Jag är helt slutkörd och TRÖTT!!!

Hej du!
jaaa,snällt vet jag inte men fakta är att allt inte behöver va perfekt!
Huset får vara stökigt,man måste inte ha hembakade,färska bullar att ta fram jämt.
Köp såna halvfärdiga som du bara slänger in i ugnen några minuter-smakar lika gott!
Låt de andra hjälpa till att plocka undan,du är ingen personlig slav!
Man kan äta halvfabrikat ibland-det gör vi oftast då jag jobbat natt,jag vägrar stiga upp för att koka mat då jag vakat!
Och gubben kan väl veckohandla?! Skriv en lista så kanske du kan få va litet ifred en stund.
Jag har nyss lärt mig att inget behöver va perfekt,man dör inte av det;)
Ta det litet lugnt du ska ju orka länge än!!

Det låter som att du har väldigt höga krav på dig själv. Att du exploderar och blir arg har säkert att göra med att du är slutkörd. Det är en naturlig konsekvens. Finns det någon i din närhet som kan ge dig avlastning? Var finns pappan till barnen? Hjälper han dig tillräckligt?
Usch! Jag blir orolig för dig. Hoppas att det löser sig på ett bra sätt så att du orkar vara mamma och arbeta. Jobbar du heltid? Du kanske kan gå ner i tid? Tillåt dig själv att vila. Du är ju trots allt det viktigaste i ditt liv. Jag tror inte att du skulle tillåta att någon i din närhet mår som du gör nu!
Sköt om dig och var rädd om dig själv!

*tröstkramar*

Kan du inte be om hjälp? Du kan inte göra allt själv, som jasminen säger! Hur gamla är "plastbarnen"? Kan du ge dem några uppgifter att göra varje dag? Har du sambo/man el dyl? Isåfall tycker jag att han får börja och hjälpa till mer! Sen behöver det inte vara prickfritt städat hela tiden, ingen har väl dött av lite smuts? Skit i bullbak o dyl, vad är viktigast, att ni har ett "perfekt hem" och att du bryter ihop elelr att dina barn har en mamma som mår bra?

Jag som startade tråden här.
Tack.
Jag är medveten om allt det ni skriver, och jag vet att jag har för höga krav på mig själv. För några år sen blev jag helt snurrig som om jag vore onykter, det gick inte bort!! Det var nära en riktig kolapps då. Jag är rädd att bli så igen och därför så ska jag göra som ni skriver. Det finns en man, men han är lite bortskämd.
Det är skönt att kunna skriva lite här och få lite omtanke. Tack igen och kram på er.

Hej! Hur gamla är hans barn? Barn tycker om redan när de är små att hjälpa till. Är det lite större så förstår de mer. Vid dukning till matbordet så be dem hjälpa till. Be dem ta bort sina egna tallrikar när ni ätit klart.

Tänk så här, du har bara ETT liv, ta vara på det! Du säger själv att du var nära en kollaps tidigare, låt det vara en varning. Kroppen orkar inte hur mycket som helst.
Du får sluta upp med att skämma bort din gubbe och hans barn. Är du deras hushållerska?? Nänänä.... sluta upp med det.
Bakningen får du göra när du tycker att du vill göra det inte för att du måste bistå med nybakt!
Jag har oxå jätte stora krav på mig själv men jag har fått sänka dem ett antal gånger för att jag spidar upp mig själv igen. Jag har varit hemma för utbrändhet och är sakteligen på väg tillbaka men det tar tid.
Min sambo får allt hjälpa till. Han är ingen vm på att se vad som skall göras med det talar jag om för honom. T ex i förbifarten; du, tvätten är snart klar så du kan väl hänga upp den. Diskmaskinen är oxå klar.... Enkelt!
Det är bara att tala om för dem om det inte ser vad som skall göras.
Prata med din sambo och säg vad du tycker. Så länge du inte säger hur du mår tror han att allt är bra! Gå inte runt och tjura för dig själv. det är bara du som mår dåligt av det.
Lycka till!

Så klart det är en omställning för dig. Låt din man skämma bort dig ett tag! Tona ner dina förväntningar och krav på dig själv. Det är säkert ingen annan som har så höga krav på dig som du själv har.

Försök att få lite egen tid en kväll. Ta ett bad och läs en bok och bar koppla av. Eller träffa några vänner på stan och ät middag.

Kram

TA DET LUGNT, gumman! Sätt dig med en kopp varm choklad och en ostmacka där du får vara ifred. Släng upp fötterna i högläge och njuuuuut!

Vad är viktigast, din egen hälsa, eller att du har ett städat hem?

När du lugnat ner dig råder jag dig att se över dina prioriterningar. Klarar ni er utan en heltidslön från din sida? Du kanske kan gå ner i timmar, så att du kan ordna upp allt. Två heltidsarbetande föräldrar kräver en massa planering och samarbete. Det är svårt att bara kasta sig ut i arbetslivet igen, utan en plan för hur man ska ta hand om allt. Din man behöver verkligen hjälpa till hemma, eller kanske du passar bra som hemmafru? *skulle jag själv gärna vara* Kan han inte hjälpa dig, måste du ju gå ner i timmar på jobbet, eftersom det är vårt att hinna med allting.

Du klarar det här!

Om man inte kan då?
Jag känner mig jävligt trött hela tiden (och då är jag "bara" gravid) alla säger, men lägg dig ner och vila, bry dig inte, men jag KAN inte, jag står och städar fast jag är så trött att jag gråter. Lägger jag mig ner och bara struntar i saker så får jag sån ångest så också det leder till gråt. Har en sambo som kanske inte är världens bästa när det gäller att se vad som behöver göras men efter lite tjat så gör han ändå saker, men det duger inte för mig så jag har ändå ångest, lika bra han inte gör annat än det han är duktig på, känns som om han tex dammsuger hallen och jag går där och det är fortfarande grusigt så blir det ju ändå bara dubbelt jobb, lika bra jag gör det på en gång, dessutom tycker jag synd om han när han gjort nåt och jag måste göra om det, man ser ju hur ledsen han blir och tycker att han inte duger.
Jag får höra hela tiden att man ska sluta ha ångest och ha dåligt samvete för allt, men som sagt, om det inte går då?
Nu låter det som om vi har ett skinande rent hem eftersom jag är en städmaskin men vi har det väldigt rörigt och har så alltid haft det och tycker inte det gör så mycket i vanliga fall, men nu bara MÅSTE jag, annars leder det till stora ångest attacker....
Jag önskar jag bara kunde sluta bry mig och slippa ångest och dåligt samvete över allt, men det är inget jag bara kan stänga av.

Jag tycker att det låter som om du ordnar små tvångsgreijer åt dig själv...se upp! Du kommer att gå in i väggen med den här takten,just att du får ångest för att du låter bli eller för att andra gör det du anser att du ska.
Försök att inte göra om det som någon annan har gjort för då nedvärderar du den människan.Inte roligt för han.
Tänk som så att det inte gör något vem som gör,hur de gör bara det blir gjort.
Och jösses,nog får min gubbe dammsuga,laga mat och sköta om mig allt som oftast.(vi bor ju under samma tak såå..)
Du kan försöka släppa taget litet i sänder-försök att låta det va då gubben dammsugit,försök va glad åt det istället-gör inte om det!
Du behöver ju inte överlåta allt på en gång,ta små delmål och var glad åt dig själv då det lyckas=)
Kram.

Det kräver minst lika mycket övning i att slappna av och låta saker rinna av sig, som att ha ångest över städningen...

Är det inte bätte att din sambo hjälper till och gör på sitt sätt, får öva sig? Även om det inte blir så bra ibland, istället för att han blir ledsen och du gör om hans jobb, som du tjatat på att han ska göra? Det uppmuntrar honom inte direkt till att spontant hjälpa dig, eller hur?

Att klaga på kvaliten på det som sambon/mannen gör låter riktigt taskigt. Jag skulle alldrig göra någonting om nån gick och gjorde om det igen efteråt. Inte kostigt att du blir trött då.

Detta verkar ju jättejobbigt, att ha ett behov av att allt är perfekt, det funkar ju inte om man ska ha barn. Du borde nog prata med nån om det, eller kanske gå hemma på heltid så att säga. Jag vet faktiskt inte vad du ska göra.

Hej gumman. Känner precis igen vad du skriver. Jag har "bara" en son men vet precis vad du menar med städning osv. Jobbar väldigt mycket nu och är borta från familjen alldeles för mycket. Ständigt dåligt samvete som gnager. Det är skitjobbigt! Har börjat uppleva det där du beskriver "som att vara onykter" kommer rätt så ofta nu och även illamående. Gråter av utmattning när jag är själv och ingen ser. Känns som man är i ett ekorrhjul som bara snurrar snabbare och snabbare. Hur får man stopp på det? har ganska stor hjälp av sambon som städar och står i men vi har väl kanske olika syn på vad som är "rent och snyggt" så det slutar alltid med att jag efterfixar. Antar att många känner igen sig där. Har inga bra råd till dig men en kram kan du få!

Hej trådstartare och även ni andra.

Jag känner igen mig själv i det du skriver, försök att inte vara perfekt. Jag vet det känns som om det inte går. Men annars är risken stor att du springer rätt in i väggen och då har du tyvärr inte så mycket att välja på än att ta det lungt. Det är hårda ord jag vet men jag vill inte att någon annan människa ska behöva gå genom det jag går igenom. Är sjukskriven sedan ett år tillbaka och vet inte när jag kommer att bli "normal" och mig själv igen. Jag har utsatt min familj för mycket lidande innan jag insåg att det var dax att varva ner, tyvärr var det för sent.
Fast samtidigt var det här det bästa som kunde ha hänt mig, låter konstigt. Men jag har börjat hitta mig själv och blivit bättre som mamma och människa fast det är lite skit i hörnen och rörigt omkring mig. Men ibland kommer det gamla tillbaka och jag blir som en furie fast tack och lov är det allt länge mellan utbrotten.
Jag hoppas att du kan hitta en bra balans, det är inte lätt att hinna allting men fundera över vad som är livsviktigt och låt resten bli som det blir!

Hej trådstartare och även ni andra.

Jag känner igen mig själv i det du skriver, försök att inte vara perfekt. Jag vet det känns som om det inte går. Men annars är risken stor att du springer rätt in i väggen och då har du tyvärr inte så mycket att välja på än att ta det lungt. Det är hårda ord jag vet men jag vill inte att någon annan människa ska behöva gå genom det jag går igenom. Är sjukskriven sedan ett år tillbaka och vet inte när jag kommer att bli "normal" och mig själv igen. Jag har utsatt min familj för mycket lidande innan jag insåg att det var dax att varva ner, tyvärr var det för sent.
Fast samtidigt var det här det bästa som kunde ha hänt mig, låter konstigt. Men jag har börjat hitta mig själv och blivit bättre som mamma och människa fast det är lite skit i hörnen och rörigt omkring mig. Men ibland kommer det gamla tillbaka och jag blir som en furie fast tack och lov är det allt länge mellan utbrotten.
Jag hoppas att du kan hitta en bra balans, det är inte lätt att hinna allting men fundera över vad som är livsviktigt och låt resten bli som det blir!

Jag som skrev 12.04.
Till att börja med har jag aldrig klagat på min sambos utförda städning eller hjälp överhuvudtaget, men tex som sist han dammsög hallen och jag skulle torka därefter och det bara sprutade grus så det inte var nån mening och han då såg att jag stod lite "hemligt" ( )och sopade för att jag ändå hällt upp vatten till torkning och ville göra det. Det är väl inte taskigt egentligen, det är ju inte så att jag står och skriker över hans dåliga dammsugning...
Sedan är det absolut inte nån strävan efter perfektion, det är just det som är problemet, att jag VET att det inte alls är nåt egentligen. Ta som exempel, vi är nu två i detta hem, om jag inte diskar en dag, vad gör det? Ingenting egentligen eftersom det ändå knappt är nån disk, MEN jag får ångest i alla fall, det är det som är jobbigast, att inte KUNNA slappna av, fast man egentligen (för tillfället) kan ta det lugnt.
Det är ju jättehemskt att inte kunna slappna av pga tidsbrist och "måsten" men jag kan av nån anledning aldrig slappna av, fast jag egentligen "får", nä då ska jag få dåligt samvete eller ångest över totalt oviktiga saker, så man går omkring och är dunderstressad över ingenting hela tiden och kan inte slappna av och glömma bort saker en stund.
Ja, hursomhelst skrev jag mest inlägget eftersom det är många som sagt till mig också att jag ska slappna av och lägga åt sidan det som går, men vissa människor (som jag) kan ju inte det, utan att få just dåligt samvete eller ångest och känna att man måste fast man egentligen inte alls måste....

Hej du anonyma,som skrev nyss och förut om hur du inte vill att din man dammsuger, jag är trådstartaren.
Jag har faktiskt haft en helg då jag verkligen ansträngt mig att coola ner. Och sovit då min lilla son gjort det. Och städat EFTER att jag ätit klart frukosten, sminkat mig och druckit kaffe. (Sonens påklädning och ad.droppar och tandborstning fick komma emellan). Min man har skött disk och matlagning. Jag har inte bakat. Jag har lagt mig vid 21 snåret.
Det är städat här för ungarna är hos sin mamma nu, och en vecka framåt. Jag känner det som jag har klarat av det jag kände , att jag måste coola ner.
Du måste också försöka det, det låter som du har det värre en jag.
Har inga råd tror jag. Försök att sova när du har möjlighet. Sömn ger mycket. Och städa när alla är på väg att lägga sig. Då hinner de inte stöka ner igen, och det är fint till nästa morgon i allafall.
Kram på dig och tack alla ni andra som gett råd. Jag har inte råd att bli hemma fru, som ngn skrev, men det skulle jag GÄRNA vara annars!!!! Kram på er alla arbetande, trötta utslitna mammor!!! Och alla gravida med.