BF på fredag och NU kommer paniken!!

Hej hej...
allt kommer att gå jättebra!

Jag tror nog inte att du ska gå dit med inställningen att bara använda lustgas utan tänk att du kommer få den smärtlindring du för tillfället behöver...
jag anar att det är ditt första så då har du ju inte en aning om vad som väntar.....klart du är rädd....jag har av erfarenhet förstått att de så kallade förlossningsplanerna man har går ofta i stöpet ändå så åk dit med ett "open mind".
Rädslan för läkemedel är förmodligen det sista du kommer tänka på då;)

Nä, förlossningsplaner vågar jag inte ha några, tror att min kontrollbehov kommer att löpa amok om inte allt blir som jag har "bestämt" i så fall.

Men du kanske har rätt, läkemedel kanske kommer kännas mysigare än vanligt ^^

Ta det lugnt, håller med lax32 ovan, ta det som de tkommer. Du känner på plats vilken smärtlindring du behvöer. Lustgas funkade otroligt bra för mig. de kan starta med en lägre dos å öka på när de tbehövs.

Kom ihåg åxå att det finns alltid en extra väg ut. Jag blev, efter en utdragen förlossning, förlöst med akut kejsarsnitt å det funkar det med. huvudsaken är ju att barn å mor ( å far/partner) lever å mår bra!!!!

läs lit enu om vad som händer första månaden med bäbisen så du är förberedd på det, så fixerar du inte hela tanken på just förlossningen utan på det underbara barnet...

Lycka till!

Ologiskt ja så kan man ju tycka men ut kommer ditt barn hur eller hur..Du fixar det det har alla andra gjort även om man inte trott det. LYcka till

Ja det kanske är dags att börja läsa om tiden efter förlossningen, har nog blivit lite insnöad...

Tack för tipset :)

*ler* mindre barn då kanske.. inte har större hål väl Har dom sagt att ditt barn är stort eller litet. Snart är du mamma...

När jag fick mitt första barn o låg där på förlossningen o tyckte det va pest så sa en sköterska till mig att hon hade 3 barn o jag sa till henne att hon var dum i huvudet som gjort det 3 gånger*fniss* Nu ska jag själv göra det för 3.e gången men det är ett tag kvar till förlossning är ju bara i början än...

Jag har trott hela graviditeten att det måste vara ett ganska litet barn då min mage är JÄTTEliten, men enligt tillväxtultraljudet så är det ganska stort. Detta gör väl nervositeten ännu större antar jag.

Men nja, kanske inte större hål. Men en fiffigare utväg? :P

Jag lär också sitta här om en vecka eller två och tycka att du är tokig som skaffar en nummer tre ;)

Haha, jag kände precis likadant. Skulle JAG trycka ut ett barn mellan benen? Eh, nej tack. En sån extrem grej klarar jag aldrig.

Men det gick jättebra och gjorde inte ens ont. Och då hade jag inte ens lustgas. Det är inte som man föreställer sig innan. När man väl sätter igång så är det naturligt. Man blir så konstig när man går och väntar. Man har för mycket tid att hålla på och fantisera och till slut känns allt overkligt och ologiskt, som du skriver.

Det är verkligen ingen fara, jag lovar.

Eisa: hur kan du säga att det inte ens gjorde ont?? Det kan inte vara många som får det nöjet att föda barn utan smärta. Jag trodde aldrig jag skulle göra om det för så j-vla ont gjorde det. Men jag gjorde det o det gjorde lika ont. O ska göra det igen..

Ja en fiffigare utväg kunde det ju faktiskt funnits det kan jag ju hålla med om. Men du fixar det  ont gör det o det kommer man inte ifrån. Men när du väl har knytet på bröstet så tycker du att det var värt allt du lidit...