PMDD... någon som har pmdd, hur mår du?

Jag har!

Mår FRUKTANSVÄRT 7 dagar innan mensen! Åker ner i ett svart hål, ångest, enorm nedstämdhet, panik, grälar, gråter, blir mkt orolig, rädd, grubblar, tvivlar på relationen, svartsjuk - you name it!!!

Äter 20 mg paroxetin hela månaden och ska nu testa att höja t 40 mg under pms:en.....

Det enda som hjälper mot PSYKISKA besvär under pms är just antidepp.medicin.

Mot fysiska problem kan p-piller hjälpa....

Kramar!!!

Här är en till som lider veckan innan mens . Jag har nu äntligen lagt ihop pusselbitarna och bokat tid hos en gynekolog, så jag har fått tid i september. Nu får vi se vad som händer, bara det händer någonting så kommer jag bli glad.

Jag fattar liksom inte vad som händer med mig den delen av månaden, fast jag kan inte heller hejda mig. Det är som att jag ser det med helt andra ögon resten av månaden och då kan jag förstå att det är pms/pmdd som gör att jag blir så där (tror jag ju nu i allafall?!). Men just när jag är inne i det så fattar jag inte att det är det. Även när min man lite försiktigt frågar när jag ska ha mens eller hintar att jag kanske överreagerar för att det är den tiden på månaden så kan jag inte se det.
Då tänker jag att, visst, jag har pms, men den här gången är det ju du som är så dum i huvet så det är lika bra vi skiljer oss. Suck... skäms nästan när jag skriver det.
Sen blir jag jätteledsen för smågrejer, otroligt irriterad, låg, nedstämd, känner mig värdelös, har inget självförtroende, känner mig svullen och sugen på salt och choklad och allt möjligt.
Jag kan bli jätteirriterad på mina barn för ingenting (och HATAR mig själv för det, min mamma var så mot oss och jag vet vad det gör med en...) och höjer rösten för minsta lilla. Fy fan. Jag måste få hjälp så att jag inte blir en kopia av min mamma. Jag var alltid jättespänd på nästa utbrott eller gråtattack från henne när jag var liten, och jag vet hur jäkla mycket det har påverkat mig att ha en mamma med såna humörsvängningar. Allt från att vara rädd att hon ska bli arg för "ingenting" till att hon blev jättedeppig och jag var rädd att hon skulle "försvinna" (när hon stack iväg när hon var sådär ledsen)...

Som sagt, jag har sökt hjälp hos gynekolog, det är det jag fått veta att man ska göra. Nu behöver jag bara klara en pmd-period till innan jag får hjälp, förhoppningsvis i allafall...

men gud vad jag känner igen mig. Du beskriver så EXAKT vad jag upplever... Brukar oxå säga att jag inte känner igen mig ca en vecka i månaden. Att jag är som en annan person. Och det känns så skrämmande! Hoppas du får hjälp och mår bättre snart. Skriv gärna här vad som händer för dig!

Funderar på att kontakta min barnmorska och sluta med minipiller (ev. sätta in en spiral ist) bara för att inte tillfära min kropp ytterligare hormoner. Då jag tror min kropp redan har någon slags oblans i homonerna, varför då tillföra extra...
Sedan ska jag ringa i morgon till en sköterska jag har förtroende till och se vad hon kan hjälpa mig med. Jag skulle helst inte vilja gå på antidepp. medicin, men om det är den enda utvägen så...vad ska man göra!? Man blir så less på att känna sig så jävla kluven...hatar det!

Jag hade det som absolut värst den period då jag åt minipiller!!! Det var överjävligt då faktiskt. Jag åt Cerazette och det var som pmdd fast värre, och JÄMT! Aldrig mer p-piller tänkte jag då, men det finns väl olika sorter.
I allafall fick jag förklarat för mig att jag kanske är överkänslig mot gulkroppshormon (har jag för mig att det hette) som tydligen finns i just Cerazette. Nu är jag inte så insatt i det här så jag vågar inte uttala mig så mycket, men i allafall så förstod jag det som att jag är överkänslig mot själva svängningarna, när hormonnivåerna ändras. Inte hormonerna i sig. Men jag kan ha förstått det fel...

När jag var gravid var jag mycket, mycket lugnare och kände inte alls av de här grejerna. Det är det och lite andra saker som gjort att jag känner mig så säker på att det är pmdd som jag har. Annars borde jag väl inte varit symptomfri under graviditet och amning, de perioder då jag inte haft någon ägglossning eller mens?!

Ja, tufft som fan är det i allafall. Det är ju ett problem som är lite "luddigt", man kan ha olika starka symptom och jag tror många tänker att "jaja, jag är ju också lite sur och grinig innan mens, vem är inte det" när man försöker förklara. Men det är ju trots allt stor skillnad. Jag har fått det här gradvis känns det som, med start någonstans runt 30-årsåldern och sedan har det klart förvärrats med åldern och efter jag fick mina barn. Det kanske händer något med hormonnivåerna då, jag vet inte.

Men jag tycker du också ska ta kontakt med en gynekolog som verkar kunna det här området. Det finns ju hjälp att få, och det är inte säkert att man behöver antidepp eller något sånt. En del blir hjälpta av naturmediciner och det finns lite annat också man kan prova har jag fått reda på. Det är tydligen individuellt vad som fungerar och inte.
Uppdatera gärna du också hur det går för dig. Jag har nästa pms/pmdd period om någon vecka skulle jag tro, då kanske jag behöver skriva av mig lite om inte annat....

Vad är PMDD? Känner igen mig mycket i det ni skriver...

Som jag förstår det så är det pms fast de mer psykiska besvären, som t.ex. att man är lättretlig, blir irriterad, arg på smågrejer, ledsen, nedstämd, kan känna sig värdelös o.s.v. Grejen är väl att det inte är så jämt utan perioden innan mens. Pms är som jag förstått det mer de fysiska besvären som svullenhet, ömma bröst o.s.v.

Anonym (Också pmdd) skrev 2009-08-03 08:34:51 följande:

kan man se det, alltså genom exempelvis blodprov?

Jag vet faktiskt inte, som jag skrev tidigare så har jag rätt så nyligen förstått att det antgaligen är pmdd jag har, och jag har precis bokat tid hos en gynekolog för att ta ett första steg mot att bli hjälpt. Jag vet inte riktigt hur det funkar, om man kan mäta hormonnivåerna eller balansen eller hur man gör faktiskt.

du får hemskt gärna berätta hur det har gått!

tänk vad praktiskt det vore om man kunde ta ett blodprov och få veta om man hade det... men jag tror man måste gå någon slags utredning som förmodligen tar lite tid.
nu ska jag ringa distriktssköterskan och se vad hon kan ge mig för råd.

Hej! 

Jag vet att det är fruktansvärt länge sedan någon skrev här men när jag läste den här tråden igår blev jag alldeles upprymd. Jag har googlat om PMDD och är nästan helt säker på att jag har det. Nu undrar jag då om det är någon som har tips på en mottagning i Stockholm som har koll på PMDD?? Skulle kännas skönt att gå till någon som jag vet har koll på vad jag går dit för....