Vågar jag säga att jag inte trivs på jobbet?

Jag skulle nog inte våga säga att jag inte trivs, för då tänker jag att de inte kommer att satsa på mig. Allt beror ju på vilket förtroende du har till din chef och hur pass öppen du är som person?
Jag skulle formulera mig såsom att jag behöver nya eller fler utmaningar nu i mitt arbete! Känner du dig ensam eller sitter du fysiskt ensam på jobbet?
Att du tänker som du tänker kanske har att göra med låg självkänsla? Jag vet inte om din chef direkt kan hjälpa dig med det, allt beror ju på hur bra din chef är.
Vad menar du med snobbkänsla, kan du inte tänka att arbetsmiljön är utformad för att det skall kännas elegant och trevligt?

Jag tycker absolut man kan säga att det inte känns bra, men att man ska tänka på HUR man forumlerar sig. Försök att komma med förslag hur man skulle kunna förbättra situationen och inte bara komma med negativa saker.

Jag skulle nog dra mig lite för att säga att jag inte trivs. Chefen har säkert märkt det ändå förresten.

Fundera på vad som skulle kunna göra situationen bättre. Sitter du tillsammans med de andra? Kanske det kan hjälpa till att komma in i gänget. Kanske kan du få sitta med lite när de andra jobbar för att lära dig lite mer av deras jobb, för att känna dig mindre utanför. Däremot tycker jag du kan vara _lite_ ärlig och säga att det kan vara lite svårt/ensamt eftersom du är ensam om det du jobbar med och kanske fråga chefen hur ni ska lösa det. Föreslå fler gruppaktiviteter på jobbet? Samtidigt, var glad åt att du är den som kan ditt jobb, det gör dig unik! Försök ha en dialog med chefen och försök tillsammans hitta lösningar. Då vet de att du gärna vill vara kvar och kanske vill anstränga sig lite för att du också ska trivas. (Även om det inte känns så nu)

Tack för en massa synpunkter!
Egentligen finns det nog inte så mkt som kan göra det bättre tror jag. De kommer ju inte ändra på sig, och jag är den jag är. Jag kommer från en helt annan värld, medans de är akademiker. Vi sitter nära varandra, men hjälper inte för den sociala gemenskapen.
Och eftersom jag är den med avvikande arbetsuppgifter så känns det som det är underförstått att jag håller rent i köket, tar ut soporna när det behövs, osv osv. Det trivs jag inte med.. rättare sagt, jag gör det gärna, men tycker inte om att de skulle vara för fina för att själva fixa. Då blir det lätt lite nedvärderande.

Även om alla är trevliga personer så pratar man inte så mkt, allra minst med mig. Och jag har försökt men blir som sagt tyst o blyg när jag inte känner mig avslappnad. Finns liksom inget behov att lära känna varandra från deras sida. Jag är ovan vid att ha det så.

Chefen och jag har ingen kontakt heller i princip, vi liksom pratar inte med varandra. Mailas mest om jobbsaker.

Ja, låg självkänsla är det nog som spökar lite, om inte annat har jag nog fått det på det här jobbet.. känns lite jobbigt, och skulle behöva dra upp mig lite..

Jag skulle säga det om jag hade något konkret förslag till förändring, eller om det fanns någon annan möjlighet inom samma företag.

Det enda konkreta jag kan tänka mig är att jag skulle vilja börja jobba hemifrån. Inte veckans alla dagar, men iaf regelbundet.
Annars har jag inga förslag till förändringar.. ska jag bara låtsas som det regnar i så fall? Kommer jag inte må ännu sämre då?

Kanske ta upp om mer gemensamt fika el dyl aktiviteter så ni får bättre gemenskap?

Hej!

Tycker att du kan säga att du inte trivs helt, men samtidgt vara konstruktiv, precis som de andra säger. Kanske kan du säga att du just nu funderar på vad du kan göra för att förbättra och be din chef göra detsamma. Då slipper du komma på ngt precis på stört.

Är lite i samma situation, fast jag är föräldraledig just nu. Skulle vilja byta arbetsuppgifter men vill inte verka "svår" inför chefen. Dessutom vet jag inte om det finns något intressant alternativ.