3-åring-Sen i utvecklingen m.m.

Jag tycker det låter som frustration pga att han inte pratar.. Kan det inte vara nåt med det??

Förstår att du har det jobbigt o det är ju jättebra att ni ska till psykolog! Det verkar finnas mer än språkstörning bakom din sons beteende, men man ska vara försiktig med diagnoser. Än är han ganska liten och när språket blir bättre blir han säkert mindre frustrerad o vissa bitar blir lättare! Han måste vara mkt frustrerad som inte kan göra sig förstådd.

Tror du kan få hjälp av psykologen att strukturera upp dagen med rutiner och kanske bilder för att underlätta vardagen för er båda!

Är förskollärare ohar mött en del barn som påminner om din son.

Tack för svaren! Det är säkert väldigt mycket frustrationen över att inte kunna prata, det tror jag också.. Och jag hoppas att det ska vara allt.
Ibland känns det bara så hopplöst. Jag blir ledsen när jag märker att han är utanför på dagis t.ex.
Personalen säger att han är den enda som inte har några vänner.
När de ska göra saker i grupp så drar han sig undan, och då säger de att han fick stå och titta på eller bara stå och vänta eftersom de ej har resurser till att sysselsätta honom. Han vill ju jättegärna leka och måla och så, men han gör det inte i grupp helt enkelt, och då hamnar han utanför.
Jag förstår att dom inte har tid för bara honom, med ändå tycker jag synd om honom.

Varje dag drömmer jag om den dagen han är som alla andra, med lekkamrater och allt. Jag skulle vara överlycklig om jag bara kunde fråga hur hans dag har varit.

Tack för tipset om att be psykologen om hjälp att strukturera upp dagen, det ska jag verkligen be om. Och bilder är förstås en jättebra idé! Vi gör så varje gång han ska äta, t.ex. att vi plockar fram 2 eller 3 olika saker och frågar vad han vill ha. Det tar lite tid men till slut väljer han och ser ut att vara nöjd med det. :)

Mycket av det du skriver stämmer in på min son i samma ålder, han har nu diagnosen autism.
Däremot har sonen alltid haft svårt med ögonkontak, men social är och har han alltid varit. Älskar att mysa i knät mm mm.

Nu är det ju inte alls säkert att det är så i ert fall, men det är ju jättebra att han ska utredas, så kan ni i alla fall få hjälp och tips på hur ni ska göra

Hej Busbellan, och tack för svaret. :)
Fick ni byta förskola efter diagnosen? Är lite orolig att vi ska behöva byta eftersom han redan haft så svårt att komma in i förskole rutinen. Skulle bli jobbigt för honom att börja på en ny.. fast kanske bättre i längden. Om det nu skulle vara så.
Tar inte ut någonting i förskott här. Bara undrar hur ni fick göra.

Nej, han har inte bytt dagis
Istället ordnade rektorn det så att de har lite mindre barnantal på hans avdelning så det ska vara lite lugnare, samt att han har en vuxen med sig nästan hela tiden.
inget vi kan tacka kommunen för dock för av dem fick han bara 10 timmar/vecka.

Hon som har august mest har ingen särskild utbildning, mer än förskollärare, men hon är verkligen super med honom, kunde inte vara bättre

Jag är absolut ingen expert och ska kanske inte uttala mig men det du beskrivr låter för mig som ngn typ av autism. Har han gjort ngn typ av diagnos?

Min son pratade extremt dåligt vid två års ålder, bara enstaka ord. Han var inte med i gruppen, tog aldrig eget initiativ för att vara med i lek utan lekte för sig själv. Vi hade möte med dagis och fick erbjudande om specialpedagog vilket vi med glädje accepterade. Vi såg ju också att han var sen i främst den språkliga utvecklingen, men även var rutinbunden och frustrerad
Tre månader senare och med massor av arbete nedlagt från både dagis och vår sida, så började det lossna. Fortfarande hade han utbrott och kunde få panik om vi åkte en annan väg än den han ville. Under julledigheten kom det mer och mer ord. Idag, snart två år senare, är han en helt annan pojke. Han kan resonera om saker, återberätta sin dag eller ett barnprogram han sett. Han kommer ihåg och påminner oss om saker vi lovat att vi ska göra, han säger roliga saker och tar initiativ till lek med kompisar.
Enligt personalen på förskolan är han helt ikapp jämnåriga barn med det mesta. Vi är glada för hjälpen vi har fått, och för vår fina men ovanliga pojke. Vi funderade också på diagnoser, men specialpedagogen tyckte inte vi borde göra det för att inte placera honom i något fack. Hugo är Hugo, och han har de här behoven, sade hon.

Mitt enda tips är att ta all hjälp ni får, men se er lille son för det barn han ändå är, tills ni fått en ev diagnos.

LillaLoo: Det du beskriver låter väldigt likt min son som är lika gammal. Han har nu fått diagnosen autismlikande tillstånd. Det behöver ju absolut inte vara det din son har, men vill i alla fall tala om att för oss var det en lättnad med diagnosen. Vi har ju känt länge att något var fel och när man vet vad som är fel har man ju lättare att hjälpa och att förstå+ att kunna förklara för andra om man behöver. Adam går på vanlig förskola och har en egen resurs alla timmar han är där. Det funkar bra men har blir orolig om det är för rörigt och bråkigt. Då går han och assistent iväg en stund så han får ha det lugnt omkring sig.

Tack snälla ni för alla svar!
Allt vi vill är att veta.. Har han någon form av autism eller någonting annat så vill vi ju kunna hjälpa honom på bästa sätt. Det allra värsta nu är att allt ska ta sån tid!!
Vi väntar och väntar på att få en psykologutredning så att det ev. kan leda till att han får extra hjälp på förskolan. Som det är nu får jag ont i magen av att lämna honom där när jag ser hur ledsen och rädd han är när jag går, även fast det gått ett helt år sedan han började. Och att sedan höra personalen säga att han är utanför hela tiden och bara får stå och titta på när de andra aktiveras... Usch.. Jag vill ju att förskolan ska vara rolig för honom. Jag vet ju att han älskar att leka, men han behöver en person som kan ägna tid åt bara honom.

Stargirl-Vi ska få en kallelse till psykolog i slutet på Aug.
Jag hoppas det leder någon vart efter all denna väntetid.

urstina-Det låter som om ni får bra hjälp vilket glädjer mig att höra! :)
Tror verkligen att det skulle hjälpa min son oerhört mycket med lite extra stöd, även om det bara är en språkförsening, eller vad det än är.

Nynni-Härligt att höra att det gått så bra för er son. Så ni fick alltså extra hjälp på dagis utan att han blivit utredd?

Busbellan-Skönt att ni slapp byta dagis och fick den hjälp ni behövde. :)

Det känns bra att få goda råd på vägen, och att få höra att man verkligen inte är ensam om sina små (eller stora) problem. :) Tack så jättemycket allihop!

[citat]
Nynni-Härligt att höra att det gått så bra för er son. Så ni fick alltså extra hjälp på dagis utan att han blivit utredd?

Ja, de tog upp problemen på ett utv.samtal och frågade. Om du vill att de ska kalla in specialpedagog tror jag att du kan begära det utan utredning, speciellt om personalen också inser att han behöver lite extra hjälp.

Kan tillägga att vi också var hos psykolog en gång, och hon ansåg inte att det var något vi behövde gå vidare med utan han var för ung och hon ville hellre avvakta då han hade spec.pedagogen redan.

Ok. :)
Vi ska ha utvecklingssamtal direkt efter sommaren, ska ta upp det då.
Vi har ju förstås frågat om dom har möjlighet att hjälpa honom lite extra och gett dom tecken att använda m.m. Men nja, det verkar sisådär med det tyvärr. Allt man hör är att dom inte har tid.
Och det är väl kanske sant iofs. =/

Vår logoped rekommenderar att vi ställer oss i kö till en språkförskola efter utredningen, om det nu bara är språket, vilket hon tror. (men han är ju alltid snäll och go när vi är hos henne)

Idag lärde han sig portkoden! :D Jag brukar hålla upp honom och hjälpa honom att trycka.. Och när jag sa FEM.. så fortsatte han NOOO (noll) då upprepade jag noll, då sa han TEEEE (tre) då sa jag också tre, och då av sa han ETT!!! Och så gick porten upp! Det visade det sig att han lärt sig koden efter att jag sagt den högt de ggr han fått trycka.
Haha.. man blir så glad för det lilla! :)

Om personalen ser att de inte har de resurser som krävs för att stötta din son så att han kan delta eller göra aktiviteter på ett sätt som passar honom ska de be om extra resurs för honom.
Ett barn behöver inte ha diagnos för att få extra resurs i förskolan utan det ska räcka med att man ser vilket behov han har.
Ofta har förskolorna en specialpedagog knuten till sig som kan ge personalen handledning samt gå in i gruppen och se vad som kan behöva göras för att stötta sonen.
Ni som föräldrar kan även ta kontakt med rektorn och be om stödåtgärder.
Be också om ett åtgärdsprogram.

Min dotter fick börja på en resursavdelning när vi flyttade och hon var 4år.
Hon hade ingen diagnos, men personalen på hennes första förskolan ansåg att hon skulle må bäst av att gå i en lite grupp, då hon skärmade av sig mer och mer ju fler barn det var på förskolan.
Att gå i liten grupp var jättebra för M och hon hade byggt upp ett litet självförtroende tills hon skulle börja förskoleklass. Förra våren innan hon skulle börja 1:an fick hon sin ADHD-diagnos och tackvare den har vi kunnat kräva lite mer från skolans håll.

INTE HAR TID Det var det värsta jag hört!!!
Tycker inte att personalen verkar vara särskillt engagerad och intresserad av att göra sitt jobb!