Väntan på besked
Jag håller på att gå under av oro och ängslan. Jag har vet att jag faktiskt har konstaterad cancer. Även om det bara är allra första början, så är det cancer. Jag ryser vid tanken.
Jag gjorde en konisering av livmodertappen för några dagar sedan. Prover har visat att det är cancer, men nu väntar jag på att veta om det har börjat att växa.
Jag har gått på alla cellprover utan uppehåll. För tre år sedan var det bra. Nu är det cancer. Det ska inte gå så fort. Det ska ta längre tid än så.
Jag sover inte på nätterna och jag kan inte få tankarna ur huvudet. Jag försöker att intala mig själv att det inte är någon fara. Provet kommer säkert att visa att det är en cancer men de har tagit bort allt och den har inte hunnit utveckla sig vidare. Jag kommer att få gå på lite kontroller, och det i sig kommer vara ångestframkallande varje gång, men det är ingen fara.
Samtidigt kan jag inte släppa tanken på om det INTE är så. Om det har börjat växa genom cellagerna. Ska jag behöva ta bort hela min livmoder?
Jag är drygt trettio år och har familj. Det är inte så att vi planerar eller ens önskar ha fler barn, vi är nöjda med de barn vi har. Men plötsligt blir ju valet inte mitt längre. Det mest "kvinnliga" i mig kanske måste plockas bort.
Hur f-n tacklar man ovissheten? Hur klarar man av tanken på att ha en cancer? Gud förbjude att det är värre än bara operation. Tänk om det är längre än vad jag ens kan tillåta mig tro. Jag kan inte lämna mina barn...
Allt jag kan göra är att vänta. Vänta på svaret. Kommer det ett brev som säger att allt är som det ska nu och jag ska gå på kontroller. Eller kommer det en tid för läkarbesök som ska låta mig veta hur fortsättningen blir.
Det finns inget mer i nuläget att göra. Bara vänta. Vänta och hoppas.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-07-28 16:32
Idag ringde de från KK och gav mig en tid imorgon. Jag ska få beskedet då. Tyvärr är det en fingervisning om att detta inte är goda nyheter. Troligen kommer jag få besked om att en fortsättning väntar.
Nu ska jag bara stå ut tills imorgon. Sedan vet jag vad det blir. Ännu en sömnlös natt väntar.