passionerat förälskad och kollegor

Om ni är upptagna bägge kanske det är bäst att göra nåt åt det först?

Kan ju bli jobbigt om man har en relation med nån man jobbar med varje dag, och det händer nåt så man börjar bråka eller så och sen måste jobba ihop ändå, det är min första tanke.
Men tänk sen då att vara nykär och få vara med den man tycker om hela dagarna, vad mysigt :)

Hur det än går så önskar jag dej LYCKA TILL!!

Min erfarenhet är att det går över med tiden speciellt om man satsar på sitt förhållande istället.

Hej och tack för svar! Nej, vi är båda gifta och har barn och kämpar mot känslorna båda två :( Jag kanske uttryckte mig fel - när jag skrev relationen menade jag vår helt arbetsmässiga relation, vi har inte inlett något förhållande. Känns svårt..

Aha, då förstår jag.
Har också varit kär i en gift kollega. Kunde inte sluta tänka på honom, men tillslut gick det över och numera är vi bara väldigt bra kompisar.

Skönt att höra att det går över, tror inte jag skulle orka annars..:)

Jag är i precis samma situation som du. En tjej på mitt jobb är helt underbar och jag brinner av åtrå till henne och magen bubblar som om jag vore en tonåring igen. Vi jobbar varje dag ihop och jag fick njuta av henne under en dans när vi var ute med jobbet sist. Vet inte heller hur det ska sluta, men jag antar att jag måste konfrontera henne när semestern är slut och vi ses igen. Vad som händer sedan vet jag inte, men jag tror att om jag märker att hon inte är intresserad på samma sätt som jag (vi är båda gifta och hon har dessutom barn), så kommer jag att tvinga mig att bara vara vän med henne. Det går nog över när hoppet inte längre finns där och håller kärlekens låga vid liv.

Halva grejen med en sådan förälskelse är nog att det är såååå oåtkommlig...
Kanske ska du försöka se att han också bara är en människa som även har dåliga dagar och ett dåligt humör ibland

Jag och en vaktmästare på mitt förra jobb flirtade vilt när jag jobbade där, vi hånglade en massa och planerade att jag skulle komma hem till honom och ha sex. Men jag avslutade förhållandet innan det gick så långt eftersom båda var upptagna. Men jag tänker på honom då och då, och undrar hur det hade blivit ifall allt hade varit annorlunda.

Det sorgliga, och som nästan gör mest ont, är att jag aldrig upplevt så starka känslor förut, inte ens för min man. Jag VILL känna för min man på samma sätt, men inser att jag aldrig varit så fruktansvärt kär som jag är nu. Det har tagit tid för mig att ens acceptera dessa känslor, jag vill ju inte ha dem. Men det är inte bara fysisk attraktion, jag älskar hans personlighet också, har nog aldrig träffat en sådan person. Tack, du olycklige man, för ditt inlägg, det ger nån slags konstig tröst att veta det finns flera i samma situation. Hur gör du - försöker du undvika henne medvetet eller omedvetet?

finns det fler med erfarenhet av detta?..