Hej alla pappor.
Vi ska ha barn i mars enligt sambon. Själv har jag inte riktigt greppat det hela ännu. När gick det upp för er andra pappor att ni skulle bli just det, pappa? Min sambo har en dotter sen tidigare, men detta är mitt första barn, känns så overkligt!
Tjena broh. Fan vi ska också få i Mars!
Har inte hajjat ett smack, läser på som fan om utvecklingen i livmodern osv, tydligen så kan barnet nu(v.7) uppfatta beröring på magen, ryggraden är fullt utvecklad, hjärnan börjar delas osv....
Freakin Sci-Fi om du frågar mig.
Hoppas på att det lossnar och går upp för mig mer när vi besöker barnmorskan i augusti o kollar ultraljud o så!
Fan tanken på att bli farsa är massiv, störra än ens eget liv i kvadrat!
Skrivs senare när det "går upp"!
//Danne
tror inte att det fullt ut går upp för oss blivande pappor förrän det är dags. Det ligger ett overkligt skimmer över det hela tiden. Vi ska ha vårt första barn i slutet av augusti och jag har ändå inte riktigt fattat trots att jag läser på och försöker vara med. men första "aha-upplevelsen" för mig var absolut vid det första ultraljudet. Mäktigt!! för mig har det iaf varit viktigt att försöka vara med, på ultraljud, besök hos barnmorskan o.s.v Dels som stöd, men givetvis för min egen skull! Det är en otrolig resa vi är inne på. Lycka till!
Jag vill också vara med så mycket som möjligt! Är ju enormt stort som sagt! Tror också att ultraljudet gör en del för förståelsen. Då får man ju det mer bevisat liksom :D
Pappa Davve skrev 2009-07-23 06:25:26 följande:
Skepp o´hoj kamrater!
Kapten Haddock mönstrar sin första matros också i mars. Helt overkligt om ni frågar mig, men väldigt häftigt. Vissa dagar förstår jag ingenting, andra dagar är man liksom helt uppfylld av det.
Jag fick precis ännu en sån där overklighetsrysning när kaptenskan just sade att när vi är på semesterresan om en vecka - då har hjärtat kommit igång och slår av sig själv på matrosen.
Fan då är det tre hjärtan som börjar slå i denna tråd när du har semester då! TS, jag o du! Rena sammansvärjningen för o använda Kaptenens ord!
Anfäkta, anamma och regera snart blir vi alla fäder....shit!
Alla dessa förkortningar, fattar ingenting! sambon har ju hängt här i "timmavis" länge nu, själv blev jag medlem igår så snappar inte ännu... TS??? Räkna in ett hjärta här med,minst. mitt slår nog fan för två
fick min första knatte för 3 månader sen.. trodde det hade gått upp ett ljus när värkarna börja... men icket trodde man hade koll när man såg huvet ploppa ut.. men icket.. för mig var det när man kom hem och man vakna kl 3 på natten av ett gallskrik :> det var underbart nice!!! haha
det var overkligt tills jag såg honom komma ut, det bara brast för mig och det var helt otroligt. Men jag vet inte om jag"greppade" det då, den första tiden var faktiskt ganska jobbig, man är nojjig för allt som nybarnsförälder så det kanske är skönt att din tjej redan gått igenom detta.
Men för mig var det en känsla som växer fram och det är svårt att avgöra en tidpunkt. Men jag var hemma ett halvår från han var 1 år, och det var den mest fantastiska perioden i mitt liv, en viktig period då vi skapade en djup kontakt som jag vårdar ömt. Idag är han 2 1/2, och tiden utan barn känns overklig nu, och vi ska få ett till i oktober, och faktiskt, det känns lika overkligt som när vi väntade vårt första!
samma som dom flesta när han väl föddes så fatt man d!konstigaste å underbaraste känslan någonsin!=)