Borrelia, ryggmärgsprov på barn

Hej

Fick precis idag veta att mitt barn har en Borreliainfektion och ska få intravenös behandling i två veckor. Dock vet de inte än vilken av typerna det är så imorgon ska göras ett ryggmärgsprov.

Någon som har haft barn med Borrelia eller gjort ett ryggmärgsprov av annan anledning och vill berätta om det? Jag har fått med bedövningskräm hem som jag ska lägga på nån timme innan men ett ryggmärgsprov gör väl ont ändå? Det är väl inte sticket i huden som är det smärtsamma? Sedan är det väl också rätt länge man ska ligga med nålen/röret i ryggen då vätskan ska droppa ut? Gör inte det ont hela tiden? Måste man inte ligga stilla? Jag ser framför mig ett panikslaget barn som rör sig och fäktar med armarna medan en massa folk försöker hålla fast det stackars livet i sängen. Den upplevelsen kan ju inte vara behaglig för ett barn, varför söver man inte liksom?

Sen undrar jag hur det blir efteråt? Vi fick veta att man ska ligga kvar i minst 4 timmar efter provet och får inte gå ur sängen. Sedan läste jag att man kan få huvudvärk dagen/dagarna efter, är det vanligt och är den kraftig? Andra biverkningar?

Tyckte vi fick lite dålig information så det mesta har jag läst mig till, men jag tycker inte att ett ryggmärgsprov är "a walk in the park" precis.

Någon som kan lugna mig eller bekräfta mina farhågor så att jag kan förbereda och lugna mitt barn. Just nu tror barnet att det ska gå så bra så och att det inte ska göra ont eftersom salvan ska ta bort det. Vill inte framkalla chock och panik i onödan genom att servera lögner om hur det kommer att gå till imorgon.

Anonym

Äldre 4 Jul 19:46

#1

Har ingen personlig erfarenhet, men det som bör göra ont med provet är att de sticker med en så pass grov kanyl. Bedövningsalvan lindrar men han/hon kommer känna sticket ändå. Jag har svårt att tänka mig att det gör ont hela tiden, utan just vid sticket. Be att få lite lugnande läkemedel till ditt barn innan. Känner med dig vännen! Det viktiga är att ditt barn får behandling, det där provet ör ju över ganska snabbt!

JA77

Äldre 5 Jul 18:38

#2

Ett förtydligande: Man tar inte prov från ryggmärgen, man tar ett prov från vätskan kring hjärnan och ryggmärgskanalen.

Man måste ligga blick stilla hela tiden så att nålen inte rubbar ur sitt läge (då måste man sticka om!). Ryggmärgsvätskan droppar långsamt, så det tar åtminstone fem, tio minuter efter sticket. Om barnet har svårt att ligga stilla, kan sederande (lugnande medel) ges.
/Narkos-ssk.

Anonym (oro) Trådstartaren

Äldre 5 Jul 19:14

#3

JA77 skrev 2009-07-05 18:38:32 följande:

Ett förtydligande: Man tar inte prov från ryggmärgen, man tar ett prov från vätskan kring hjärnan och ryggmärgskanalen.Man måste ligga blick stilla hela tiden så att nålen inte rubbar ur sitt läge (då måste man sticka om!). Ryggmärgsvätskan droppar långsamt, så det tar åtminstone fem, tio minuter efter sticket. Om barnet har svårt att ligga stilla, kan sederande (lugnande medel) ges./Narkos-ssk.

Tyvärr är det redan över, finns att läsa på föräldraforumet om hur det gick. Jag förstår fortfarande inte varför sederande inte är rutin på små barn? Även om min tös låg exakt som de sa så var hon naturligtvis rädd och ledsen då det gjorde ont så hennes kropp darrade ju varpå stickandet inte gick så bra. De försökte flera gånger och hon låg faktiskt så stilla som det gick under omständigheterna. Efter den halvtimmes tortyren sa jag till dem att avryta om hon inte skulle bli helt förstörd. Fick sedan lugnande och överläkare kom och tog provet istället. Gick på 5 minuter. Och det lugnande hon fick var över på ca 1 timme. Inte kan det väl vara så riskfyllt med det lugnande att man inte kunde ge det som rutin jämfört med att traumatisera ett barn för livet? Det är ju inte så att min flicka är någon ovanlig 6-åring och ovanligt smärtkänslig eller rädd av sig, snarare tvärtom skulle jag vilja påstå. Hon låg där som en hopkurad kattunge precis som de sa och rörde varken armer eller ben eller försökte flytta sig men darrade av skräck såklart och storgrät så att hon ulkade, inget hon kunde styra liksom. man blir ju inte heller mindre rädd när det står 3 st över en och håller fast med rockar och munskydd och babblar i munnen på varandra för att försöka avleda henne.

JA77

Äldre 5 Jul 19:46

#4

Anonym (oro) skrev 2009-07-05 19:14:33 följande:

Tyvärr är det redan över, finns att läsa på föräldraforumet om hur det gick. Jag förstår fortfarande inte varför sederande inte är rutin på små barn? Även om min tös låg exakt som de sa så var hon naturligtvis rädd och ledsen då det gjorde ont så hennes kropp darrade ju varpå stickandet inte gick så bra. De försökte flera gånger och hon låg faktiskt så stilla som det gick under omständigheterna. Efter den halvtimmes tortyren sa jag till dem att avryta om hon inte skulle bli helt förstörd. Fick sedan lugnande och överläkare kom och tog provet istället. Gick på 5 minuter. Och det lugnande hon fick var över på ca 1 timme. Inte kan det väl vara så riskfyllt med det lugnande att man inte kunde ge det som rutin jämfört med att traumatisera ett barn för livet? Det är ju inte så att min flicka är någon ovanlig 6-åring och ovanligt smärtkänslig eller rädd av sig, snarare tvärtom skulle jag vilja påstå. Hon låg där som en hopkurad kattunge precis som de sa och rörde varken armer eller ben eller försökte flytta sig men darrade av skräck såklart och storgrät så att hon ulkade, inget hon kunde styra liksom. man blir ju inte heller mindre rädd när det står 3 st över en och håller fast med rockar och munskydd och babblar i munnen på varandra för att försöka avleda henne.

Vad tråkigt att det blev så fel. Anledningen till att man inte ger sederande rutinmässigt är att många barn kan reagera precis tvärtom på läkemedlet - bli aggressiva, hallucinera (se otäcka saker) och bli ännu mer bångstyriga. På vissa sjukhus kan barn erbjudas lustgas. Om ni ska genomgå någon liknande procedur fler gånger, säg till personalen i god tid, t.ex. att du ringer innan och berättar om dina erfarenheter. Å andra sidan är det synd att man halvt måste söva barnet inför någonting som snabbt går över.

Anonym (oro) Trådstartaren

Äldre 5 Jul 20:12

#5

JA77 skrev 2009-07-05 19:46:31 följande:

Anonym (oro) skrev 2009-07-05 19:14:33 följande:
Vad tråkigt att det blev så fel. Anledningen till att man inte ger sederande rutinmässigt är att många barn kan reagera precis tvärtom på läkemedlet - bli aggressiva, hallucinera (se otäcka saker) och bli ännu mer bångstyriga. På vissa sjukhus kan barn erbjudas lustgas. Om ni ska genomgå någon liknande procedur fler gånger, säg till personalen i god tid, t.ex. att du ringer innan och berättar om dina erfarenheter. Å andra sidan är det synd att man halvt måste söva barnet inför någonting som snabbt går över.

Ja, självklart kommer jag att begära lugnande eller annat om vi kommer till fler liknande ingrepp. Dock är ju skadan redan skedd och dottern är nu paniskt rädd för allt vad sjukhus heter och är livrädd för att det eventuellt ska bli fler stick. T o m ett simpelt stick i fingret framkallar panisk rädsla hos henne. Varje dag nu så försäkrar hon sig om att det inte ska bli något "stick" när vi går dit(får intravenös behandling dagligen nu) men vilken dag som helst så måste ju röret bytas ut och nytt stick göras. Även att sätta röret var smärtsamt för henne, de höll på i först ena handen och vickade en bra stund=smärta, det gick inte så de provade likadant i andra och till sist lyckades de i armvecket. Allt detta skedde INNAN själva ryggmärgsprovet och då var hon såklart redan vettskrämd och jätteledsen. Om inte annat så borde personalen reagerat då och själv tagit upp frågan om bedövning/sedering eller något.

JA77

Äldre 6 Jul 12:49

#6

Anonym (oro) skrev 2009-07-05 20:12:12 följande:

Ja, självklart kommer jag att begära lugnande eller annat om vi kommer till fler liknande ingrepp. Dock är ju skadan redan skedd och dottern är nu paniskt rädd för allt vad sjukhus heter och är livrädd för att det eventuellt ska bli fler stick. T o m ett simpelt stick i fingret framkallar panisk rädsla hos henne. Varje dag nu så försäkrar hon sig om att det inte ska bli något "stick" när vi går dit(får intravenös behandling dagligen nu) men vilken dag som helst så måste ju röret bytas ut och nytt stick göras. Även att sätta röret var smärtsamt för henne, de höll på i först ena handen och vickade en bra stund=smärta, det gick inte så de provade likadant i andra och till sist lyckades de i armvecket. Allt detta skedde INNAN själva ryggmärgsprovet och då var hon såklart redan vettskrämd och jätteledsen. Om inte annat så borde personalen reagerat då och själv tagit upp frågan om bedövning/sedering eller något.

Ibland är det så kort stund kvar innan proceduren är avslutad, så då är det inte lönt att ge sederande läkemedel då det tar cirka tjugo minuter innan det har någon effekt - och då är ju proceduren över!

Anonym (oro) Trådstartaren

Äldre 6 Jul 16:59

#7

JA77 skrev 2009-07-06 12:49:19 följande:

Anonym (oro) skrev 2009-07-05 20:12:12 följande:
Ibland är det så kort stund kvar innan proceduren är avslutad, så då är det inte lönt att ge sederande läkemedel då det tar cirka tjugo minuter innan det har någon effekt - och då är ju proceduren över!

Nja, läkaren lyckades ju inte sticka rätt utan ville själv också ta en paus och hämta en annan läkare. Hon kunde ju inte sticka rätt(träffade benet också) eftersom min flicka ulkade av gråten under den faktiskt långa stund av smärta efter flera försök av läkaren. I det läget är det inte en kort stund kvar tills det är över. Sen förstår jag inte resonemanget att det inte är lönt att sedera för att det snart är över, så kan man väl inte resonera när det gäller små barn? Är inte målet med barnsjukvård att de ska utsättas för så lite smärta och obehag som möjligt? Hur kan man då tycka att man ska fortsätta plåga barnet för att det snart ändå är över? Att sedera och vänta 20 minuter(det tog för övrigt 5 min innan hon var helt borta) är det slöseri med läkarnas tid då eller vad? Dessa 20 min som var guld värda för min dotter.

Borrelia, ryggmärgsprov på barn

INNEHÅLL