Hej
Har en flicka på 5 år och en liten pojke på snart 1 månad. Hon är jättesnäll till sin lillebror men är oerhört klängig på oss. Ska leka med oss HELA dagen och är bokstavligen efter oss hela dagen. Finns det någon som upplevt samma sak med sina barn och har någon något råd?
Japp du måste ge henne så mycket tid du bara kan, hon känner sig utnaför och är avundsjuk!
Japp du måste ge henne så mycket tid du bara kan, hon känner sig utnaför och är avundsjuk!
Mötesgå hennes behov av att vara liten igen och beroende av er. Samtidigt kanske man inte ska glömma bort att uppmuntra henne att vara "vuxen" ta lite ansvar och ha egentid.
Låt henne hjälpa till med skötsel av lillebror, tex hämta nappen, blöjor, vara med och kela när du gör det, låt henne "lära" sin lillebror lite lekramsor och sånger. På så sätt känner hon sig kanske viktig i relationen till sin bror och ev. avundsjuka kan försvinna. Och tid för sig själv kommer hon nog att sakna när bror blir större och klänger på henne istället. 
Men som cat säger här; hon vill och MÅSTE FÅ tid och uppmärksamhet, annars blir nog besvären bara värre både för henne (inte roligt att känna avdundsjuka ju) och för dig (mer klängighet och mer trots kanske).
Lycka till!
Vi har exakt samma åldersskillnad och pojkvännens femåring blev som förbytt när vår tremånaders (nu alltså) kom. Han har varit ett riktigt "i centrum barn" och blev klängig oc hoppig och "smörig" faktiskt när lillen kom. Ville liksom visa oss att han var värd att älskas.
Vi har lagt en hel del tid på att visa kärlek och att förklara att han inte på något sätt är glömd men samtidigt försöka förklara att tiden ändå måste delas nu. Han har också fått en del nytt eftersom en nyfödd överöses med saker från alla håll.
Kan trösta dig med att läget återgått till både normalt och kanske ibland ännu bättre nu när det har gått nästan fyra månader från födseln. Femåringen är lugn och harmonisk igen och bebisen gillar storebrorsan.
Svårt men nödvändigt läge att hantera... Jag och sambon har säkert haft kvällsamtal om detta i flera dagar om man räknar timmarna här hemma.
Hej
Tack för era råd.
Vi hade precis 5-års kalas för henne nu i helgen och min syster var också där som också nyligen fått barn. Vid två tillfällen stängde hon in sig i sitt rum och när man pratade med henne sa hon att hon tyckte att vi bara prata hela tiden med varandra, inte med henne. En del som jag pratat med säger att det har lite med åldern att göra också, att hon håller på att bli "vuxen".
Hon är jättesnäll till lillebror ialla fall.
Min dotter är född i maj 00 och nu har hon blivit stroasyster för 4 veckor sen. Hon är så snäll och rar mot lillasyster, hon hjälper till vid blöjbyten osv och talar om för mig hur glad hon är som fått så bra lillasyster. Däremot så får jag ta en del skit av stortjejen vilket jag kan förstå, hon vill få uppmärksamhet oavsett om det är positiv eller negativ uppmärksamhet. Hon vill ha hjälp med att klä på sig skorna, om vi säger åt henne att vi har brådis och ska skynda oss till bilen så går hon myrsteg osv...
Vi försöker att belöna stortjejen så mkt som möjligt för allt bra hon gör, hon har ett glasrör som vi fyller med pärlor, en pärla för varje bra grej hon gör, när röret är fullt av pärlor så får hon ej 20:a av oss att köpa ngt för. Funkar faktiskt rätt så bra.
Hmmm *ler* känner vi igen oss eller...man ska vara lekkamrat, mamma hela dagarna
JAAA vår son är 4 1/2 år snart och han är precis likadant, vet en klen tröst, men skönt att höra att det är andra som har det likadant.
Mamma, lek med mig!!! Hör man hela dagarna, visst man ger dem så mycket tid man bara kan men det räcker inte till ändå 
Fick lära mig på en kurs som jag går i syskonhantering att om man gav dem lite tid, satte sig ner och lekte med dem, så var det lättare och skulle gå ganska lätt att sedan när man själv inte hade tid, eller lust att fortsätta att få dem att antingen fortsätta leka i sitt rum eller hitta på något nytt. Det funkar faktiskt ganska bra! Ger man dem mer tid, så har man det igen! Sen vet jag att han kom hem själv och sa att ibland måste man sitta och fundera på vad man skulle göra för att sedan göra det (tänkte att det måste vara något som fröknarna på dagis sagt och brukar sedan efter det säga det till honom) sitt och fundera lite och sedan kommer du på något kul att göra!
Hej
Känner igen allt ni skriver. Vad jag tycker är svårt är att man har blivit så negativ till den äldsta. Nej Eva gör inte så! är det enda man säger, medans så fort min lilla ler blir man jätteglad. Så känner man sig skyldig för det.
en femåring för mig är fortfarande jätteliten....
gör saker med henne mer själv ....
lämna bort lillesyskonet till någon annan och gå på cafe eller bio eller annat skoj
med henne så kommer hon få den uppmärksamhet hon behöver
Känner igen det där. Min dotter är 3½ år och lillebror 1 år och hon haar blivit jobbigare nu än när han var nyfödd. Hon pratar HELA tiden. Mamma kolla, mamma kolla hör man hela dagarna i ända. Jag brukar göra mkt med henne bara hon o jag. Vi åker o matar ankorna och åker ner till stan o tittar i leksaksaffärerna eller går på bio. Hon brukar vara rätt nöjd då. Nu har hon hamnat i nån snart 4 år trots och lyssnar inte, och är så ARG på mig. Pust....ibland blir jag galen på henne, men samtidigt förstår jag att det är jobbigt för henne oxå då jag inte kan ge henne 100% av mig som man kunde innan lillebror kom. Tur att pappa finns så hon kan busa med honom ett tag...
Det verkar inte finnas nån perfekt ålder för att få syskon..Avundsjuka och uppmärksamhet kommer nog alltid att finnas där...
håller absolut med om det där med hur viktigt det är att hitta på saker med storasyskonet SJÄLVA, utan att lillebror/lillasyster är med..
en heldag med bara mamma o pappa är guld värt för det äldre barnet som, vare sig man menar det eller ej, helt plötsligt har fått mer "klara dig själv"-känsla i hemmet..
läste i en bok för ett tag sen en väldigt självklar sak,som man ibland ej tänker på:
det yngre syskonet är från födseln van vid att dela sin uppmärksamhet från mamma o pappa med det äldre syskonet, men det äldre syskonet är ju van vid motsatsen: att ha mamma o pappa för sig själv!
och självklart krävs det tid o tålamod att "växa in i" den nya familjesituationen, oavsett hur gammalt det äldre syskonet är..
kramar och lycka till!!
Jag har alltid ägnat mycket tid åt ett av barnen en i taget ..
Så ofta jag har förmått så har jag tagit med någon ensam på affären
eller tagit med nått av barnen ensam till någon väninna...eller annat...
De har alltid varit mycket uppskattat...
Man skall inte alltid ha syskongruppen med sig av barn .
Det är viktigt att allla barn få mycket ensamtid med förälder.
Små barn under 8-9 år kräver väldigt mycket uppmärksamhet faktiskt egentligen mer uppmärksamhet än små bebisar...Nivån av krav ligger högre...hos de äldre barnet än de yngre.
De tolkar ochså känslor och mänskliga vibrationer bättre när de blir större och kan passa på att "jäklas "lite med föräldrarna...
Mycket hör till ren utveckling vad gäller frågandet och det s.k trotsåldern är en ålder då barnet utvecklas så fort och man hinner inte med själv hur duktiga barnen blir av sitt ständuiga kämpande emot...allt o alla...
Granskar man det närmare så bestämmer manofta för mycket över det lilla barnet ...
om småsaker för man har annat o göra än att tjafsa...bered mera tid bara om ni skall iväg nånstans eller göra nått så barnet får ta mer egena beslut.
Säger ni NEJ så är det alltid NEj var konsekvent för minsta lilla chans till JA....
så kommer trotsålder barnet att kämpa....