Min omplaceringshund morrar åt oss i familjen

Jag gissar att det ni kommer få öva på med tränaren blir dominans & konsekvens. Hon har tagit över dig, du "tillåter" det omedvetet vilket gör henne till ledare & din familj + övriga blir lägre stående flockmedlemmar.
Du måste vara tydlig med att du bestämmer & att du inte accepterar beteendet..
Tror det går enklare med en tränare som kan visa i specifika situationer.
Lycka till, det fixar ni säkert

Vad händer om ni avleder hunden när hon morrar med något roligare, t ex "Sitt!" och så godis när hon gör det?
Dominans är helt fel väg att gå med en osäker hund då det kan förvärra (min personliga uppfattning ), tvärtom skulle jag rekommendera att ni skulle träna på ett roligt ledarskap där förtroendet för er i familjen stärks

Efter dominans och konsekvens så har hon blivit värre och det är svårt att avleda henne eftersom hon blir så uppe i varv. Läste att någon rekommenderade att man skulle klappa henne när hon morrade så att hon förstod att inget var farligt men det känns ju inte heller rätt. Det är svååårt :-/

Fast jag menade inte att man ska vara hård & tuff! Bara tydlig & konsekvent. Många tycker synd om en osäker hund & förstärker därigenom beteendet..

Ja jag tycker i alla fall att det är svårt eftersom jag själv tycker och tror att jag är tydlig i min ledarroll.

Du har haft hunden i ca en vecka... varför är den omplacerad från början? man kanske inte ska ha för stora krav till en början, den kanske är rädd för en massa nya människor som antagligen ska fram och klappa och ha sig. ge den lite tid att vänja sig istället.

Denna hund har varit deprimerad hos sin ursprungliga ägare och har därför bott i två år hos en chihuahuauppfödare som inte har haft tillräckligt mycket tid för denna vovve, hon har nog knappt gått på promenader tex utan mest varit ute på tomten. Det är i alla fall den version vi fått och även den vi tror på eftersom vi inte märkte något av detta när vi hälsade på flera gånger.

Vi har semester och är hemma med henne hela tiden och tycker att hon får mycket kärlek, övningar och trevlig promenader. Det känns som att hon trivs men det rimmar ju inte med morrningarna.

Vi har inte kastat oss över henne för att klappa och kela utan låtit henne komma till oss för att bli klappad, allt för att hon ska få sin lilla tid att lära känna oss och huset. Barnens kompisar får inte heller gå fram utan blir ombedda att låta hunden vara såvida hon inte kommer fram till dom självmant.

Nu ska vi ut i skogen till vår stuga där vi kommer bo väldigt trångt i några dagar, bara vi i familjen och vovven, hoppas det kan hjälpa, kanske blir hon tryggare när vi bor så nära varandra några dagar allihopa.

Låter inte så genomtänkt att ta hem en omplaceringshund med problem och så snart ha så stora krav på den att den ska klara av att följa med på jobbet.

Om du vill ge hunden en chans att bli en trygg och trevlig hund så bör du ge henne betydligt mer tid än så. Du kan inte sätta en tidsgräns utan låta henne göra det.

Din hund behöver känna sig trygg och känna att ni i familjen (alla) är hennes ledare. Inte förrän då kommer hon kunna slappna av och lämna vaktandet åt er. m hon känner att hon inte litar på er (att ni inte har kontroll över situationen) så kommer hon göra sitt bästa för att ta kontrollen (dvs morra och vakta mot främlingar.

Hur ni ska få henne att bli trygg med er och ert ledarskap det kan en duktig hundtränare berätta mer detaljerat om.

Men gå mycket promenader alla i familjen tillsammans med hunden. Det tror jag är viktigt, speciellt om hon inte fått gå så mycket tidigare.

Tänkte bara uppdatera med att berätta att allt går bättre och bättre. Jag har en blomspruta till hands när det behövs men det blir mer och mer sällan. I dag har jag använt den en gång på kontoret. Men det är otroligt vilka framsteg vi har gjort. Vi tog hem en hundtränare som var här några timmar och vi lärde oss massor, både vi och hunden. Det känns verkligen jättebra och positivt

Det är helt klart någon som måst titta på er innan det blir värre, att det aldrig morrat tidigare låter konstigt...fast det är inte alltid dom gamla ägarna är helt ärliga.

När ja tog över min hund va hon ett år. De va jag o min pappa som hämtade henne. Jättekelig o go, inga problem mot nån av oss. Men så första kvällen så skulle mamma försöka gosa med henne, och som hon brukade göra med min gamla hund skulle hon försöka fjäska till sig en puss o grävde ner ansiktet mot hennes kropp.
Då började hon morra och gläfsa ifrån, ja tog tag i hunden och röt nej.
Sen dess har hon aldrig gjort ett sånt utfall mot någon!

Du måste visa att du inte accepterar att hon morrar åt er, även om hon är liten.
Jag har en liten chihuahua o även dom kräver ju sitt! :)

Ang skällningen så har jag även haft de problemet, men vi har tränat bort det med att såfort hon skäller kasta något vid sidan om henne.
Absolut inte på henne dock!
De behöver inte låta, men bara något som gör att hon tappar bort sig och vad de va hon skällde på.

All lycka till! Väldigt fin ras förresten!

nomina: vilken ras har du?