Hur tar man tag i sitt liv och skapar förändring?

Ett bra sätt är att sätta sig ner på stjärten och dagdrömma och vara lite uppmärksam på vad man dagdrömmer om. För det är svårt att sätt upp mål om man inte vet vad man vill innerst inne!

Skriv upp det du vill göra verklighet av. Det är mål. Fundera över hur du kan nå dit. Dela upp i små steg. Belöna dig längs vägen när du når delmål och mål.

Lycka till! Framtiden är din.

Jag har haft massor av tid att dagdrömma, så jag vet i alla fall ungefär vad jag vill. Kanske kan man då börja lista grejer i ett block till att börja med..

Jag vill bara tillägga att jag har själv varit deprimerad, långtidssjukskriven och tablettmissbrukare och vänt mitt liv. Det kan ta tid, men man får se på de steg man tagit och glädja sig åt dem istället för att stirra sig blind och livrädd på den långa vägen man har framför sig.

Jobba på självförtroendet, skaffa dig allierade som tror på dig, hejjar på dig och hjälper dig är andra tips.

Anonym (förvirrad) skrev 2009-07-25 22:05:21 följande:

Då har du redan gjort grovjobbet då!

Vad är det som gör att du tror att din killen inte är rätt för dig?
Vad har du jobbat med/jobbar med nu...vad vill du kanske jobba med?
Boende...vad vill du ha då?

För egen del försöker jag att ändra lite inredning i min lägenhet, jag vill flytta men kan inte nu...så jag har köpt nya blomkrukor- imorgon blir det nog nya gardiner och nya lampor till fönstret.

Håller på att återuppta en gammal hobby- sömnad.

Har du några gamla hobbyer som du kan utveckla..?

Anonym (sajna) skrev 2009-07-25 22:07:22 följande:

Vad roligt att höra att det gått bra för dig Då borde kanske jag också kunna ändra något..Jag är till och från deprimerad, ibland undrar jag varför men svaret är just detta att jag inte tar tag i något. För några år sedan lyckades jag faktiskt genomdriva en grej i mitt liv, med just det knepet. Jag skrev ned det, men det var en "enklare" sak som jag verkligen ville men var rädd för. Den saken kom inte an på andra människor, och jag visste hur jag skulle gå till väga. Problemen är ju både att våga genomföra saker och veta hur det ska gå till. Jag måste nog jobba på självförtroendet också..jag vågar inte särskilt mycket..

Ja precis, det är bra frågor att ställa sig. Jo, jag har också hobbyer som jag skulle vilja pyssla med, men då sitter det i sånt som ekonomi och då måste jag lösa andra saker först. Allt blir så trassligt..Du har rätt, lite ny inredning piggar upp

Anonym (förvirrad) skrev 2009-07-25 22:28:36 följande:

Jadu...ekonomi kan ställa till det.

Hade jag bara vetat att jag har jobb i minst ett år till, så hade jag antagligen kunnat flytta till en lägenhet som jag verkligen velat ha- men...regeringen ändrade ju a-kassa reglerna...så jag får snällt bo kvar i mitt lilla hål i väggen...
Söker nytt jobb...men, ja...det är jag inte ensam om.

I övrigt så försöker jag ta tag i så mycket jag kan själv- ibland är inte lösningen den man tror att den är. Och...det tar som sagt lång tid att nå målet vissa gånger...

Jag söker också jobb, men just det är så hopplöst. Det hjälper inte att ha pluggat, det hjälper inte att skicka 300 ansökningar. Jag känner mig helt maktlös när det gäller just det. Är det något som snor självförtroende och energi så är det jobbsök..

Anonym (förvirrad) skrev 2009-07-25 22:41:56 följande:

Jag hade lite tur.
I slutet på dec tog jag examen efter två år på KY utb. Sökte massor. Fick inte igång a-kassan- skulder...

Sen...fick jag napp på vad jag trodde skulle vara en två månaders administrativ tjänst på ett stort företag (uthyrd konsult). Efter 6 mån är jag fortfarande där, som ekonomiassistent- bl.a det jag är utbildad till.

Lönen..."underbetald"" för yrket- men...bra mycket bättre än CSN lån.

Jag har börjat kolla efter jobb igen- ska bl.a ha kontakt med ett annat konsult företag- och se om det ev kan ge mig något längre vik...så man vet att man förhoppningsvis har något ett år...eller likn.

Men, det kan lika gärna bli att jag är arbetslös i höst och får kämpa som alla andra.

Man känner sig så oänskad- så totalt maktlös....man söker och kämpar för att visa att man visst vill jobba- men...man är inte ensam.

Vad är du utbildad till...vilket område? Bor i större eller mindre stad..?