Någon mer som jobbar på behandlingshem för ungdomar?

Vill bara kommentera lite grann. Jag har tidigare arbetat på behandling och utredningshem för flickor. Jag reagerade mest på att du skriver att du inte fick göra det du sett fram emot. Alltså det är ju en aktivitet för ungdomarna som de ska uppskatta och göra sig förtjänta av. Sen kan man som personal givetvis tycka det är roligt. Men jag uppfattar det som att du är besviken över att du inte fick göra en rolig aktivitet då ungdomarna inte skötte sig. Det min besvikelse skulle varit är att ungdomarna inte skött sig och att DE inte fick sin aktivitet. Om jag gärna vill åka go-cart skulle jag göra det på min fritid. Att jag inte fick göra det på arbetet är inget jag skulle vara besviken för MIN egen del på. Det är som sagt var arbete och jag är inte där för att göra roliga saker. Ungdomarna ska vara besvikna över missad aktivitet men att du som personal är det känns för mig konstigt. Alltså att du är besviken över att DU missar aktiviteten du ska vara "besviken" över att ungdomarna inte uppfyller sina åtaganden/följer reglerna.

Annars jag trivdes jättebra med att arbeta med ungdomar. Det är ett krävande arbete och man får ta mkt skit många dagar men det ger som sagt var mycket tillbaka. Plus i arbetet är helt klart när man tillsammans med ungdomar får vara med och göra saker man själv tycker är roligt. Men det gäller att vara professionell och även göra saker som man själv tycker är mindre skoj och se deras behov. Jag är personal och ungdomarnas behov kommer först. Mina egna privata får komma på hemmaplan. Roligast med arbetet och det som gör det värt är att se att ungdomarna lyckas med saker de tidigare misslyckats med. Samt se när en gammal ungdom lyckats få rätsida på sitt liv och se tillbaks på tiden som varit och ta lärdom av den.

Jag är ledsen om jag låter hård i mitt inlägg men jag hoppas jag missuppfattat det skrivna ordet och att du inte menade så som jag tolkade dig. För då tycker jag att du som personal behöver fundera på varför du är på det arbete du är. Men som sagt var jag är bara en person och min åsikt är min inte allmängiltig.

Det är lugnt, jag är van vid hur saker här tolkas.

Klart jag var besviken men inte för att det var något jag hade velat göra för min egen skull utan för många andra orsaker. Samma orsaker som du skulle vara besviken över. Klart att man ser fram emot en aktivitet. Delvis för ungdomarnas skull och delvis för att man får umgås med dem på lite mer neutral mark och då kommer det ofta fram nya sidor och annat humör än det som oftast visas hemma.

Har gått igenom mycket med dessa ungdomar i sommar. Det har varit mycket stök och konsekvenser men den sista månaden har varit helt underbar faktiskt. Jag har inte råkat ut för några konflikter konstigt nog. Allt jag sagt till ungdomarna har tagits utan bråk, de har förtjänat sina block, gjort det som de ska och haft bra humör på aktiviteter - även de som de trodde skulle bli tråkiga. Nu är de ju inga perfekta barn så konflikter och bråk har det varit men dock inte när jag jobbat. Skönt.

Får ni bestraffa ungdomarna kollektivt? NEJ! Ni begår övergrepp på deras rättigheter. Varför ska alla straffas för att någon tagit bort larmet? Varför ska denne straffas? Vad lär ni dem? Att smyga, smussla och ljuga ännu mer antar jag...

Anonym (lag) skrev 2009-08-20 01:28:46 följande:

Va? Alla straffades inte, bara de som inte skött sig. De andra fick åka på go cart. De som kom upp ur sängen i alla fall. Kan du förklara dig?

Varför denne ska straffas? Ja säg det, vad händer om de missköter sig och inte får några konsekvenser? Straffen är inte större än att de väljer bort aktiviteter och block som ger 3kr/block i deras teckenekonomi. De fick sina morgonblock, killarna alltså för att de klev upp men förlorade nattblocken. Inget konstigt med det tycker jag. Konstigt tycker jag att du tycker att ungdomar bara ska komma undan. Jobbar du med ungdomar? Har du barn? Hur gör du i sådanna fall?

Ok, ts förstår precis ditt tänk faktiskt. Låter skönt att du sluppit konflikter det är ju inte alltid man gör i den här gengren så att säga.

Hoppas det fortsätter!!

Anonym (lag) skrev 2009-08-20 01:28:46 följande:

Det är ju en viss skillnad på straff och konsekvens... Ungdomar hamnar på behandlingshem av en anledning, ofta har de aldrig fått uppleva att det de gjort fått några konsekvenser, positiva eller negativa. Därför är det av största vikt att man som vuxen är tydlig med vad t.ex ett regelbrott får för följder och agerar efter det. I detta fall hade det ju inte framkommit exakt vem som var skyldig. Om man bara hade låtsats som om det regnat och alla hade fått åka på sin aktivitet, vad hade DET lärt dem?

Presajsli!

Hejsan!

Fastnade direkt för denna tråden då jag hoppas få arbeta med ungdomar på behandlingshem i framtiden. Har vart intresserad av detta ända sen min storebror hamnade på behandlingshem första gången år 2001 typ. Då var jag runt 16år och kände att jag redan då så ung och outbilad att jag hade kunnat behandla dessa killar bättre än den personalen som min bror fick uppleva.

Ni som jobbar med detta, hur ser eran utbildnings historia ut?
Vad krävs för att få jobba som behandlingsasistent på ett behandlingshem för ungdomar?

Hej. Det är ett helt underbart jobb. Det är krävande och ibland är man så trött i huvudet att man inte kan tänka klart men det ger mycket tillbaka.

Min utbildningshistoria ser ut som så att jag råkade stöta på ett program som hette socialt behandlingsarbete när jag läste till undersköterska och valde att byta. Den utbildningen var på komvux men gav precis samma grund som KY utbildningen skulle göra. Jag läste två terminer, rätt intensivt med det var allt som behövdes. Exempel på KY utbildning är: www1.vasteras.se/ky/socialtbehandlingsarbete/index.shtml

Sen är det bara att börja ringa runt. Många får jobb på stället där man hade praktik eftersom det finns brist på utbildade behandligsassistenter. Oftast får man vidareutbildningar på sina arbetsplatser inom de olika metoderna.

Jag är socionom och arbetar som behandlingsassistent på ett boende för tonårskillar. Jag älskar mitt jobb och ungdomarna är helt underbara 98% av tiden. Jag saknar dom när jag inte jobbar, det blir som en liten familj på något sätt. Sen finns det såklart dagar då man bara vill strunta i allt. Tex om någon av ungdomarna blir våldsamma mot personalen, eller blir arg för att de inte får som de vill och kallar personalen för fula ord osv. Sånt ingår i jobbet också tyvärr, de gillar inte en alltid, men oftast Sen är det även tufft när man ser att de mår jättedåligt och man inte kan hjälpa. Speciellt om det är lagar och regler som står i vägen för att man ska kunna hjälpa dom...

Men det är ändå världens bästa jobb. Jag bryr mig inte om att det är dålig lön med tanke på min utbildning, jag får så himla mycket tillbaka och ser det knappt som ett jobb för jag gillar det så mycket.