Intensiva Älskade Ungar 9 **Barn som är HighNeed eller Spirited** Intensiva Älskade Ungar 8 **Barn som är HighNeed eller Spirited** En tråd för oss med intensiva, aktiva, otåliga, entusiastiska, temperamentsfulla, utmanande och mycket bestämda barn. Live

Hej på er! Tack för länken mianyckelpiga.

Jag har jobbat hela sommaren, men är nu sedan igår ledig en dryg vecka innan skolan börjar igen. Tim är intensiv som vanligt, och kör gasen i botten mest hela dagarna.

Jag måste tacka för tipset om EyeQ! Vi har gett det till Zion sedan 1 månad och jag tycker mig se skillnad, eller så har det bara varit en lugnare period. Lugnet före stormen. Nu kan han leka helt själv på sitt rum i över 30 minuter. Det är jätteskönt, men jag får samtidigt dåligt samvete. Har ju alltid varit nära honom och nu tror jag ibland att han ska känna sig åsidosatt när han leker själv.

Vad kul att det verkar funka med eyeq!
En halvtimme? Det är ju fantastiskt!
Ja, visst är det knasigt att man ska få dåligt samvete när det blir lite lugn och ro ibland?! Jag känner igen det där, man är så van att alltid vara med, så man tror nästan det är något fel då det händer. Tim är fortfarande rätt dålig på att leka själv. Men, men..

Det kommer nog tillslut ska du se! Undra hur det blir om man får ett lugnt andra barn som sover hela natten och bara är nöjd med allt? Då kommer man väl springa in och ut i sovrummet för att se om den andas och tro att något är fel

Haha, ja säkert! Och så kanske man kan få tid att prova en av de omtalade "latte-mamma-fikorna"som man har hört talas om..

Blev så glad när jag hittade denna tråden! Vår mellandotter, W, som nu är 16 månader, är antagligen ett high-need barn. Vi har läst dr Sears på nätet och det är som han beskriver vårt charmtroll. Livet är verkligen händelserikt med henne, på gott och ont.

Jag hoppas att det är ok att vi hoppar in här. Skulle behöva stöd, råd och höra om andra, så det inte känns så ensamt. Få i vår omgivning förstår hur vi har det, hur W har det, hur vi alla kämpar och hur mycket kraft det tar. Det är sällan vi åker någonstans med henne, dels för det brukar bli jobbigt eftersom hon aldrig sitter still utan klättrar, springer, utforskar sin omgivning hela tiden, och dels för att för mycket nytt, för många intryck, gör att hon blir orolig och sover katastrofalt dåligt. Ibland får hon intensiva mardrömar, nattskräck, som håller i sig upp till 4 timmar.

Återkommer igen. W vaknade precis, för 2 gången ikväll. Något bra tips för nattsömnen? Eller tips överhuvudtaget...

Välkommen in Saffris!

Det du skriver är på pricken likt min son (förutom nattskräcken.).
Jösses, vad det var jobbigt! Och så blir man så låst, och känner att ingen förstår hur det är. Usch!

För oss funkade det bättre när sonen fick eget rum. Helt mörklagt och tyst skulle det vara! På dagtid var det värre, vi satte honom i sittern och gungade honom med en filt över sig (det låter helknasigt, jag vet, men det behövdes skärmas av märkte vi.) , och det höll vi också på med en hel del då han vaknade på nätterna. och vyssanlull-tassar såklart, och en elektrisk gunga när han var liten. Funkade ett tag iaf.

Måste fixa mat här, men jag återkommer!

Vad det gäller sömnen, har vi samsovit,W har sovit i eget rum - med nattlampa, i mörker osv osv, men vi har inte provat vussanlull. Får köpa in ddem och prova! EyeQ, kan man använda det till små barn också?

Just nu väntar vi på kontakt med barnpsykolog då hon även får stora raseriutbrott och dunkar huvudet i golvet, väggarna och på oss. Hade vi inte varit "vana" vid dessa utbrott hade vi nog trott hon fått något anfall typ ep, för hon kan ligga och skaka i hela kroppen av ilska och ansträngning. Sen blir hon alldeles matt. Vi får inte röra henne för det blir bara värre, men sitter brevid så hon inte skadar sig.

Men det gör ont i en när man träffar andra vuxna, som mer eller mindre försynt undrar om det är något fel på henne, om hon har någon diagnos eftersom hon är så intensiv och igång hela tiden. Det är ju vår loppa de pratar om.

Min räddning många gånger, när tårarna bränner och jag tänker att det nog är något stort fel på henne, är att min svärmor berättar att sambon var precis likadan som W. När hon väntade hans syster, fick hon jämt kommentarer om det var så smart att skaffa ett barn till när M var så intensiv. Men idag, som vuxen, är M kreativ, lugn och trygg. Så det blir nog bra med W också, men jag önskar så att det inte behövde vara så kämpigt för henne och för oss.

Det du skriver om din dotter är så likt hur vår son var i den åldern (och är fortfarande ibland). Jag kunde sällan träffa vänner på fik under föräldraledigheten för Zion vägrade sitta stilla. Jag fick springa efter honom mer än sitta och prata. Numera förstår mina vänner att ett fik är uteslutet. Däremot var utomhusvistelse min räddning när jag var som tröttast. Jag fick friskluft och Zion kunde springa omkring bäst han ville och utforska allt spännande.

Numera har det blivit lite lugnare med utbrotten (peppar, peppar) då det går att kommunicera lättare med honom. Nu kan vi prata och diskutera mer, även om utbrottet ofta är nära.

På dagis är han otroligt uppskattad pga hans ofta goda humör och han aktivitet.

Hej! Ramlade över den här tråden när jag googlade och kan knappt tro att det är sant. Dels att det verkar finnas ett namn på min oregerliga gullunge samt att det tydligen inte går över

Hon kan aldrig vara stilla. Sitta i famnen går inte utan man ska gå runt och vagga och vyssja. Ska hon vara i famnen ska det vara hetsiga lekar, hålla henne stående, osv. (Jag avundas de andra på föräldrafika). Sitta i vagnen funkar inte heller.

Äter ofta och det enda som funkar är bröstet. Hon nästan stirrar på en som att man är dumihuvet när man kommer med flaska även om det är mjölk i. Napp är inget för henne heller.

Sover sällan på dagtid. 20 minuter nångång ibland och är extremt lättväckt. Räcker att nån hostar i ett annat rum så vaknar hon med ett ryck och skriker en stund och är sen hur pigg som helst.

Svårsövd på kvällen. Ammas till sömns på min sängplats och sen får man söva om henne likadant några gånger innan hon kommit helt till ro.

Hon leker gärna på golvet, tack å lov, men helst med sällskap. Jag har picnic på lekfilten varje morgon för att ens få äta frukost

Det är bara att finna sig i det här va? Jag tycker att hon blivit mer klängig med tiden (hon är bara 3,5 månad) och det känns som hon befinner sig i ett konstant utvecklingssprång. Kommer det att lätta när hon blir lite större? Kan man göra nått förutom att hålla henne nära hela tiden? Jag pallar inte att höra henne skrika (vilket hon ändå tycks göra jämt) så hon är under huden på mig mer eller mindre hela tiden.