Min 2-åring får riktigt läskiga utbrott!

Välkommen till trotsåldern...*en som också har en son där nu....*

sover han bra? leker han bra?

Jepp, vår dotter har haft sådana "perioder" runt tvåårsåldern också... Det är nog rätt vanligt. Viktigt som förälder (men svårt, jag vet) är att själv behålla lugnet och inte bli arg. Ibland bar jag bara lugnt och sansat in henne på sitt rum, där hon fick stanna tills hon lugnat ned sig. Fick säkert bära tillbaka henne 20 gånger ibland, inan hon stannade där inne och blev lugn. Vet inte om det var bra att göra så, men i vissa situationer kändes det som det bästa alternativet, jag ville inte tappa fattningen själv.

Min son fyller 2 i oktober och får också såna där utbrott,
dom testar oss ju :)
Dom måste ju försöka få som dom vill, får dom inte det så blir dom arga och försöker med nåt.
Min son började till och med att bita mig i benet haha, men som tur var så
försvann det beteendet ganska fort.

desa gulliga 2åringar *ler*

min 2åring hon fyller 2 snart hon har lärt sig när jag säger att jag VILL att hon SKA göra det ena eller det andra.

det har hjälpt.
när hon inte vill ta påsig blöjan så kramar jag henne å säger att jag vill att hon SKA ta på sig blöjan. då kan hon ge vika så tar hon på sig den..

sen gör vi nåt kul.

det går väl över när de flytta hemifrån  tror jag.

aha, är det trotsåldern som är på g?? Trodde den kom först om ett halvår. Han är nämligen precis 2 år gammal.

Han biter och slår huvudet i golvet eller väggan (jag måste hålla i honom så att han inte skadar sig) . Han river oss och drar oss i håret också.

Annars är han som ljuset, leker bra, sover ok etc.

Hej! Då är det bara trots åldern, vill du få slut på den fort så sätt dig på honom och håll fast hans armar när han får ett utbrott. När du märker att han lugnat ner sig så tar du honom i famnen och kramar honom. Jag gjorde det en gång och har aldrig behövt göra om det igen.

först tvingade jag honom att sätta på och ta av blöjan (tror att han blev tokig), sen höll jag fast honom så att han inte skulle skada sig och sen höll jag om honom och kramade honom så att han lugnade sig.... puh... har ont i hjärtat.

Hej!

Jga skulle verkligen undvika att hålla fast barnet, tycker man ska försöka undvika tvång så långt det bara går.

Det är klart, gör barnet uppenbarligen illa sig så måste man kanske lyfta bort barnet för att det inte ska skada sig men man behöver inte hålla fast.

I morse fick min lilla tjej världens utbrott tex, hon satt i hallen och ville gå ut, jag sa att vi skulle äta frukost först, hon blev skogstokig, skrek, grät och gormade. La sig på golvet och sparkade och slog omkring sig.

Det som brukar funka för oss i det läget är att heslt enkelt säga att nej, så här ska vi göra, nu går mamma och gör frukost och så får du komma när du är klar. Hon låg säkert i 20 min i hallen och stökade på + tjurade men sedan kom hon gående in i köket och satte sig på stolen och åt sen sin frukost.

Känns som mitt jobb främst ligger i att vara tydlig med vad jag vill och sen hålla mig lugn så ser hon att det inte är någon ide att skrika och gorma.

HAr det precis likadat just nu och har varit så hela sommaren! Puuuh säger jag bara, har oxå tjutit efteråt för det gör mig så ledsen och orolig när han får sina utbrott, min pojke skriker (falsett) tills han är alldeles röd i huvudet ,och inget hjälper, har provat att hålla fast men det blir sju resor värre, har provat att ignorera men då skriker han i falsetton i minst 5 min (stackars mina grannar)
Vad är dettta?!?! Trotsålder har jag ju ställt in mig på men detta var inte vad jag räknade med, rena raserianfallen ju!
Hoppas det går över snart!