Jag har en son som haft hög sänka/crp och feber. Sonens sommar har sett ut som följer:
Fem veckor med feber på kvällar och nätter, 39°+ har inte varit ovanligt. Ganska normal under dagarna, fast trött förstås. Flera turer till vc, där man kollat (bl.a.) streptokocker, borrelia och körtelfeber. Inget. En läkare tyckte sig se en rodnad i ena örat, så då blev det Kåvepenin. Inget resultat. Tur till vc igen: "Vänta och se."
Så i slutet av femte veckan blir han stel i nacken. In till akuten på Astrid Lindgrens barnsjukhus, där de genast plockar in honom och tar prover för tbe och borrelia (igen) samt ? förstås ? ett ryggmärgsvätska *brrr* för att kolla hjärn(hinne)inflammation. Det är det inte.
Han blir inlagd och testad för allt man bara kan tänka sig. Blodprov, slätröntgen, scintröntgen och magnetröntgen. Benmärgsprov. De utesluter infektioner, tumörer och leukemi (*pust*), men hittar fortfarande inte vad det ÄR. Men när man uteslutit allt det, och i kombination med nackstelhet, återstår inflammation. Någon slags. Så han får kortison.
Och kortisonet hjälper. Omgående. Och sänkan/crp går sakta neråt ? efter en vecka ligger de på 17 respektive 1.
Förra hösten hade vi en liknande period, men utan avslutande nackstelhet. Det förklarades då som "återkommande virus". Nu tror reumatologerna att det även då handlade om en inflammation (kanske reumatisk). Jag önskar att vi kunde ha fått kontakt med en barnläkare då, så hade vi kanske kunnat utreda en icke-akut situation och vår älskling sluppit må dåligt i sju veckor utan (adekvat) behandling.
Om jag förstår din beskrivning rätt, så liknar din dotters symptom inte min sons, annat än febern och crp-värdena. Min poäng är att man inte kan lita på vc (och vi har ändå en jättebra vc!) när det handlar om barnsjukdomar. Det har vi i alla fall lärt oss. Så snart man märker något återkommande eller ihängande ska man KRÄVA att få remiss till barnläkare. Det kommer troligen bli svårt att få den remissen, för av någon anledning är vc väldigt restriktiva med sådana (kostar det pengar, månne?), men man får helt enkelt bita ihop och ligga i. Eller ringa runt till barnläkare själv; kanske blir någon intresserad av symptomen?
Man ska i alla fall inte acceptera att få penicillinkur efter penicillinkur utan att de lyckas konstatera något. Vi har börjat vägra penicillin (sommarens Kåvepeninkur blev vi övertalade till), om de inte testat och hittat tydliga tecken på en infektion. Och det här är sånt man lär sig genom erfarenheter.
Vi hade tur i oturen, att nackstelheten dök upp. För då kunde vi komma in akut. Annars hade vi fått vänta ytterligare två veckor innan vi ens kunde ringa till vår barnläkarmottagning (där vi har kontakt för andra saker), för de var på semester ...