Ni som separerat med spädbarn...

Om ni inte är gifta får du automatiskt enskild vårdnad om ni inte skriver nåt annat. Det innebär att du får hela föräldraledigheten själv, så det blir inga problem. Om han inte tar strid om gemensam vårdnad förståss.

Nu blev det inte riktigt så i mitt fall, eftersom pappan bestämde sig för att inte träffa barnet alls, men har varit i kontakt med fam. rätten en del och tagit reda på vad som är bäst för barnet. De rekomenderade korta stunder ofta, barnet bor hos mamman och pappan träffar barnet där tillsammans med mamman till att börja med. Ungefär tre gånger i veckan tyckte de var rimligt, just med tanke på att jag också behövde få vara ifred från honom, pappan, ibland. När barnet blir större kan tiden succesivt utökas och pappan kan börja ta med barnet hem till sig en stund. Men när och hur det sker beror ju på vilken relation barnet och pappan har lyckats bygga upp, hur mammigt/blygt barnet är, om och hur du ammar o.s.v. V.v är absolut inte aktuellt på många år än. har hört tumregeln att barnet kan sova borta lika många nätter som det är år gammalt, dvs. 1 år= 1 natt, 2 år=2nätter o.s.v.

Lycka till

pappan till barnet säger att när dt är hans tur att vara föräldraledig så vill han ha sonen boende hos sig och att jag får komma förbi några timmar varje dag. Är det bara egoistiskt av mig att inte vilja ha det på detta viset och hur ska man annars lösa det?
Vad händer om han ansöker om delad vårdnad?

Om du motsätter dig delad vårdnad blir det tvist, rättegång, och då blir det troligtvis delad vårdnad eftersom det är normen i sv. Problemet blir då ekonomiskt, du får inte alla föräldradagarna och vissa kan man ju inte heller överlåta. Men vårdnaden och boendet är två helt olika saker. Även om han har delad vårdnad kan barnet bo helt hos dig, och även om du har ensam vårdnad kan barnet bo växelvis.

Kan man inte komma överens om boendet/umgänget blir det en umgängestvist där rätten beslutar kring boende och umgänge utifrån barnets bästa. Den lösning som han föreslår, att barnet efter halva föräldraledigheten flyttar till honom skulle ingen domstol besluta om, där har du rätten på din sida. När det gäller ett så litet barn kommer rätten aldrig att besluta nåt annat än att barnet ska bo hos mamman, om nu inte barnet far fruktansvärt illa av det förståss. Att dela lika på fl är inte längre aktuellt, det kommer att bli du som får vara hemma tills barnet börjar på dagis. Har dock hört de som har löst det så att pappan fungerat lite som dagis under en period. Att han tagit hand om barnet på dagen när mamman varit på jobbet men att barnet hela tiden sovit hemma. Har själv svårt att se hur det skulle funka, men är man väldigt bra vänner kanske det vore en bra lösning. Men när ditt barn blir ett par år är ju läget annorlunda och det kan bli aktuellt med längre umgänge som varannan vecka eller nåt.

Jag tror att det bästa för ditt barn är att bo hos dig och pappan kommer dit så ofta som möjligt för att träffa barnet, givetvis en avvägning med vad du kan stå ut med. Sen får pappan succesivt ha barnet längre och längre stunder själv anpassat efter hur länge barnet kan vara ifrån dig.

I min kommun finns fam.rättsgruppen (tillhör socialförvaltningen) som erbjuder kostnadsfria samarbetsamtal kring just vårdnad, boende och umgänge. Tror kommunerna är skyldiga att erbjuda något sånt men hur det ser ut är nog olika i olika kommuner. Försök att få komma på nåt sånt samtal. De är ju vana vid sånt här och kan hjälpa er att få till ett system som funkar för er. De kan också upprätta avtal mellan er om boende och umgänge som är lika juridiskt bindande som de som upprättas i domstol. Kan nog också vara bra om något "proffs" förklarar för din f.d. att det inte funkar med v.v.-boende när barnet är så litet, annars blir det lätt en dragkamp mellan er. att han tycker att du bara är egoistisk och så.

SKRIV INTE PÅ NÅGRA PAPPER OM GEMENSAM VÅRDNAD!!! Vad du än gör!! Bekräfta faderskapet, men säg att du vill ha ensam vårdnad, då har du rätt till alla föräldradagar och kan själv avgöra när det känns rätt att sluta amma/vara föräldraledig etc....

Sedan så ska du bara prata utifrån ditt barns bästa, inte vad du själv känner och vill, du kan säga att du tycker att det bästa för ditt barn är att det bor hos dig men att pappan har umgängesrätt och träffar det regelbundet...men säg inget om att det är för att du bara vill det, utan att det är för barnets bästa

Jag tycker ändå du verkar missgynna din son från pappan. Ni har varit föräldrar i 2 månader och du säger redan pappan inte kan ta hand om sig själv. De tar tid och och din fd sambo behöver kanske tid till pappa rollen. Han är ju hur som helst erbjudit sig att komma till er någon timme varje dag. Okej, jag förstår att du inte vill ha honom där varje dag. Men han skiter ju iaf inte i barnet. De är ändå de viktigaste!

Du skriver ju själv att det är han som har ställt till de. Men de är något mellan dig och honom. Inte honom, dig och erat barn!

Varför skaffar man barn med sån oansvarig pappa från första början.. lite oansvarigt av dig tycker jag! papparollen kommer inte över natten, utan växer fram med tiden.. bara för att du lärt känna parveln 9 månader innan. det r inte lätt att bli mamma men nnu svårare att bli far! 

Ge han en chans att bevisa att han kan.. för uppenbarligen vill han ju men kanske behöver en puff i rätt riktning! Det är inte barnet som ska behöva lida för era handlingar!  låt barnet få en far, sen är det upp till pappan hur bra far han vill vara! 

HAr läst någonstans att det rekommenderas att barn ubder 3 år inte bor växelvis utan har ett hem. Ta kontakt med familjerätten snarast. Om du ammar kan ju inte barnet bo hos pappan har svårt att tänka mig att familjrätten avbryter sånt. Men om pappan är så ansvarslös som du säger insar han nog snart att det dät med barn inte är något för honom... Utan det kanske räcker att komma på besök.