rädd för att få fler barn

Jag fick i början på maj en helt bedorande dotter =)

Allt började med att jag var livrädd för att inte kunna bli gravid, men till slut blev jag gravid =)
Har under hela graviditeten oroat mig för förlossningen :S
När jag var i vecka 29 fick jag sammandragningar och en blödning.. kommer inte till förlossningen på kontroll och det visar sig att värkarbetet har satt igång och att jag är öppen 3cm... dom gör allt för att stoppa det.
Sedan visar det sig att jag har en infektion så dom inte ska stoppa det längre.
När det är dags att krysta avtar värkarna och mer dropp ska in för att få igång det igen. När flickan väl är ute så tar dom henne till neo.
får efter 2 timmar träffa henne.
Får tillbringa 5veckor och 3dagar på sjukhustet. Flickan i ett rum och jag och sambon i ett annat,

Allt som tänkas kan händer på denna avdelning. sondmatning,pumpning, prover mm, mm, mm

Vill jätte gärna ha fler barn men jag kommer aldrig att våga =(
först denna oro för förlossningen och så går det som det går, jag tyckte att förlossningne var jätte jätte jobbig, det blev inte som väntat.
Hur ska jag hantera denna situation? som alla säger: du glömmer, men jag kommer aldrig aldrig glömma det!! :(:(

Written Fiction

Äldre 20 Jul 22:57

#1

P3tra0 skrev 2009-07-20 20:46:19 följande:

Jag fick i början på maj en helt bedorande dotter =)Allt började med att jag var livrädd för att inte kunna bli gravid, men till slut blev jag gravid =)Har under hela graviditeten oroat mig för förlossningen :S När jag var i vecka 29 fick jag sammandragningar och en blödning.. kommer inte till förlossningen på kontroll och det visar sig att värkarbetet har satt igång och att jag är öppen 3cm... dom gör allt för att stoppa det.Sedan visar det sig att jag har en infektion så dom inte ska stoppa det längre. När det är dags att krysta avtar värkarna och mer dropp ska in för att få igång det igen. När flickan väl är ute så tar dom henne till neo.får efter 2 timmar träffa henne.Får tillbringa 5veckor och 3dagar på sjukhustet. Flickan i ett rum och jag och sambon i ett annat,Allt som tänkas kan händer på denna avdelning. sondmatning,pumpning, prover mm, mm, mmVill jätte gärna ha fler barn men jag kommer aldrig att våga =( först denna oro för förlossningen och så går det som det går, jag tyckte att förlossningne var jätte jätte jobbig, det blev inte som väntat.Hur ska jag hantera denna situation? som alla säger: du glömmer, men jag kommer aldrig aldrig glömma det!! :(:(

Jadu.. Jag är inte i närheten ens att vara redo för fler. Jag har två, varav den senaste prematur. Mitt råd till dig är att om du inte fått remiss till att prata med någon om det så kräv det. Jag har fått enorm hjälp av mödravårdsenhetens psykolog. Och jag har stött på många föräldrar som vågat igen, ge det tid. Det gjorde dom-
Ta hand om dig själv och läk dina sår. Bara du själv vet när du är redo igen.

Trassellock

Äldre 4 Aug 20:27

#2

jag fick vår son i v 30+4 akut kejsarsnitt...fick havandeskapsförgiftning och han fick ingen näring alls.när de plockade ut honom vägde han 1155g och var 38 cm lång. har upplevt några rejäla åkturar i berg o dalbanan av känslor och kan fortfarande börja tänka på det ibland...han är strax 2,5 år nu.
vi har dock börjat fundera på ett syskon...men tankarna o frågorna finns ju i huvudet på en..hu r kommer det bli i nästa graviditet och vad händer mot slutet i så fall??? skulle vi nu skaffa ett till så vet jag redan nu att jag kommer vilja ha kejsarsnitt....då är jag iaf inställd på DET från början....ifall jag hamnar där igen ändå! vet ju att det kommer bli många exra kontroller på spec mödravården vid en ny grav. men man vet ju aldrig....jag hoppas dock jag ska våga försöka ge Lukas ett syskon.kram till er alla!!

Dionadel

Äldre 6 Aug 20:01

#3

Jag skulle nog också rekommendera att gå och prata med någon om det som hänt. Jag var mycket rädd också andra gången och den gången gick det ju faktiskt mycket bättre.

Även om man väntar barn och man är inställd på förlossning och hela den biten så blir man ändå chockad när allt händer så plötsligt. Och sen blir man ännu mer rädd när man blir insatt i alla risker, komplikationer och försiktighetsåtgärder som krävs. Är det konstigt om man blir helt förstörd?

Att prata om det hjälper och hur det än skulle bli, om ni skaffar ett barn till så kommer du att vara mycket bättre förberedd på allt. Och mödravården brukar hålla extra stor koll på alla som fått för tidigt innan. Är man det minsta orolig över något så tar dom det på allvar. Det är min upplevelse. Lycka till.

Äntligen

Äldre 9 Aug 20:29

#4

Jag känner lite som du. Jag och min sambo hade svårt att få barn, vi fick hjälp genom IVF. Hade blödningar till och från under vecka 11-16. Vår dotter föddes i v 30. Själva förlossningen gick bra och hon mår hur fint som helst. Hon är nu två månader.

Det jag tänker på är att det kanske inte går lika bra om det skulle bli en nästa gång.. Dessutom kanske vi måste genomgå hela IVF processen igen och det var ingen rolig process utan mycket psykiskt jobbig.

Som det känns nu så är en dotter perfekt! Jag ska bara njuta av henne så mycket det går! Lite distans till allt i form av tid är nog bra.

MoMaJo

Äldre 10 Aug 11:44

#5

Hej P3traO!
Jag förstår din räddsla, jag var där också. Först tror man inte att man inte kan få barn, sedan blir man gravid och oroar sig för allt möjligt och så får man barn alldeles förtidigt och får vara med om neonatalvården med mera.
Fick mitt första barn i v 27+2 och han var jätteliten pga av HF. Vi fick vara 11,5 vecka på sjukhuset, trots det kände jag ganska omgående att jag ville ha ett syskon till Adam. Det kunde ju inte bli "värre" än första gången och skulle jag nu få uppleva detta igen så vet jag ju vad som händer och vad som "förväntas" av mig.

Adam fyller snart 3 år och skall nästa vecka få ett syskon.
Denna graviditet har varit komplikationsfri (förutom foglossning av värsta sort), men jag har gått på kontroller varje vecka från det att vi var i vecka 20.
Alla, jag, min BM och läkarna på Spec Mvc har varit "säkra" på att jag skulle få för tidigt denna gången också. Men, men nu är det bara 10 dagar kvar till vecka 38 och jag blir snittad (inte mitt eget val utan pga komplikationer från förra graviditeten). Denna gång har det inte varit en tillsymelse till problem.

Jag har nu fått uppleva två helt olika graviditeter, en som var jätteorolig med besvär som jag inte kunde beskriva, eftersom det var första gången jag var gravid, och som slutade toktidigt. Nu har jag upplevt en graviditet som jag verkligen har njutit av, inte känt någon oro och detta trots ständiga kontroller.

Det jag rekommenderar för att komma över tröskel av rädslan till att "skaffa" syskon är att prata, prata och prata om det som faktist hände första gången, men allt och alla. För man måste få bearbeta det som hänt. Man glömer aldrig, men man kan gå vidare. Sedan gäller det att intala sig själv är att OM det skulle bli likadant en andra gång, så har man ju varit med om det tidigare och vet vad som faktiskt händer och då blir det ju inte lika skrämmande.

Lycka till med dottern och jag hoppas att du kommer att våga en gång till, För det är inte säkert att det blir så en andra gång.

rädd för att få fler barn

INNEHÅLL