Min sambo har en dotter sedan ett tidigare förhållande. Han har fått fira EN jul med henne. Mamman satte alla regler och min sambo fogade sig av rädsla för att inte få träffa dottern alls. Till slut bestämde dottern själv att hon skulle fira varannan jul med mamma och varannan med pappa. "Jamen då ska jag ha första julen" sa mamman, och så blev det såklart. Numera har vi ingen kontakt alls med dottern, hon har valt bort oss för att slippa de konflikter hon får med mamman när hon träffar oss (mamman har ägnat hela dotterns liv åt att få bort min sambo från henne, förklarat för dottern att pappan inte ville ha henne etc.) Nu är dottern 17 år och har inte svarat i telefon när min sambo har ringt på över ett år. Kommer aldrig förstå hur man kan göra så mot sitt barn som mamman har gjort mot henne.
Jag har också ett barn sedan tidigare och vi gjorde upp direkt att han skulle tillbringa varannan jul med pappan. Nu har det ändå inte riktigt blivit så eftersom de bara är fyra stycken som firar och inte bryr sig om ifall de får fira på juldagen istället (min son är enda barnet på den sidan av släkten) medan min sambos släkt (som vi firar med de jular sonen ska vara hos pappan) är enorm. Hela släkten firar tillsammans och det är ett STORT firande. Dock är det här ett arrangemang som vi är överens om, hade det varit viktigt för mitt ex att ha sonen på själva julafton hade jag aldrig motsatt mig det. Hur man än gör är ju det viktiga att man är överens.
Så TS, jag håller med dig fullständigt om att det är så det ska vara och lider med er. Det är en hemsk situation, både för er och dottern. Usch, blir så ARG på människor som gör sådär!