Jag har fått den uppfattningen att många föräldrar inte äter tillsammans med sina barn. De ger barnen mat först och äter sen själva "i lugn och ro".
För mig är detta jätteskumt då jag tycker att det är viktigt att äta tillsammans och ha trevligt under tiden.
Är det bara jag som tycker det? Eller hur gör ni andra?
Vi äter oftast inte med sonen. Hade tänkt börja med det dock snart, men hittills har det funkat jättebra. Sonen är 1½.
Vi har alltid ätit tillsammans. Tycker det är jättemysigt och ett bra tillfälle att umgås allihopa.
äter alltid tillsammans med barnen och försöker få barnen att hjälpa till med att duka och undan-plock samt vänta in på varandra
Vi äter tillsammans i den mån som går men det händer att vi äter olika tider.
Våra måste äta redan 16 för då är de hungriga! Jag och min man äter 17.30 då den siste kommer hem från jobb, kidsen sitter med och plockar.
Jag gav upp det för någon månad sen. Inte för att få äta i lugn och ro så mycket som att öht få något i magen. Jag äter direkt dom ätit klart. Oftast sitter dom ändå kvar vid bordet då.
Jag har iofs också två barn som fortfarande behöver hjälp när dom äter. Är det plockmat som mini äter helt själv så är det lättare för mig att äta samtidigt.
Tack för svaren!
Jag vill påpeka att jag inte tycker att de som inte äter med barnen gör fel på något sätt. Jag har bara reagerat på att det verkar vara så många som inte äter tillsammas och blev nyfiken på hur ni gör.
Vi har alltid ätit tillsammans i vår familj, det har känts naturligt för oss. Sen dottern började kunna sitta i sin stol har hon suttit med oss när vi ätit och fått lite att äta på hon också, och så har det ökat tills hon börjat äta hela portioner tillsammans med oss.
Melva: Men då äter ni ju egentligen tillsammans fortfarande eftersom barnen sitter kvar vid bordet.
Jag äter inte tillsammans med min son oftast. Här hemma så liksom vägrar han äta när man sitter med han. Han ska bara prata hela tiden. Dessutom äter vi inte alltid samma mat eller är i behov av att äta vid samma tid på lunch eller middag. Oftast har man själv hunnit äta upp maten medan han har petat lite i den.
Skitdålig pedagogik jag vet, vi borde äta med han så att han kan vänja sig vid att äta tillsammans med oss och lära han att det är bättre kanske att äta lite istället för att prata hela tiden. Men det blir liksom inte riktigt av.
Nu under sommaren har jag ätit lite tillsammans med han och han driver mig till fullständigt vansinne och jag blir inte sugen på att äta längre när han skuttar upp och ner och ska visa saker och hålla på och babbla hela tiden. Går jag därifrån så äter han på två röda och går sen ut och leker med sina kompisar... Han får i sig mer också om han äter själv.
Bara en massa bortförklaringar känns det som men så är det hos oss just nu i alla fall. Sonen är sju år gammal.
Vi har alltid ätit tillsammans hela familjen, just för att det är det bästa sättet att umgås allihopa på. Vi har klara regler vid matbordet som t ex; Säg alltid "tack" efter du sagt att du vill ha något, typ -Mjölken tack. Sitt still vid bordet när du äter. Prata inte med mat i munnen. Detta följs ganska så bra faktiskt. Det är klart att det glöms bort ibland och det är ok, men vi påminner då och då så de vet.
Nu när vi har fått tillökning (dottern är 4 mån) så sitter hon också med vid matbordet även fast hon inte äter något. Hon är ju för liten för barnstolen än så hon sitter i babyskyddet på en stol brevid mig eller min man. Funkar bra och hon verkar tycka det är roligt att titta på oss allihopa vid bordet. Känns hemtrevligt att vi samlas allihopa!