Hur hanterar man ilska? Svart ilska som slår bort allt förstånd, stänger av hjärnan en stund och det känns som att blodet slår runt inuti min kropp. Hur ska jag komma igenom dessa utbrotten? Jag har provat att jogga, att dra på löparskorna så fort ilskan kommer krypande, men det bara ökar känslan av att jag måste få UT min vrede. Att gå undan hjälper inte heller.... Någon som har tips??
Jag har också extrema ilskeutbrott. Jag brukar verkligen skrika hysteriskt och kasta tallrikar i golvet osv 
Inte så bra för omgivningen.
Har du alltid varit så här?
Du har ju kommit långt i att bara veta om och fförstå att din ilska är fel. Men du måste nog ta kontakt med vc så de kan hjälpa dig. tror ingen här på fl kan det.
Sanna- Ja, ilskan har alltid funnits där sen jag var liten. Alla mina förhållande har varit bråkiga, endast pga mig. Har alltid haft lugna killar som har lugnat ner mig en smula, men ändå är jag så satans hetlevrad. Hur ofta har du dina utbrott??
Känner igen mig. Jag äter citalopram just nu och det hjälper bra ända tills några dagar innan mens. Annars har jag blivit jätte bra av dom. Haar fått lite längre stubin till och med. Bara positivt
Jag känner igen mig i ts beskrivning.
Jag haft hett temperament sedan födsel, men efter tonåring okontrollerad ilska.
Detta ledit till många partners och bråkiga förhållanden.
Idag har jag fått medicinering. Och visst är temperamentet kvar men inte i den utstäckning som tidigare. Jag är gladare och mer harmonisk:)
Kolla upp närmsta budohus och prova på kendo.
Där får man slå på varandra med hårt gräs :D
Jag är alltid lugn och from numera
Jag blir sällan arg, men när ilskan väl slår till känner jag inte igen mig själv. Jag är medveten om mitt humör och försöker behärska mig tills jag har lugnat ner mig och kan då sakligt ta upp med berörd person vad som gjort mig arg utan att säga eller göra saker som jag senare inte kan stå för.
Jag har väldigt svårt att bli arg på en vän, det är nästan omöjligt, eller joooo jag blir arg så att det kokar men utbrottet får jag hemma... Tycker synd om min sambo som inte fattar vad som hänt när jag blir sådär galen.. står han i vägen skulle jag kunna putta honom utför ett stup....ilskan har liksom ingen gräns..