Kompisar till 3-åring hur har ni det?

puff

Jag har en 3-årig son som är lite före i utvecklingen vad gäller i princip allt som rör, tal, språk, lek, bild, form och tyvärr även när det gäller kompisar.

Hans kompisar på vår gård är alla mellan 6-8 år och det är för gamla enligt mig, men det är de enda som bor här i området och de som han vill leka med. 2 av dem är hans kusiner så det är ju sådana vi känner mer än väl, men vårt problem är mer att han tror själv att han är minst 6 år. Han vill göra allt de gör och gör det också, dvs vår son är inte lika mycket 3-åring utan cyklar hejvilt och klättrar och leker vattenkrig och spelar fotboll, bandy m.m. som en normal 6-åring.

Hade önskar att han blev mer "barnslig" dvs mer som en 3-åring. Han har blivit trotsig och allt har liksom gått fortare i hans utveckling för att han umgås med dessa äldre och det konstiga är att t.o.m. en 8-åring (kusin) kommer och vill leka med honom, dvs alla barn tycker han är jämnårig.

Vi har stora problem med att förklara för honom och hans kompisar att han bara är 3 år, måste sova tidigare, är mycket mindre fysiskt stark och ännu bara 1 meter lång osv.

Vårt porblem är mer att följer vi med ut så skiter han i oss för det är ju hans kompisar han vill leka med.

Det som är bra är att vi bor på en "gård" så alla föräldrar har koll på barnen så det känns tryggt samt att vi föräldrar får säga åt och ryta åt de andra barnen om de gör något de inte får.

Vår treåring leker nästan aldrig med barn efter dagis. Han är helt enkelt för trött och har fått en tillräcklig dos med kompisar under dagen. På helgerna träffar han andra barn men inte varje helg. Han vill helst inte ta kontakt med barn han inte redan känner, men barn han känner leker han gärna med. Men även på helgerna är det som att efter ett par timmar med kompisar leker han gärna själv igen.

Jag tycker ni ska uppmuntra lek med andra barn om hon gillar det. Vi har en son på 3,5 som vi gärna vill ska leka med andra barn men han verkar inte vilja själv. Tyvärr. Han blir lätt en ensamvarg och asocial. Fråga någon förälder på dagis om ni inte kan få ta med er deras barn hem en timme eller två någon eftermiddag. Eller fråga om inte er dotter kan få följa med dem. Det är jättelärorikt och utvecklande för barnen tror jag. Någon gång på helgen kan man kanske besöka någon som också har barn som kan leka ihop medan ni fikar!

Min son är 3 o leker inte själv med kompisar. Jag skulle inte vilja ha nån jämnårig här (inte utan dens föräldrar iaf) eftersom jag har fullt upp med min lilla 7måns bebis också. Skulle helt enkelt inte orka. Men skulle nån vilja ta med sig min son hem en stund, fine.

Tycker fortfarande att det är väldigt mycket tjaffs när sonen leker med kompisar. Det är hela tiden min, min, min etc. När jag träffar väninnor med jämnåriga barn så blir det inte mkt prat oss imellan. Bara massa fighter att reda ut.

Vår dotter är 3,5 år och vill gärna leka mer efter dagis. Ofta träffar vi hennes kusin som är 2,5 år äldre och de älskar att leka med varandra. Ofta träffar hon även min vänninas barn som också har en son som är lika gammal som vår tös. Men när vi båda börjar jobba blir det nog mest på helger vi kan leka med dem... Finns barn på gatan i hennes ålder men så långt har det inte gått än att de leker ensamma därute. Vet inte när det börjar bli dags för det egentligen...?

min son är tre år och han leker med en kompis i stort sett varje dag,
en pojke på fyra år som bor ovanpå oss.. men de är väl i princip den enda
han leker med också fast vi känner jätte många i hans ålder så är det grannpojken han helst vill vara med.. , men börjar på dagis nästa vecka så hoppas han vill leka
fler kompisar :D

Vår tjej har två kompisar (grannar) som är 1 resp 2 år äldre. I somras började hon vara med dem, en åt gången - alla tre går samtidigt går inte så bra än.... Bägge tjejerna går på samma fsk så det blir att de ses på dagarna när de är där. Däremot tycker jag inte att hon behöver gå till dem på vardagkvällarna för då ska hon varva ner och äta och så. Jag kan tänka mig att det blir att de får va med varann på helgerna, inte varje helg, men ibland sådär, och att det blir samma upplägg som vi hade i somras - ca 1-2 tim/gång,det är ganska tillräckligt - man måste ju tänka på föräldrarna också . (Vi följer alltså inte med henne till kompisarna och de är också här hos oss utan sina föräldrar).

ska kanske svara på din fråga: jag tycker absolut att ni ska peppa henne att hitta ngn/ngr speciella kompisar som hon trivs med och som hon kan knyta an till. vår tjej har verkligen levt upp sedan i början av sommaren då vi "släppte" henne