Kan vi få vår hund att sluta vakta/skälla? Vi är desperata...

Er hund är 1½ år, en ålder man kallar slyngelåldern. Han försöker inte ta över ledarskapet. Han är motsvarigheten till en dryg tonåring.

Han kommer inte sluta för att ni kastar över honom på rygg så det kan ni sluta med. Han förstår ändå inte vad ni håller på med.

I hans ögon handlar det inte om att ni är dåliga flockledare, han är en tonåring som fortfarande växer, både mentalt och fysiskt.

Om han har svårt att slappna av skulle jag rekomendera passivitetsträning.

Nej det fungerar inte att säga åt honom på skarpen, en hund förstår inte ordens innebörd.
Bryt mönstret, vattenmetoden kan vara väldigt effektiv.

Börja om från början med hunden, träna kontaktövningar och "bygg upp" er realtion.

Köp boken Kontaktkontraktet och gå en kurs på bruks om ni inte redan gör det. Det skulle vara mina tips.

"Hårt ledarskap" som att kasta hunden på rygg är inget sätt att bygga upp en relation med en hund som är osäker i sig själv ,tvärtom.

Passivitet, passivitet, passivitet.

Tack för tipsen! Ska försöka få tag på boken snarast

Tills vi har fått tag på boken, skulle ni vilja ge oss lite tips på bra passivitetsträning att börja med? Vi har också varit inne på den linjen just eftersom han är så stressad hela tiden. Alltså att träna honom att vara lugn i olika situationer och inte göra någonting. Han är alltid lugn och tyst när vi går på promenader, men så fort vi stannar och sätter oss någonstans så sätter han igång sitt vaktande. Hemma kan han också vara helt hopplös, speciellt på framsidan av huset där folk rör sig i området. Mina föräldar orkar knappt med honom längre när vi är hemma hos dem, eftersom han får helt plötsliga skällanfall till synes utan anledning, så att hjärtat nästan stannar på oss allihop.

Ja, något måste göras här... Jag läste mycket böcker när vi skaffade tiken men som sagt så har vi aldrig haft några problem med henne och jag måste nog erkänna att jag nog har glömt en del av det jag läst. Men som du säger, vision400, så ska vi nog jobba på relationen mer för att få honom tryggare. Vi skaffade honom som "kompis" till tiken eftersom hon behövde ha någon att göra av all sin energi med, men dessvärre kom han nog "ikläm" lite eftersom han flyttade till oss mitt i ett renoveringskaos och jag var dessutom gravid och trött jämt när han var valp. Känns lite sorgligt att tänka på det, men det är nog så det ligger till.

Har ni några mer tips så skriv gärna!

Sätt er i en park där det går folk. Beröm och mata med gott godis när han är tyst, avslappnad och duktig (dra ner på fodret de dagarna istället så slipper ni en gödgris ). Likadant i trädgården. Sätt er därute med honom och beröm och "mata" när han är duktig och gör rätt.
Ni kan lära hunden 'skvallra' istället för att skälla, dvs det kommer någon i parken och hunden ska då titta på dig alt puffa dig på armen. Kommer någon utanför trädgården ska hunden leta upp dig och t ex puffa dig på benet, (detta har jag själv just lärt in på min valp, och kan konstatera att man måste lära in styrkan på puffarna också ).
Jag är starkt troende på det här med att för att lyckas med sin hund måste man "utsätta" den för det den upplever som jobbigt/stressigt. Kortare stunder i början för att sedan med tiden sitta kvar längre och längre.

Det är inte hundens uppgift att vakta, om du inte vill ha en vakthund, ta över hans roll idetta!

Att med våld trycka ner en hund löser inga problem, ska du få honom att underkasta dej behöver du ta råd och hjälp av ngn som akn det!

I hans ögon är du ingen ledare, försök att analysera varför han inte upplever dej så!

Det har inte med dominans att göra...

Ts läs boken jag rekomenderade, samt öva passivitetsträning.

Har ni gått någon kurs på bruks eller liknande?

Köttbullelydnad: Tack för hjälpen! Det känns ju enkelt och smidigt att börja träna honom i trädgården. Men om vi sätter oss där och tar det lugnt, hur ska vi då korrigera honom om han börjar vakta, tycker du? Ska vi avleda eller bara upprepa "sitt"? Det enda vi är säkra på är att det inte funkar att säga till honom med hård röst, för då blir han bara ännu mer taggad och på g.

Jag tror också på att utsätta hunden för det den är rädd för, men ibland är det svårt att veta just på vilket sätt man ska korrigera. Det verkar vara olika för olika hundar. Tiken kan vi bara säga "lägg av" så resignerar hon och går och lägger sig direkt. Hannen blir bara mer spänd om vi säger till honom. Vi har nog varit för slappa med hans uppfostran just eftersom vi tänkte att "vi vet ju hur vi gjorde med Bodil (tiken), det är ju bara att göra samma sak". Men det var uppenbarligen inte så enkelt här

Varför måste man hela tiden göra det svårare än det är? Hundar är opurtunister, alltså bör man träna dem därefter

Med valpen här hemma gjorde jag såhär:
satte mig tillrätta på en dyna på framsidan (det var tidigt i våras, och ville känna mitt arsle när jag reste mig uoo igen ), hade valpen kopplad och väntade på att folk skulle börja gå förbi. Under tiden vi väntade så lekte vi lite med en boll (favoriten). När jag såg (det gäller att se _innan_ hunden) att det var nån som närmade sig, så platsade jag honom framför mig. Jag ville att han skulle behålla kontakten med _mig_ hela tiden, inte med fåglar, humlor eller annat som kan dyka upp och vara roligt. Hela tiden satt jag och gjorde små ljud för att han skulle tycka att jag var intressant, och när jag fick det gensvar jag ville ha fick han belöning. Det tog ett par gånger så satt det momentet.
Om han ändå ville resa sig upp, morra, moffa eller annat åt den som passerade - mjuk markering med rösten (man vill inte tagga hunden mer) och hela tiden kämpa på med kontakten. Skam den som ger sig Så fort han tog upp kontakten igen - belöning. När personen hade passerat och ingen annan var i närheten - LEK! Och så nötte vi, dag ut och dag in. Sen la jag efterhand in att jag ville att han skulle puffa på mig, men jag kommer banne mig inte ihåg hur jag gjorde det

Alltså det är precis detta vi har försökt att göra, med resultat att han bara blivit ÄNNU värre. Just de tankesätt du har har vi också haft, alltså att han inte vet vem som är ledare. Därför har vi blivit mer och mer bestämda mot honom, vi har använt oss av alla möjliga sätt för att få honom att inse att han är lägre i rang än oss, dvs aldrig låta honom gå framför oss när han går i koppel, aldrig gå in/ut genom en dörr före oss, inte låta honom hälsa på folk före oss, inte stå framför oss i hallen när vi får gäster, få honom att ligga ner bakom oss när vi är någonstans där han gärna vaktar osv. Tyvärr har allt detta haft noll effekt, eller snarare han har blivit mer stressad. Därför har vi börjat inse att detta är inte rätt sätt just för denna hund. Som sagt, på tiken fungerade detta tankesätt perfekt, men hon är också sådan att hon resignerar så fort man bara tittar på henne, så med henne har vi snarare problemet att vi knappt kan säga till henne alls utan att hon blir helt förkrossad och lommar iväg med sänkta öron och svans.

Jag vill ändå tacka för dina tankar, men det känns som det är fel väg att gå, för jag tror inte att det handlar om att han inte ser oss som ledare. Jag vet att många hundägare låter sina hundar styra och bestämma mer än vad som är vettigt, men vi är verkligen inga mesproppar och vi är väl medvetna om detta med "flockbeteende" och flockledare osv, men det hjälper liksom inte.