilken instans dom tycker att man passar in.
Jag gick tre gånger hos en leg . psykolog som skulle göra utrednngen. Jag blev kvar hos henne i 5 år. Nu är jag klassad "frisk" klar. Jag gick en gång i veckan i 5 år.
Jag betalade 100kr gången tills jag hade högkostnadskort 900kr.

Du behöver ine oroa dig alls för samtalet, dom hjälper dig igång. De första gångerna handlar bara om vem du är och i vilken situation du befinner dig nu.

Jag träffade även en mödravårdspsykolog när jag var gravid med sista barnet för jag var väldigt kluven om jag ville ha honom eller ej. Han är en sladdis.

Kram till dig, och du kommer att lyckats. Det största hindret är taget och det är beslutet att söka hjälp. Att vara stark nog att inse att man ibland behöver stöd i vardagen eller något som man varit med om ska biarbetas.

Tack så mycket för alla svar! Känner att ja gärna skulle vilja sätta igång direkt, men har inte tid hos min bm förrän den 15 juli. Får försöka fylla dagarna så mycket det går tills dess så man slipper tänka på alla bekymmer.

Man pratar ju inte bara hos en psykolog, psykiatriker eller kurator förhoppningsvis kommer de att ge råd, förslag etc.

Ett tips om du bor i en universitetsstad är att vända dig till institutionen för psykologi och höra om de tar emot patienter till sina studenter. Det är oftast kostnadsfritt eller i alla fall billigt och studenterna har regelbunden handledning av leg. psykoterapeuter som är leg. psykologer i botten. Det är studenter på de sista terminerna som tar emot och de är oftast väldigt pålästa och engagerade. Lycka till!

Jobbar inom psyk och du kan som de ovan säger: vända dig till din vårdcentral för att etablera en kontakt! Tänk på att det kan ta tid pga köer!
Ett tips är att byta vårdcentral!
I mitt hemma landsting har vi fritt vårdval vilket betyder att man väljer sin VC själv. Kolla bara upp de har en kurator, psykolog eller liknande på sin "lönelista".
Du kan ju självklart slå upp en via telefonkatalogen men då kan ju priset bli betydligt dyrare! Men en del privata har ju kontrakt med olika vårdcentral pga de långa köerna!
En viktig sak är att du måste känna förtroende för den du ska prata med. Känns det inte rätt så byt!!! Ibland får man kämpa lite för att det ska bli rätt men det lönar sig i längden!!!
LYCKA TILL!