Otrevliga grannar? Ett par scenarion...
Vi bor granne med min sambos bror och mamma.
Detta har hänt:
1. Grannen klipper halva vår gräsmatta en dag när vi inte är hemma. Vi får ingen fråga om vi vill ha mattan klippt. När sambons son dagen efter ska klippa mattan ser han var som hänt och frågar grannen varför han gjort så. Grannen blir arg och de börjar skrika på varandra, då grannen vill ha "ett stort tack" för sin insats medan sambons son tycker att det var onödigt att inte klippa klart. Jag hör att de skriker och går ut. Grannen frågar mig vad jag tycker och jag säger att om han ändå bara tänkte klippa halva matten kunde han lika gärna låtit bli varpå grannen skriker något otrevligt och smäller igen dörren.
Egentligen tycker jag inte att det är något att bråka om men på en direkt fråga säger jag vad jag tycker och varken jag, sambon eller sonen förstod varför han bara klippt halva. Vi har aldrig bett honom klippa, han gjorde detta utan att vi visste och på eget initiativ. Sedan kräver han ett stort tack och när jag inte vill ge honom det vill han ha en ursäkt från mig annars ska han byta lås så att sambons son inte kan komma in och träffa sin farmor.
2. Vi hade planerat för gäster på midsommar, med lekar, mat och annat skoj. Gästerna skulle sedan sova över och vi planerade för en gemensam middag dagen efter innan de åkte hem igen.
Det skulle komma barn och jag och sambon tyckte att det skulle vara kul för hans son som annars mest sitter hemma ensam att få umgås med andra barn.
Sambons mamma hade planerat att resa bort och därför bjöd vi inte in henne. Tyvärr planerade hon också utan vår vetskap att sambons son skulle följa med. Då han har funktionshinder som gör att han är väldigt överkänslig blev han ju såklart jätteledsen när vi sa att han inte fick följa med. Vi fick alltså veta att hon tänkte ta med honom två dagar före midsommar, dagen innan de skulle resa. Allt var planerat för festen och maten inköpt etc...
3. I samband med ovanstående kommer sambons mamma in och talar om att de ska resa iväg. Observera att hon talar om, inte frågar. Sambon säger då att det inte går pga våra planer. Barnet undrar varför och jag förklarar för honom att man måste säga ifrån i god tid om man tänker resa bort, eftersom vi redan hade planer. Då vänder sig sambons mamma till mig och säger "Bestämmer du det?".
Nej, men jag anser det vara vanligt folkvett att inte komma dagen innan och tala om att hon SKA ta med sig sambons son utan att först kolla med barnets pappa om det är okej.
4. Sambons mamma lovar sambons son att plocka bär i hennes trädgård. Buskarna tillhör inte henne utan hennes son. Eftersom sambons bror och sonen bråkat under dagen blir det världens bråk när sonen kommer och ska plocka bären.
Farmor och sonen står vid bärbusken när sambons bror stormar ut och säger att han minsann inte får plocka några bär om han inte ber om ursäkt först för att han varit otrevlig. Istället för att farmor då påtalar att det är hon som lovat honom och att brodern isåfall får ta det med henne så går hon iväg utan ett ord till andra sidan trädgården och studerar blommorna där. Hon lämnar alltså ett funktionshindrat barn ensam att lyssna på när någon skriker åt honom, lämnar honom att hantera en konflikt han inte förstår.
Tilläggas ska att sambons son inte varit otrevlig. Han blir triggad att skrika av brodern och sedan är bråket ett faktum, fast brodern mycket väl vet att han inte kan hantera sådant.
Är jag dum som tycker att de beter sig illa och kränkande?