Har ni gift er utan er släkt och vänner?

Det går absolut att gifta sig i kyrkan även om man inte har så många bjudna. Finns det inget mindre kapell eller mindre kyrka i er närhet så det inte känns så tomt.
Kanske kan barnen bjuda dit sina kompisar med familjer - då blir det ju folk som ni känner och det blir lite fler.

Det är jättevanligt att familjer (par med barn) bokar tid med prästen och vidtalar ett par vittnen att vara med i en liten intim ceremoni i kyrkan. Det brukar finnas ett kor, sakristia eller så som man kan vara i så man slipper titta på de tomma kyrkbänkarna! Alla vill inte "gå till torgs" med sin vigselakt!

Lycka till

Vi gifte oss borgerligt i en slottspark. Det var superromantiskt och väldigt stämningsfullt Desutom slipper man en massa dravel om gud, vilket vi tyckte var skönt då ingen av oss är troende.

Tack för svar.
Görs vigselakten ändå speciell trots att inga gäster finns?

Det enda du behöver är vittnen för vigseln. Antingen några ni känner eller så kan församlingsassistenterna bistå er med det.

Vi gifte oss borgerligt i ett stadshus. De hade ett jättefint litet rum för ändamålet. Vigselförrättare var en trevlig äldre dam, vittnen var hennes man och en lånad tjej som jobbade där. Det fanns en vas med blommor, och så var det tända ljus. Vi fick säga våra löften, växla ringar, och så läste damen en dikt av Karin Boye. Vi hade alltså ingen alls med oss dit.

Vi är otroligt nöjda med vårt bröllop, det passade oss perfekt. Relationen till min sida av släkten är ansträngd, och det hade inte känts bra att bjuda bara hans sida av släkten. Att bjuda vänner men inte familj hade också känts fel. Eftersom vi inte är troende var kyrkligt inte ett alternativ för oss.

Anonym (borgerlig brud) skrev 2009-08-03 16:13:09 följande:

Vi har alltid jättesvårt att få barnvakter eftersom vårt ena barn har en sjukdom som kräver speciell tillsyn. Ingen vill ta på sig nsvaret och vi kan aldrig lämna över det till någon ung person som vill vara barnvakt.
Tycker ert bröllop lät fint och mysigt!

Ja då förstår jag att det är svårare! Jag tror att ni kommer minnas dagen vad ni än gör. Det starkaste minnet för mig var att se min man i ögonen och säga ja. För mig är det precis det dagen handlade om, vad vi gjorde resten av dagen känns underordnat.