Vad göra åt ungar som äter allt?? Tips snälla!

Vi har har/har haft precis samma problem med vår 3 1/2 åriga son...
Det bärjar bli bättre, men tom fröknarna på dagis sa att han var "helt otrolig" på att stoppa ALLT i munnen... Fast de hade inget tips heller. Det värsta är tycker jag att han verkligen inte tycker något är äckligt!!! En gång kom han med en snigel i munnen (sån i skal som tack o lov var helt inne i skalet, men ändå)- va gör man liksom????

Min mellangrabb är sån. Nu är han 4,5 år och det har blivit mycket bättre. Han är dock nagelbitare. Jag var själv sån som barn, stoppade mycket i munnen.

Det är normalt och en del av normalintervallet. Alla är inte 3 prick när de slutar stoppa saker i munnen. En del slutar senare, en del slutar betydligt tidigare.

Man kan inte straffa bort det. Man får bara fortsätta berätta att man inte ska stoppa i munnen och hålla koll på barnet så de inte stoppar olämpliga saker i munnen.

Trist att höra att fler har samma problem... fast så oväntat var det ju inte direkt..! =) Nej, att straffa bort det är inte ett alternativ. Det är bara så tråkigt att man måste ha koll precis HELA tiden och vissa dagar bara plocka saker ur munnar non stop! Jag är en sån som försöker att inte säga "nej" i onödan, det vill jag bara säga när det verkligen är nåt allvarligt, men det är svårt att hålla sig när det stoppas in det ena toket efter det andra. Och det är ju i 99% av fallen olämpliga saker!

Jag har också två orala barn. Stora tjejen slutade visserligen äta konstiga grejer i ettårsåldern, men hon kan fortfarande få för sig att sitta och suga på någon leksak när hon är trött, eller så slickar hon sig om läpparna. Och hon är nagelbitare.

Lilla killen har ätit mycket snuskigt i sina dar. Det blev lite bättre i tvåårsåldern, men han kan fortfarande smaska i sig en spade med sand i obevakade ögonblick.

Jag vet inte heller något klockrent sätt att stävja detta. Jag har försökt prata med dem varje gång de har stoppat i sig grejer om att det bara är maten som ska vara i munnen, skräpet och stenarna ska vara på marken. Jag är dock osäker på om det har haft någon effekt.

Plocka bort farliga saker, hålla dörren till toaletten stängd alltid och hålla rimlig koll utomhus är det enda jag kan komma på. Och försöka leva med att de äter rejält snuskiga saker ibland

Min lille son är likadan. Är jag ensam ute med båda mina barn får jag ägna all tid åt lillen, för han rensar trädgårdslandet på bär, mogna som omogna eller ruttna. Småstenar från carporten med motorolja på, nävar med gräs, blommor - you name it!
Han har precis käkat upp halva min buske med röda vinbär (ja, busken, för blad och grenar följde också med) så det blir ingen vinbärsgelé i år - det räcker inte bären till... suck... Om två veckor börjar han på dagis - jag har panik, han kommer säkert att tugga sig ut genom häcken på dagisgården eller käka upp de andra barnens skor.

Finns det ingen medicin för sånt här?

min moster var också väldigt oral som barn. hon brukade plocka fågelbajs och hönsbajs från marken och mumsa i sig det. sand, grus och stenar samt småskryp var hon också förtjust av. men hon växte ifrån det när hon var runt 3år.
undrar om min son blir en "finsmakare" hehehe