Mixade känslor inför angående andra barnet?

samma här fast vi väntar i slutet av januari , våran dotter är 2,5 dock har jag syskon och min man likaså men jag har också dem tankarna och sen såklart svartsjuka osv från dottern men samtidigt det är ju sånt man får ta när det kommer.
vi har börjat förbereda henne köpte en bok i veckan som heter snart har vi en baby hon tycker den är kul, sen pratar vi lite om det då och då men hon är inte så intresserad tror nog mer att hon inte riktigt förstår det där med bebbe i mammas mage, hon brukar säga att hon vill ha en kattunge :-P

Jag kommer från en familj med syskon - jag blir säkert påhoppad av FL pga detta - men jag tror att man faktiskt älskar alla sina barn lika mycket. Men att man kanske bör acceptera att man kan älska dem på olika sätt.

Alla människor har olika talanger, begåvningar, bekymmer, problem, personligheter, glädjeämnen, sorger - man älskar olika delar hos alla människor. Varför inte sina barn?

Men ändå LIKA MYCKET. Förstår ni vad jag menar?

håller med dig.. om inte annat jag har syskon men det har märkts mycket vem som blir älskad på ett annat sätt.. Enligt mig har vi blivit favoriserade bland familj och släkt..
Vi ska få ett till, tätt, det är blandade känslor men jag vet att jag kommer älska detta barn lika mycket och kommer inte favorisera något, uta man får helt enkelt dela upp tid och sen låta det större syskonet vara med så mycket som möjligt på allt..

Majsan G skrev 2009-08-02 08:36:46 följande:

Jag tror att det är mänskligt och väldigt bra att ha mixade känslor inför barn nummer två o tre osv...Det visar bara på att man är fullt normal!

Jag hade jättesvårt att ta in att jag skulle bli mamma igen när vi väntade barn nummer två,trots att hon var mycket välplanerad. Sen när hon kom så led jag alla helvetes kval av skuldkänslor gentemot vår första dotter. det kändes som vi hade förstört hela hennes liv till en början. Och då var stora tjejen fantastisk med lillasyster och älskade henne från första sekund. Hon har aldrig visat några svartsjuketendenser över huvud taget! Men lillasyster var skrikig och tog mycket tid och vi hade svårt att få till fördelningen här hemma,det blir ju som sagt mindre tid hur man än vrider o vänder på det.

efte rett par veckor kom vi dock in i vår roll och sen dess så har allt funkat toppen och jag lovar,man älskar sina barn precis lika mycket!

Min svåger sa till mig en gång att man sätter första barnet i glasbubbla,det lät konstigt då  och det låter ännu konstigare nu. för mig är båda lika mycket värda och nu har vi snart ett tredje litet knyte att pussa på här hemma

Den här gången känns allt lättare dock,vet inte omd et beror på att man redan har fler barn kanske?

Grattis iaf och lycka till,allt kommer gå fint ska du se

Det är klart att man funderar på hur man skall orka och hinna, både ge allt för bebisen och ge allt för storebror.. Så viktigt att storebror skall få känna sig lika sedd och älskad som innan (självklart kommer han att vara lika älskad, men kommer man lyckas visa det på samma sätt)? Men jag försöker tänka positivt, och jag tror också innerst inne att det kommer att gå bra.

Lycka till!

Ja, jag tror ju ändå att det egentligen inte kommer att vara några stora problem, man har ju plats för en massa kärlek i sitt hjärta och att få ett till barn att älska är ju en stor förmån som verkligen inte alla är förunnade. Känns ändå skönt att det finns fler som har dessa känslor, som kanske är ännu starkare hos mig eftersom jag inte har några syskon. Jag vet ju inte hur det är att behöva dela med mig av mina föräldrars uppmärksamhet, något som jag iofs tror är väldigt nyttigt. Som tur är så är min son hur förtjust som helst i nensiar, men självklart kommer det bli annorlunda när det är en bebis som ska flytta in i hans hem... Vi ska oxå köpa böcker och visa framtida ultrljud och berätta så mycket man kan för en kille i hans ålder.

Tack för alla stärkande ord, det blir nog bra det här :)

ehh, stavfel nensiar ska ju vara bebisar ;)

Jag minns att jag satt i värkar och hade en sån ångest för min sons skull. Nu var det på G och snart skulle han dela uppmärksamheten med en annan Lagomt rationellt tänkande från min sida, men hade haft samma funderingar om hur det blir när man får sitt andra barn. Han var 2 år när lillebror kom.

Kan ju säga att det går över förväntan här hemma. Vi smiter iväg med varsitt barn ibland, för att kunna ägna sig helt åt en i taget. Lillebror älskar att se storebror busa, och storebror är där titt som tätt om han är ledsen.

Isak är 8 mån nu och hittills har jag inte känt att jag försummar nån av dem direkt. De får så mycket kärlek och uppmärksamhet och oftast är man ju tillsammans allihop ändå och kan ge uppmärksamhet samtidigt Lycka till, det kommer nog bli bra bara syskonet har kommit!

TS - förstår dina känslor. Känner precis samma sak. Sitter här med ett gansak färskt plus (bf i maj) och med en underbar liten dotter på 9 månader.

Till saken hör att vår dotter var mycket efterlängtad och svår att få till. Vi misste fårt första barn i magen -04 och sedan lyckade vi inte bli gravida på egen hand så Lilla M är resultatet av den 4:e IVF behandlingen som gjordes lite på nåder för mina ägg ansågs för gamla och dåliga.

Vi var heltövertygade om att detta var vårt mirakel och att det inte fanns spåret av en möjlighet att få fler barn. Jag är enda barn och hade inte alls svårt att acceptera att Lilla M skulle få växa upp utan syskon. När nu mensen uteblev och det blev plus på stickan visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Givetvis överlycklig för pluset men kan inte låta blir att tycka synd om Lilla M som kommer få dela oss med ett syskon, hel knäppt jag vet. Min man som är har 5 år till syskonet tycker att det är fantastiskt att hon får ett syskon tätt som hon kan leka med. Tänk så olika det kan vara. Jag är helt övertygad som att jag kommer älska de nya syskonet minst lika mycket och att Lilla M kommer bli en jätte lycklig stora syster men ändå....det tar nog ett tag att landa i det här.