Att skaffa barn?! långt!
Jag och min sambo har varit tillsammans i lite mer än 4 år nu, vi är snart 25år. Vi har inga barn. Vi ska gifta oss den 15/8. Vi har under alla år diskuterat det här med att skaffa barn och min sambo säger att han inte vill ha några. Trots detta vet jag att han på nåt sätt vill ha (nångång iaf). Han behandlar våra hundar som barn, "Om vi ska ha ett barn, vill jag ha en dotter" osv kan han kläcka ur sig. När hans jobbarkompis fick barn, pratade han en del om hennes lilla Ester, att "ja idag har jag hållit i Ester"..... Så man kan säga att det sakta men säkert går framåt.
Men det kan gå upp och ner med vad han vill, ena sekunden säger han fortfarande att han aldrig kan tänka sig barn och andra sekunden kan han bete sig som ovan.
Jag har kommit till et stadie där jag alltmer funderar på barn, dock inte att försöka imorgon eller just nu men inom snar framtid. Då säger han att han vill plugga två år först men att jag först ska ha fast jobb innan det kan ske. Nu har jag fått fast jobb till hösten o då vill han ändå vänta med att plugga till nästa höst. Sen innan ett barn kan komma vill han flytta till nåt annat, vilket jag inte kan tycka e så viktigt, vi bor i en trea nu. Som det ser ut nu har han fast jobb sedan 2033 och jag får fast i höst. Sen vill han ha det bättre ekonomiskt (inte för att det e fdåligt nu), sparat mer pengar osv osv. O jag säger att om vi ska fortsätta resonera allt detta så e vi 40 när vi e "redo". O han säger att han inte e redo. Som sagt jag pratar inte om att börja försöka imorgon men jag känner klockan lite. En del av våra kompisar ska ha nu snart mer kompisar börjar försöka sanrt och jag tycker att det hade även varit trevligt att ha någorlunda jämnåriga barn och att få dela såna här saker med människor man umgås med..... Han e fast besluten om att:
-Plugga först i och med han skjuter upp det till nästa år innebär först om 3 år att kunna skaffa barn.
-Vi ska bo nån annanstans
-Att han inte är redo
Jag är medveten om att vi fortfarande är unga o har all tid i världen men jag tänker på saker som att:
-När vi väl ska försöka kan det ta lång tid och i värsta fall ta till nån metod för att få vilket tar me tid
-Vi kanske vill ha ett syskon
-Jag vill gärna inte vara för gammal när första barnet kommer, innan 30. Jag kan tänka mig ett liv efter barnen flyttat hemifrån att jag inte ska vara för gammal då heller. Medan han kan nog tänka sig va mellan 30-40 när första barnet kommer.
-Jag tänker på att det hade vatt trevligt med någorlunda jämnåriga barn med folk jag känner. Att dela lite barnår som annars kan bli ensamma.
-Inte vara för gammal för att orka med både fysiskt och psykiskt både vad gäller graviditet, födseln och tiden med ett barn.
-Att om man väntar för länge ökar risk för mig och barnet och kanske chans att bli gravid.
-Han har sagt att han ger upp mer att bli pappa om han ej vill bli pappa än vad jag får göra om jag inte får ett barn.
-Han tror livet tar slut när man får ett barn, det e den största anledningen till att han inte vill.
Ja allt detta o tusen andra saker tänker jag på medan han håller fast vid sina saker och verkar inte lyssna eller iaf ta in allt jag har att säga. Att bara vad han säger räknas.... Har jag så mkt fel i vad jag funderar på. Inte för att han e helt ute och flyger heller men att hela tiden hitta usökter kan man fortsätta att göra tills det en dag är för sent. Visst det finns alltid en ursäkt att skaffa barn tror jag och mer eller mindre kanske man aldrig riktigt är redo för att skaffa ett barn. Men jag intalar mig själv att det är något man växer med och lär sig efter hand osv vilket jag även försöker intala honom. Men som sagt han är svårflörtad
Nu kanske ni undrar varför vi över huvudtaget ska gifta oss om vvi är såhär oense och på detta svarar jag att han inte alltid varit så här emot, vilket han blivet mer nu den senaste tiden. Det e svårt tt förklara.
Vad anser ni? Någon i en liknande situation? Hur kände era män? Hur resonerar ni? Vad tycker ni e fördelar med att få barn tidigare respektive med att vänta? Hur ska jag få han till att lysnna på mig, tips?