Nattliga- insomnings- panikattacker?!

puff

Jag brukar också ha liknande när jag lägger mig på kvällen och ska försöka somna, ångest helt säkert. Har en medicin att ta om jag får panikattack, men jag försöker i första hand få ned ångesten utan medicinen. Har gått hos en sköterska på psykiatrin och har lärt mig andningsövningar som brukar hjälpa. Har sådär varje kväll nästan och kan även få det på natten, det är ju klart väldigt jobbigt! Hoppas (och tror) att du kommer bli hjälpt av din psykologkontakt. Lycka till!

Hade nåt liknande för många år sedan. För mig berodde det på obearbetad sorg. Har du varit med om nåt jobbigt som har stressat dig så kan det vara orsaken. Det räcker ofta med att det har hänt lite för mycket på kort tid.
Symptomen kan vara en signal till dig att stanna upp ett tag och ta hand om dig bättre. Jag kanske är helt ute och cyklar men det vet du ju själv om det verkar ligga nåt i det jag skriver.

Tack för svar. Jag har haft av & till alla möjliga psykiska & psykiska symtom de senaste åren. Var t o m sjukskriven en period. Men nu har det varit bättre ett tag & hjärtat är liksom min "svaga" länk d v s det jag är mest rädd för är ngt fel med eller att det blivit på vägen! Tyckte bara att denna gg känns det annorlunda än innan - men antar att ångesten kan visa sig på många olika sätt! Hoppas verkligen att den nya terapin är räddningen. I övrigt så har jag redan avslappningsövningar, spikmatta, mindfulness-band etc - men känns inte som ngt hjälper just nu :( I går tog jag en inderal (som jag har att ta vid behov) & då blev det så mkt bättre n stund & men sen kom det till baks. Så till slut tog jag en oxascand som jag har att ta till i värsta nödfall - & så la jag mig brevid min son & efter en stund somnade jag - men tyckte fortfarande det spände & stramade lite - men blev ändå bättre! Men vad tänker jag om det då - jo, att det kanske kärlkramp oxå hade blivit - så det utesluter inte kärlkramp! Har verkligen blivit "besatt" av att det skulle vara ngt fel på hjärtat! Men det vore ju katastrofalt om jag låg hemma i sängen & invaggade mig i trygghet att det bara var ångest" & så är det en hjärtinfarkt & jag dör..... Jag vet kanske inte så logiskt.... SUCK! -

oj, det skulle ju vara "...FYSISKA & psykiska..." där i början...

alla gånger att det är ångest som spökar för dig. Och det är ju så att det man är mest rädd för är det man känner av.
Särskilt om du lägger dig på vänster sida så ligger du "på" hjärtat och hjärtslagen känns extra mycket. När jag får ångest så på kvällen o lägger mig på vänster sida känner jag av hjärtat tycker också att det stramar o att det blir svårare att andas.
Jag är inte rädd för hjärtat men känner detta oxå.
Har du provat att lägga dig på rygg och lägga handen på magen o djupandas lugnt? Det är så jag brukar göra när jag mår dåligt när jag gått o lagt mig.

Jag har väldigt svårt att ligga på någon sida när jag har ångest men det brukar lugna ner sig om jag lägger mig på rygg..

Att du tycker att det känns annorlunda den här gången är för att du känner igen det andra o blir inte lika rädd för det och då registerar du något annat istället att bli rädd för det är så ångesten arbetar..

Hörde en gång på fråga doktorn på TV att de hjärtan som känns är de friskaste

Tack - jo, det ligger nog mycket i det du skriver!

Det där med att de hjärtan som känns är friskast - är det då de som "bultar" menade de? För det är det som förändrats mest för mig sedan allt detta började - jag känner aldrig det där hårda bultandet som jag gjorde förr - både vid rädsla & fysisk ansträngning. Då kunde jag om jag var orolig känna ett bultande hjärta oavsett hur jag låg. Nu känner jag bara av hög puls av att det känns i kroppen & förstås om jag ligger på vänster sida - men saknar "dunkandet" :(

Kan oxå känna att det "prsslar" eller "flaxar" i bröstet ibland - men som sagt inte "bultande" hjärtslag. Försvann nog då de första gg gav mig seloken - som jag inte alls mådde bra av! Har sagt det här till läkare - men de bara hänvisar till helt ok EKG etc & säger sånt som att ja, känslan kan förändras......

Kanske inte var så bra av mig att skriva det om doktorn tänkte efter att jag skrivit det att det kunde "misstolkas" av dig..
Vet inte riktigt vad jag ska säga till dig för att det ska kännas bättre. Men det är ju så med ångesten att man tror man tänker logiskt men det hör man ju inte.
Det där med att du sa att att du tar det för ångest o sen så kanske du håller på att få en hjärtattack, sån tankar har jag oxå fast då inte om hjärtat utan annat.
Det är en typ av tvångstankar som man får när man har ångest att så länge du tänker vilka faror som lurar så känner du dig ganska trygg men så fort du inte tänker farliga tankar det är då det farliga händer.
Hänger du med på vad jag menar?!
Det är ångesten som får dig att tänka så just för att upprätthålla ångesten. Jättesvårt att bryta men som sagt det är bara tankar och bara för att det är dina tankar så är det ju inte sanningen.
Vi människor har ju en tendens till att tro att just våra tankar är sanningen men så är det ju inte för de är just bara tankar och ingenting annat...

Det där bultandet i kroppen du känner känner jag oxå när jag får ångest men försök att göra lite mindfullnes när det kommer. Bara känn hur det känns utan att ta åt dig det var med när kroppen grejar o har sig men haka inte upp dig på det.
Ligg ner o känn efter hur det känns ex: nu känner jag pulsen i armen det hoppar lite och känns lite varmt pirrar lite i fingertopparna....
Sen går du vidare till nästa kroppsdel.. Detta hjälper om man ger det lite tid...

Jag tycker verkligen inte du ska vara rädd för ditt hjärta för hade det varit något fel på det så hade läkarna sett det. Försök istället att undersöka hur det känns när hjärtat spökar för dig är lite otäckt i början men ju mer du undersöker dina kroppsliga symtom ju mindre skrämmande blir det. Alltså försök att undersöka det som händer objektivt alltså inte lägga in några känslor i det utan bara förklarar vad som händer och hur det känns med fördel kan du prata högt för dig själv o förklara det..

Hur går det för dig?

Tja, fortfarande jobbigt varje kväll/natt! Suck!

Betablockerare kan hjälpa. Testa fråga doktorn om ett uttag. De hjälper många med störd hjärtrytm.

Fast läkarna påstår att min rytm inte är så störd + att mina problem faktiskt började då jag felaktigt fick en liten dos seloken (visade sig att min rytm påverkas av bytte doser + att jag har väldigt låg puls och blt nattetid tydligen)! Där efter har de försökt ngr gg men jag mår SÅ dåligt av dem! Det enda som funkar är en väldigt låg dos inderal vid behov - men magen ballar ur på minsta lilla dos! Suck - tyvärr! SSRI tror läkarna ska hjälpa - men e rädd att det skulle ge mig än värre biverkningar!

Hur kan jag vara säker på att jag inte har kärlkrmp/spasm?! Måste man inte göra en röntgen av ngt slag för att veta det. På mig tar det bara blodprov och ekg.er & u-ljud på hjärtat - men säger väl inget om kärlkramp/spasm?! Känns som de bara utesluter det för att jag är under 40 & dessutom stressad och nervös!