• Anonym (Gravid m. nr2)

    Gravid med nr 2 tätt efter första barnet. Orolig för framtiden.

    Hej!

    Jag har en bebis som är ca 8 månader. Nu har jag testat positivt och har beräknad förlossning någon gång i slutet av april.

    Jag är livrädd för hur det ska gå att ha två så små samtidigt. Och jag känner mig också lite kluven till om det verkligen är rätt beslut att behålla barnet. Men jag har på sätt och vis längtat efter en till tätt inpå. Men nu när det blev verklighet känner jag mig så orolig!

    Jag är dessutom mitt i en utbildning som inte kommer hinna bli färdig innan barnet kommer. Tror ni att det är en möjlighet att studera på distans och att pappan tar föräldraledigheten i början? Det skulle också hjälpa ekonomin med några tusenlappar om jag fortsätter studera istället för att ta lägsta föräldrapenningen. (Min man har en relativt hög föräldrapenning) Och det vore ju skönt att bli färdig med studierna när det är tänkt.

    Är det någon med erfarenhet av barn med ca 17 mån mellan. Jag känner att jag skulle vilja ha peppning och råd om hur jag ska göra det bästa av situationen. För innerst inne vill jag verkligen behålla.

    Tack på förhand för svar!

  • Svar på tråden Gravid med nr 2 tätt efter första barnet. Orolig för framtiden.
  • Weezy

    Klart att du komemr att klara det. jag fick 4 små på 4 år. Januari 95 juli 95 October 96 october 97 så kunde jag så kan du MEN det blir tufft och jobbigt till en början men man kommer alltid över dt .. och längre fram i livet så kommer både ni vuxna och barnen ha mycket glädje av det

  • Anonym (Gravid m. nr2)

    Har du några bra tips på hur man kan underlätta för sig själv? Jag funderar dessutom på att ha min första på dagis några timmar om dagen så att jag kan plugga lite. Och kanske sova ett par timmar. OM man har tur och den lilla sover;)

  • Anonym

    16 månader mellan mina små..
    Det som är lite jobbigt är nog när dom blir sjuka och det är dom allti samtidigt.. Sen är nr2 väldigt mammig och vill bara bli ammad..
    Men sen så finns det massssssa annat som är så himla underbart..
    Dom små kan leka ihop väldigt bra.. Sen så ger dom oss så himla mycke glädje och kärleka..
    Lycka till..

  • Melva

    Har barn med 15,5 månader imellan.

    Om det går att studera på distans får du ju kolla med din skola, men visst går det säkert att kombinera distansstudier med att din man är fl isåfall.

    Men det blir ju tufft, absolut. Vi hade det jobbigt dom 3 första månaderna iom att mini inte sov på natten då utan på dagen. Så vi fick dela på nätterna för att ens orka med. Men när han sov på natten så fick ju en annan sova normalt också .

    Mellan (det är mellan honom och mini som det är 15,5 månader) blev svartsjuk. Han är ett litet knäbarn och behöver mycket närhet så jag bar honom samtidigt som mini mycket den första tiden. (Jag är en bärare, använder sjal mycket).

    Var uppmärksam på att inte göra det äldre barnet äldre än vad det är. Det är fortfarande litet så kraven kan inte vara stora på det. Låt det vara med och undersöka och leka med småsyskonet, men se även till att det får lite egentid med någon av er. det behöver inte vara något speciellt, sitta och rita helt själva i en en halvtimme eller så. Bara en stund där det barnet har full fokus från en av er.

  • frux

    har två flickor med 17 månader mellan. Kan säga att visst- första tiden var lite stressig. Men nu! Nu är stora 5år och lilla 4 år och OJ- de leker JÄMT, har en supertät relation. NU är det mkt lättare för mig än för de med stor ålderskillnad mellan barnen, mina klagar aldrig över att de inte har ngn att leka med tex.
    Utbildning kan du ta sen. Finns tid för det sen. Och som sagt- med två barn kommer du sen ha mer tid för studier.

  • Anonym (Gravid m. nr2)

    Tack så mycket ni som svarar!
    Ja, jag känner det att egentligen är det ju ingen skillnad att jag får några tusingar mer när jag studerar, för det får ju min man när han jobbar också:) Så då går det nog ganska jämnt ut om jag är hemma och han jobbar och så återupptar jag studierna senare:)

    Ja, det är väl det jag är lite orolig för också. Min första älskar att bli buren. Gillade inte bärsele och dumt nog köpte vi aldrig en sjal. Men det har jag lovat mig själv att jag ska ha till nästa barn. Tänkte att man kan ha händerna fria till den stora och samtidigt bära bebisen i sjalen. Visst kan man t.o.m amma bärandes i sjalen?

    Dessutom är min första rätt tidig i utvecklingen. Han går med stöd redan nu, så det kommer säkerligen inte dröja så lång tid innan han kan gå helt själv.
    Och jag hade absolut inga besvär förutom halsbränna i slutet och trötthet i början av första graviditeten. Inge ont i kroppen osv. Så jag kommer nog orka bära min första rätt mycket trots graviditeten om jag har lika stor tur den här gången!

  • minafyra

    Har mina två första tätt..blev gravid med nr två när min första var 6,5månader. Jag tycker faktiskt inte det var så mycket jobbigare än när man hade längre mellan dem :p Man har ju två blöjbarn så det går ju en del blöjor,välling och så men samtidigt var äldsta så liten att när lilllebror kom så var det bara så att där fanns en bebis. För honom kändes det ju som att bebisen alltid varit där ganska snabt och där fans ingen svartsjuka alls.

    Jag hade en syskonvag + två enkelvagnar. Köpte en lättare sulky till äldsta + då syskonvagnen sedan hade vi ju kvar äldsta sonens enkel vagn. På så vis kunde vi dela på oss (vi föräldrar) och bara ta ett barn med oss ibland i en enkelvagn och när man gick själv med barnen hade man syskonvagnen. Äldsta sov ju fortfarande middag och somnade tidigt på kvällen så syskonvagnen BEHÖVDES i många situationer..och även båda enkelvagnarna användes mycket. Bärselen var oxå GULD värd när man fick nr två (ja nr tre och fyra med )...när den lilla var gnällig och kinkig kunde han sitta där och man hade händerna fria och kunde hjälpa äldsta med sådant han behövde eller fixa med maten. Min yngsta satt i sjalen varje eftermiddag när jag diskade, han var gnällig där på eftermiddagen och det var svårt att få gjort allt men det blev en bra rutin där han somnade nöjt och fick vara nära som han ville medan jag fick undan disken.
    Sedan är det bra om de får ungefär samma rutiner, mina sov middag båda två vid tolv..på så vis fick man en stunds avkoppling då från båda barnen. Det kan behövas ibland!! Sedan är det ju bra om äldre barnet har de rutiner ni tänk att det ska ha när syskonet kommer INNAN syskonet kommer...att i samband med att man fått ett syskon ändra rutinerna blir sälla bra. Syskonet blir en tillräckligt stor förändring och i övrigt bör vardagen vara så oförändrad som möjligt. Så om du tex tänkt ha dagis till äldsta så skola in ngr månader INNAN bebisen kommer så att det är en rutin äldre barnet redan är van vid, sover er stora hos er och ni tänkt börja ha honom i sin egen säng så vänj honom vid det innan och inte efter osv.

    I övrigt så är det faktiskt mäst positivt att ha dem tätt, de har nytta av varandra på ett helt annat sätt än när det är längre mellan dem. Jag har en syster som är 18mån yngre än mig oxå och jag kan inte komma på ngt som var negativt med det övht..utan tvärt om har jag en väldigt positiv upplevelse av att ha syskon tätt med mig från min barndom

  • minafyra

    Anonym (Gravid m. nr2) skrev 2009-08-09 11:10:53 följande:


    Tack så mycket ni som svarar!Ja, jag känner det att egentligen är det ju ingen skillnad att jag får några tusingar mer när jag studerar, för det får ju min man när han jobbar också:) Så då går det nog ganska jämnt ut om jag är hemma och han jobbar och så återupptar jag studierna senare:)Ja, det är väl det jag är lite orolig för också. Min första älskar att bli buren. Gillade inte bärsele och dumt nog köpte vi aldrig en sjal. Men det har jag lovat mig själv att jag ska ha till nästa barn. Tänkte att man kan ha händerna fria till den stora och samtidigt bära bebisen i sjalen. Visst kan man t.o.m amma bärandes i sjalen?Dessutom är min första rätt tidig i utvecklingen. Han går med stöd redan nu, så det kommer säkerligen inte dröja så lång tid innan han kan gå helt själv.Och jag hade absolut inga besvär förutom halsbränna i slutet och trötthet i början av första graviditeten. Inge ont i kroppen osv. Så jag kommer nog orka bära min första rätt mycket trots graviditeten om jag har lika stor tur den här gången!
    Jag ammade i sjalen så ja det går
  • Anonym (Gravid m. nr2)

    Tack för svaret minafyra.
    Ja, det var ändå tänkt att min första ska skolas in i januari. Så det lär ju gå smidigt när lilla kommer då det hunnit gå några månader. Och vi har tur för att vår första är väldigt rutinfast och har vart det länge. Det finns fast läggtider och mattider. Och fastare lär de ju bli när det börjas på dagis.

    Jag känner att jag har ett rätt så stort sömnbehov. Men det jag lärt mig av min första är att somna var som helst, när som helst och hur som helst. Så har jag den stora på dagis och den lilla hemma kommer jag kunna sova när den lilla gör det. Det kunde jag inte i början med min första. Jag var alltid uppe i varv och nu i efterhand förstår jag hur mycket bättre jag hade mått om jag hade passat på att sova.

    Nu vill jag höra det absolut värsta med att ha barn tätt så att jag kan förbereda mig:)

  • minafyra

    Anonym (Gravid m. nr2) skrev 2009-08-09 11:24:20 följande:


    Tack för svaret minafyra.Ja, det var ändå tänkt att min första ska skolas in i januari. Så det lär ju gå smidigt när lilla kommer då det hunnit gå några månader. Och vi har tur för att vår första är väldigt rutinfast och har vart det länge. Det finns fast läggtider och mattider. Och fastare lär de ju bli när det börjas på dagis.Jag känner att jag har ett rätt så stort sömnbehov. Men det jag lärt mig av min första är att somna var som helst, när som helst och hur som helst. Så har jag den stora på dagis och den lilla hemma kommer jag kunna sova när den lilla gör det. Det kunde jag inte i början med min första. Jag var alltid uppe i varv och nu i efterhand förstår jag hur mycket bättre jag hade mått om jag hade passat på att sova.Nu vill jag höra det absolut värsta med att ha barn tätt så att jag kan förbereda mig:)
    Ja det absolut värsta var när bebisen fick kolik och illskrek tre timmar varje kväll oavsett vad vi gjorde..äldsta kunde ju då inte somna när bebisen skrek så han var ju vaken till tio om kvällarna (då somnade den lilla och tystnade) och under de tre timmarna var det ju svårt att fixa med båda eftersom bebisen verkligen panikskrek utan uppehåll alla tre timmarna och äldsta fortfarande var liten och dessutom övertrött efter som det var långt efter hans sovtid. Men då var ju jag oftast ensam om kvällarna pga sambons arbetstider..han kom hem vid halv elva lite lagom tills bååda barnen somnat sött i sina sängar efter tre timmars helvete. Kommer ihåg att jag började få ångest typ vid fem då han började bli lite gnällig och man viste vad som komma skulle...sedan vid sju började han varje kväll :p
    Men är ni två vuxna hemma blir det ju lättare och förhoppningsvis slipppere ni kolik helt!! Men ja månaderna med kolik var det absolut värsta och det jobbigaste var ju att man hade en liten till att fixa med som inte förstog varför lillebror skrek, inte kunde "vänta" på sin tur ännu och som man var tvungen att fixa mycket runt. Nu när yngsta kom var de andra ganska stora, yngsta har inte precis skrikigt men de få gånger han har gjort det har man kunnat förklara för de stora, de har kunnat fixa med toalett rellaterade ärenden själva, fixa sig en macka/ta en frukt så länge själva och dyl. Med en liten måste man byta blöjor, ordna med mat, krama osv även fast att bebisen skriiiker..
Svar på tråden Gravid med nr 2 tätt efter första barnet. Orolig för framtiden.