Jag tycker att det skulle finnas antingen en stödgrupp för oss drabbade eller någon som man kan gå och prata med och som kan svara på alla frågor man har surrandes i huvudet.
Jag fick gå till en hellt vanlig kurator som inte visste vad ett x var.
Ja, det är inte lätt att ta sig igenom vissa dagar. Inte fanns det ens någon som nämde på sjukhuset alternativet att få prata med någon.
De senaste veckorna har varit överjävliga! Det var mycket lättare så länge jag var svag fysiskt och hade ont... men nu är det bar adet mentala som bråkar! Börjar jobba imorgon igen efter semestern så det ska faktiskt bli skönt så jag får tänka på något annat.