Äntligen, trimester TVÅ! Men oron för missfall släpper fan inte!!
Såg precis att jag gått in i trimester två! Känns underbart att man kommit så här långt ändå, tiden har verkligen gått så fort denna gång jämfört med dottern..
Men även fast jag känner av bebisen så gott som varje dag så kan jag omöjligt släppa tanken på ett nytt ma. Att jag bara inbillat mig att jag känner bebisen för att jag så gärna vill att det ska gå vägen denna gång...
Hur klåen ska jag lyckas njuta av denna graviditet?
Vi har till och med valt att vänta till efter rul med att berätta för omgivningen.. endast svärmor och min syster vet..
Har inte ens vågat titta på bebisprylar..
Någon mer som känner som jag?
