Hjälp mig, snälla! Hur ska jag hämnas?
Jag genomgår den fulaste skilsmässan i mannaminne. Vi har två barn, ett tredje på väg och min man har burit sig åt som ett ärkesvin. Lite bakgrund;
* Jag tjänar 0 kr. Detta pga att han tjänat så mycket. Han ville ha en hemmafru som föder barn och som sköter hem, det fick han. Jag har gjort det under våra tre år som äkta makar.
* Han tjänar mycket pengar. Åtminstone om man jämför med mig. Han har försörjt oss allihopa, jag har bidragit med det jag kunnat i form av löner och föräldrapeng. I snitt har jag dragit in ca 8000 kr i månaden till familjen.
* Han släppte en bomb i julas där han förklarade att han inte älskar mig och att han inte nånsin gjort det. Han var bara ihop med mig pga plikt och han gillade egentligen inte mig. Jag blev helt förkrossad och bad på mina bara knän om ett uppehåll. Sagt och gjort, vi tog av oss ringarna och hade ett uppehåll.
* I tre månader försökte jag komma tillrätta med mina känslor och försökte läka de sår han åsamkat. Vi tog på oss ringarna igen när jag kände mig redo.
* I somras kommer bomben återigen. Han gillar mig inte och älskar mig inte och nu ville han att det skulle vara slut. Twisten i det här var att mina känslor svalnat för honom och jag ville själv ur det här. Vi var överens.
Då började separationen from hell...
Han började snacka skit om mig, hitta på lögner om mig både till sin familj, sina vänner och MIN familj. (som jag då inte har så bra kontakt med)
Han sa att JAG lämnade honom! Jättekomiskt...
Han har en snyfthistoria som han drar till alla och han får givetvis jättemycket sympatier. Jag själv har tagit det tysta partiet i den här fula skilsmässan. Jag har inte sagt ett ord om varken honom, skilsmässan eller förhållandet. Jag har varit helt tyst, medan han glappat käft till gud och alla människor.
Han har själv sagt att han går in för att knäcka mig fullständigt psykiskt. Han vill se mig må dåligt, för då känns det lite bättre för honom. Jag har aldrig och skulle heller aldrig ge honom nöjet att bryta ihop inför honom. Det är min stolthet och det är tyvärr det enda jag har kvar. Att ge honom nöjet att få se mig kräla i stoftet skulle jag aldrig. Jag är stenhård, kall och målmedveten. Jag vill hellre lösa problem än att kasta skit och leka sandlåda. Det är sån jag är bara.
Idag står jag med två barn, ett tredje i magen och han har tagit alla pengar. Han anser inte att jag har rätt till dem eftersom jag inte tjänat några pengar under vårt förhållande. Jag mår jättedålig i den här graviditeten, har förvärkar i massor och har haft sen v 13. BM har sagt till mig att jag måste ta det lugnt, för annars finns det risk att förvärkarna blir värre och det finns risk för missfall. I det här fallet är det helt omöjligt.
Den psykiska stress han utsätter mig och barnen för är enorm och min kropp pallar nästan ingenting. Han har underhållsplikt för mig eftersom jag inte tjänar några pengar, men han har som sagt tagit alla pengar. Kvar blir alterntivet att stämma honom, och det ska jag göra.
NU till min fråga! Hela min kropp och min själ skriker efter hämnd. Tyvärr, men så är det. Jag har vänt andra kinden till så mycket att nu är det slut på det. Men jag vill inte använda barnen och jag vill inte använda så fula knep som att typ elda upp hans kläder...
Så hur i hela världens namn hämnas jag på någon så att det svider RIKTIGT REJÄLT utan att använda mig av barnen eller att hamna på dagisnivå? Och inte heller kasta paj offentligt. (tanken har ju slagit mig att nämna sanningen på facebook, men å andra sidan.... då är det ju jag som snackar och det är ju inte bra)
Hur har ni hämnats era ex på bästa sätt utan att det drabbar någon annan?
