jag orkar inte med mitt barn!!

Hej!

Alla mammor kommer ngn gång att vara ursinnig på sitt/sina barn.
Och givetvis packar du bara inte men jag vet precis hur det känns när ung%#&%&
inte gör som man säger.
Vilken ålder 4-6 år kanske....hmm bara undrar för mina var hemska under just dessa år, eller så var det jag som var helt utmattad av dem. Jaaaa nu var de ju inte hemska hela dagarna, de sov ju faktiskt oxå

Jag fick lära mig en sak på en föräldrakurs jag gick för barn med adhd,(min dotter har det) att aldrig hota, att aldrig säga ordet inte, tex: gå INTE i vattenpölen, att istället säga konkret ja eller nej eller gå runt vatten pölen istället.
Att man aldrig ska fråga barn tex: Ska vi gå och sova nu? för då ger man barnet alltid ett val, klart som attans att barnet säger nej! ALLTID Nu ska vi gå och sova!

Jag hoppas du förstår hur jag menar, allt sånt här är väldigt bra för ALLA barn!
Det är kort och koncist och inga krusiduller, detta FUNKAR!
Jag har en son jag kör alltid med detta!

Ja just det en sak till, ignorera henne när hon beter sig dumt(om hon inte slår ngn förstås) och säg med lugn röst: Jag pratar med dig när du är lugn. punkt. Inget mer.
Då ser hon att hon varken får positiv eller neg respons på sitt dåliga betende, och ger så småning om upp med sina dumheter och kommer krypande till dig istället, ta då emot henne, men bara om hon lovar att var lugn.
Förklara för henne sedan att Mamma tycker att det är bättre när du är en snäll flicka osv, osv.

Jag ville verkligen inte pracka på dig detta för att jag tror att du har dålig taktik eller så, utan mest för att jag vet att det hjälpt många föräldrar i en sådan här situation, lycka till, till dig!

min dotter är 1,5 år så det är jätte svårt att förklara något för henne som ska vara förståligt också!
Hon är nu sådan som slänger sig på golvet och inte vill bli tröstad av mig samtidigt som hon skriker i högansky.
hon är så fruktansvärt intensiv långt mycket mer än vad bekantas barn är.
Hur vet man om ett sånt litet barn har adhd???

hon river i lådor, knappar på tv:en, hoppar i sängen, river i sopkorg, sliter ut kläder i byrån, leker med toaborstar, jag kan aldrig ta med henne någon stans vårat hem är alldelses kalt, jag kan inte ha något framme,
jag är så ledsen över att hon inte kan vara som vanliga barn!!!!!!!

Oj det vet man inte såhär tidigt, jag trodde nästan hon var lite äldre....
Nej då förstår jag att det är lite tufft, men det är bara att kämpa på och det vet jag att du klarar galant!
Men vad tidig hon är med att visa sitt rätta jag (skämt åsido)
Mina var jättelugna i den ålder och sen fick jag väl känna på hur det var att vara mamma jag med
Hon lugnar ner sig med tiden ska du se, oroa dig absolut inte för adhd, min dotter fick diagnos när hon var 6 år, men hon är en underbar tjej!
Kram

Hej vännen!DU ÄR INTE ENSAM!Hör du det!Har en 6 åring,4 åring och en 1 åring...alla mitt i ensån jädra trots...framför allt min 6 åring..den kallas även för lilla tonåren...Barn är inte en dans på rosor!
Men det kommer att bli lättare...jag älskar mina 3 terrorister...men visst...ibland skulle jag bara vilja gå och aldrig mer komma tillbaka..det är normalt att känna så...även om man inte gör verklighet av det...fortsätt med det du gör...förmodligen går hon igenom en trots...Massa Kramar och stärkande tankar!Inboxa om du vill.
Kram Carita

Det värsta är att hon bara är så med mig ju...Min sambo är hon from som ett lam hos!!!
Jag gör allt vad jag kan för att få henne at förstå att hon inte kan köra med mig. Med sambon gör hon nästan inget dumt alls.
Hur kan hon vara så över aktiv???
Är det för att det bara är stora livliga barn på dagis??
Gör jag något fel??
När jag hittar på saker tex utflykter eller liknande slutar det alltid med att jag blir ledsen för att hon jävlas med mig.
Hon sitter tex och kastar saker från vagnen fast hon vet att jag tar bort det om hon gör så.
Så blir hon jätte arg och skriker...Fast hon VET vad som händer.

kan d vara så att övriga familjemedlemmar daltar med henne och därför reagerar hon som hon gör för att d e endast du som sätter gränserna?

vad du än gör, fortsätt vara bestämd, var konsekvent o ha gränserna! hon e fortf liten och d vore katastrof om du gav upp o kände att "ne lika bra att ge upp för det här funkar ändå inte" för isånafall komr d hela urarta.

kanske ngn slags utdraget trots d hela? hur har hon d på dagis? har hon syskon?

tack för dom bra svaren!
vet bara inte hur jag ska gå vidare och få ett slut på dom här dumheterna.
det är så svårt när hon totalt skiter i mig när jag säger i från fast hon vet att det blir konsekvenser av hennes beteende.

hille76- Hur menar du "att man inte får hota"??
Får man tex inte säga att :

" Du får inte göra så för då får du ingen glas sen eller nej då tar jag den om du gör så" ???

Ja det är precis så jag menar, nu är det inte enkelt, men det går!
Det är bättre att var konsekvent, nej du får vänta med glass till du är snäll.
tex. Nu tar mamma den ifrån dig. Man ska aldrig förhandla med så små barn för de lär sig det jättefort. Skriker de och gastar i affären för ngt som de vill ha, bär bara lugnt ut dem. Korta förklaranden är enkla, barn har lättare att förstå sig på det.
Annars pratar man på, tex: Nej den får du inte ha för du slog oskar med spaden, man tar den bara med en gång, den tar jag. Sen när de lugnar ner sig kan man förklara varför man tog spaden ifrån henne. Det är ingen ide att försöka förklara för ett barn som gastar och skriker, men det är bara vad JAG tycker, alla får göra som de vill. Men detta har funkat på båda mina barn, och de är mkt lugnare av detta sättet. Förut skrek jag på dem, SLUTA!! osv, tror du de lyssnade till slut?
Nej ignorera dåligt bettende. Hoppas det kommer att gå bra för dig!

Jag tycker det låter som en fullt normal 1,5-åring, hon är fortfarande för liten för att förstå vad hon inte får göra. Håll ut bara!

Min son var som en iller när han var mindre,det var han redan i magen förresten var aldrig stilla.Sen kunde man tro att han hade inbyggda sugproppar i händerna han klättrade och for precis överallt,nu är han själv pappa till ett underbart vilddjur med egen vilja,hon har precis fyllt två och hon vet precis vad hon vill och inte vill.
I dag råkade vi vara på ICA Maxi samtidigt och jag hörde på lång väg att barnbarnet inte fick som hon ville,hon har lärt sig fula ord på dagis av de äldre barnen.
Dagis trodde att min son hade ADHD,men det var inte fallet han hade överskott på energi,när han började i ettan var det en smart fröken som fattade det och så fort han började bli orolig och okoncentrerad fick han hoppa studsmatta i 5- 10 min,det otroliga är att det funkade.
Om man viskar till barn så att dom knappt hör brukar dom dra uppmärksamheten till den som viskar,testa det gör jag på mitt barnbarn när hon sätter igång,eller så brukar jag igronera henne totalt och börja göra något annat.
Barn är smarta och vet exakt var gränsen går för att föräldrar ska kapitulera för deras vilja.
När mina tre ungar var små sa jag att först gnäll efter tuggummi,glass och hamburgar och vi åker hem,dom testade några gånger,jag tvärvände och åkte hem sen insåg dom att det inte hjälpte med gnäll.Jag brukade säga ju mera gnäll ju mindre ni får.Sen var det skitjobbigt för alla tre skulle kolla om dom hade någon tur med sitt gnäll.När dom blev äldre och hade sina utbrott bad jag att dom skulle gå på sitt rum och komma ut när dom lugnat ner sig.

Min dotter var precis likadan runt 1,5 år, jag fick nästan panik och ville som du bara ge bort henne ibland. Men nu har det gått några månader och nu är hon min ängel igen.

Jag tror att det är en utvecklingsfas, någon slags frustration för att de vill så mycket och inte kan. Eller att de inte får fram det de vill säga.

Nu pratar min dotter hur mycket som helst och är ett lugnare och gladare barn!
Hoppas ditt barn oxå bara är i en fas!

Om man inte förstår vad som händer med ens barn i olika tidpunkter så kan man alltid läsa i handböcker! Jag har också en 20 månaders flicka och hon vill bara vara med mig just nu för hon är i en sån period. Om hon inte skulle få det av någon anledning så visar hon öppet att hon inte gillar det som bestäms. Det är naturligt och barn måste få visa alla känslor utan att vi tycker det är "jobbigt".
Det är tufft att ha småbarn men vi kan inte bara sätta upp handen framför dem och säga "nu orkar inte jag mer" Hur ska dem då orka som inte ens är färdigutvecklade??

Att vara förälder är att sätta sig själv i andra hand och inte visa för barnen att man tycker de är jobbiga.. för dem ser det, känner sig oälskade och blir naturligtvis ändå jobbigare och rädda såklart! Har man svårt att ge rättvis vägledning till sitt barn så ska man kanske gå och prata med någon? För det är orättvist mot barnet om man vacklar i efterhand och inte orkar med..hela barnets värld rasar ju om vår tillvaro är svår och det går ut över barnet.

En 18-20 månaders bebis ÄR på allt! De är kanske som mest enerverande i den åldern och de har kommit in i den första "trotsåldern". Men man får inte glömma att den är normal och att barnet i allra högsta grad behöver få veta att de är älskade just då..

Ibland suckar jag jättehögt för mig själv..inombords, för att samtidigt visa kärlek till min flicka. Det är svårt men viktigt. Belöningen jag fick ikväll var ca 18 pussar på munnen då hon skulle sova!
De förstår mer än vi tror och svarar bättre på positiv feedback än argsinthet. Min lilla flicka vet redan nu att hon är duktig och älskad, och hon gillar att vara det!

ADHD och liknande kan man inte se på barn förrän långt senare, kanske inte förrän 7-9 ? lite osäker men jag har en son med en försening och han var 6 år innan man såg att det var något.

Lycka till och var glad med din flicka så kommer det bli lättare. Jag tror vi vinner mycket på att visa att barnen är viktiga för oss, då växer de!

Hur gammalt är barnet ifråga?

Barnet som TS pratar om är 1 1/5 år

oj då.. Trodde det var någon stor unge det handlade om.
då är det ju bara att ta det under armen om det gör någon illa.
Lyfta upp/bort och sätta ner några meter bort är effektivt i den åldern.

Kan det vara så att hon märker att du blir ledsen, det är stort att vara så mäktig att hon kan göra mamma ledsen. Kan det vara därför hon är annorlunda mot dig?

Ett barn som är så litet har ingen impulskontroll så du kan inte vänta dig att hon kan behärska sig. Låter som att hon är mycket livlig och aktiv.Du har redan fått svar på det här inlägget, men att säga "Du får ingen glass sen" är inte stor idé eftersom ett så litet barn inte lärt sig vad sen innebär. Däremot kan du säga att jag tar bort glassen, men då måste du ta bort den också, oavsett hur arg hon blir, annars lär hon sig att det är bara som du säger men inget händer, alltså bara hotelser. Och det är ingen vidare bra metod att ta bort glassen om hon trilskas på något sätt som inte har med glassen att göra. Kladdar hon med glassen kan du säga att du tar bort den om hon kladdar med den och fortsätter hon så tar du den.

Ban i den åldern behärskar inte språket fullt ut och då kan det kännas väldigt frustrerande för dem när de inte kan förklara fullt ut vad de vill. Var visst någon som påpekade det innan här.