Hur var era ADHD-barn som små?

VÄLDIGT klåfingrig, kunde ALDRIG låta bli nått...
På dagis funka han dåligt i stora grupper och kunde aldrig sitta still.
Jag har aldrig misstänkt att han hade ADHD förrän skolan slog larm i 1a klass.
Inte ens då trodde jag det.
Tyckte bara att "han var lite mer en andra", lite livligare...
Fick diagnos nu i april.

tjej -95, kille -00, tjej -02, kille -05, tjej -07, kille 7/11-08

Mina barn var svåra med maten och ett extremt litet sömnbehov, särskilt yngsta dottern som har grav sömnstörning också.
Känsliga för kläder som satt åt och med knappar tex byxor, skjortor. Gallskrek om jag försökte få på det från ca 1,5 års ålder.
På allt o överallt o inte rädda för något.
Yngsta dottern var ett svårtillfredställt barn, gillade dock att få ligga ensam o i fred på golvet. Yngsta sonen var/är ett barn med ett stooort leende jämnt. Han har utbrott som är korta när han inte får han vill eller vid minsta motgång men efter 30 sek så är han uppe i nästa fönster o klättrar..
Yngsta dottern har utbrott som håller i allt från 10 min till 6 timmar. Väldigt explosiv o växlar blixtsnabbt (men hon har äbven Bipolär sjukdom)
Äldsta dottern var lugn (normal") som liten.
Alla 3 har kombinerad ADHD (mm)

Min 8-åring har adhd-diagnos och fick det som 5,5 åring, tror nog han även har asperger. Bla skolan säger det, men inte bup. de tycker inte det ser nåt aspigt i honom alls *suck* Trots det fick vi en assistent via LSS åt honom efter att hon från soc var hemma och besökte oss i ett par timmar!

När han var liten var han motoriskt aktiv ända sen han låg i magen. Hans favoritsyssla i magen var att sparka mig på lungorna eller blåsan :) Sen kom han ut som stålmannen med en hand först. När han var tre veckor kunde han stödja sig på armbågarna. Vid 6 månader reste han sig med stöd och sen har han inte saktat ner alls. Han var överallt hela tiden. Klättrade på allt, pillade och petade på allt. Man fick passa honom 100% hela tiden, verkligen SE honom 100% hela tiden. Vi skaffade grindar i lägenheten så att hans frihet blev lite mer begränsad så att han inte hann göra mer än det han gjorde. Ett tag kändes det som att vi hade en snabblinje till sjukvårdsupplysningen. Han har ätit fimpar, kottar, pinnar, sand, ramlat och fallit och hoppat och skuttat och klättrat och fastnat överallt (på tv, bokhylla, sängar, bord, bänkar....) Han verkar ha skyddsänglar som vakat över honom. Han föll 8 trappsteg i trapphuset när han var 2,5 år. Jag var helt säker på att han skulle dö, men han hade inte slagit i huvudet mer än pyttelite. Hela fallet dämpades av att han slog i knät och bröstkorgen där han fick flera blåmärken! Sabla unge, Jag ska låsa upp dörren och han rusar förbi mig till trappan och säger "hej mamma" och jag vänder mig om och når inte fram när han faller, fattas en cm eller så. Det är tur att man har ett starkt hjärta :O Han brukade ta tag i toapappret och dra ut det i hela lägenheten. Riva sönder tidningar. En gång fastnade han med fingret i ett hål i en betongmur på gården så min gubbe fick ringa brandkåren! HAHAHA! Men de hann inte komma innan han lyckades lirka loss fingret... :)

Han hade ett humör som ett troll. När han blev arg skrek han tills han somnade. Han glömde tillslut bort varför han var arg, han bara fortsatte skrika. När an blev 2 år så började han förstöra saker och slåss i ilskan. Hela hans rum såg ut som en katastrof när vi flyttade (sönderrivna tapeter, en trasig ruta, trasiga möbler och leksaker). Orolig och svårt att somna. Det funkar kanonbra nu. Vi har ung samma rutiner nu som när han var 3 år och vi bestämde att SÅHÄR går det till att sova. Nu somnar han helt själv i sin säng! :)

Vår son har fått diagnos nyss, han är 7 år. Diagnosen är både ADHD och Atypisk Autism. Han var otroligt lättstörd som liten, hade svårt att somna och vaknade för ingenting. Desutom hade han nattskräck från 1½ år till han var över 3. Han skrek 2 timmar varje natt. (Hans lillasyster fick också nattskräck men av en slump upptäckte jag att det försvann när jag gav henne Omega-3)
Han var ofta enkel att ha med att göra, om han fick som han ville. Var det något som gick emot honom så var det totalt utbrott, error på hela maskineriet. Han hade svårt för att komma ner i varv om vi varit borta hos tex släkt. Men gillade att leka själv, jag behövde aldrig sitta med och leka. Gillade att få böcker upplästa. Började prata tidigt och har ett otroligt språk, som en 16-åring eller mer enligt WISC-test som skolan gjorde.
Har aldrig varit en virvelvind utan mer hyper i fingrarna. Har en klämmboll till honom som han pillar med när det blir för mycket. Annars är han ett rätt så lugnt barn, sätter ahn sig framför TV:n så stananr han där tills man sliter honom därifrån, inte säkert att han är "här" just då så då kan han explodera.

Han blev mycket bättre i ADHDn sen vi började ge Omega, har du testat det?
Själv läser jag en bok som heter Explosiva Barn av Ross W Greene, är ett bra verktyg för hur man ska lära sig att tolka och förstå barn med NPF.

Mer, mer MEEER Omega www.familjeliv.se/Forum-5-95/m45208352.html