Hemma med två barn, bara jobbigt?

har en dotter på 2 år och 3 månader hon har precis börjat sin inskolning, så har jag en till dotter på ett år och det har gått jätte bra att vara hemma med båda. men man blev ju lite trött ibland när man inte kude sova när bebisen gjorde det. Men annars har allt varit kanon.
Är gravid igen så då blir jag ju hemma ett tag med min minsta dotter och den nya bebisen. lämnar nog henne på dagis runt två år och då har hon ju fått vara hemma i 5 månader med den nya bebisen.
vill inte sätta dom på dagis precis när dom har eller ska få ett syskon :)

Jag har en son på 2 år och 3 mån och en dotter på 1 år och 3 mån och väntar tredje barnet med bf 16 nov. Mina båda äldsta är hemma och kommer fortsätta vara det sen när bebis kommer.
Så jobbigt tycker jag faktiskt inte att det är, visst är det tungt ibland, jobbigt vissa stunder, lite halvkaos då och då.

När du berättar om vad ni brukar göra så är det liknande här och båda verkar helnöjda med det. Vi bor också på bottenplan i en bostadsrätt med lekplats precis utanför vilket underlättar en del. Sen åker vi iväg och träffar andra barn, öppna förskolan ibland, mormor/morfar och farmor kommer hit en del mm.

Många som när jag berättar att jag är hemma med båda som reagerar med att det måste ju vara jättejobbigt mm. Visst har det sina stunder när det kan känns mycket och jobbigt men då gäller det att räkna till tio och komma ihåg att om 5 min är det annorlunda.
För så hemskt jobbigt som en del verkar tro att det är, är det verkligen inte.

Det beror ju lite på hur det kommer fungera med den nya bebisen, har den kolik kan de vara skönt att sova en stund på dagen medans han är på dagis.
Fungerar allt jättre bra utan syskon svartsjuka osv. är det väll en jätte bra ide att ha båda hemma och njuta av den tiden.
Annars kan du ju anmäla han till dagis och bara ha han där 3 tim om dagen, då han träffar sina kompisar.

Tycker att du resonerar helt rätt som vill ha sonen hemma. Jag har ett år och åtta månader mellan mina två första och det var innan 15-timmars var aktuellt så den stora var hemma hela tiden. Visst var det jobbigt ibland men det var inte så farligt.
Den äldsta har en ryggmärgsskada från födseln så hon har aldrig kunnat gå och när tvåan föddes så hade hon ännu ingen rullstol. Det var alltså bära som gällde och det var väl den tunga biten...
När tredje barnet föddes så var 1:an 5 år och 2:an drygt 3. Då var första barnet på dagis, eftersom hon är handikappad så hade hon 20 timmar i veckan beviljat. Var dock inte alltid som vi utnyttjade detta.
När 4:e barnet kom var 3:an 5 1/2 år och gick 15 timmnar som skolförberedelse.

Små barn har inte så stort behov av kompisar som man vill tro. De leker bredvid andra barn och inte med dem. Det finns säkert nån öppen förskola dit man kan gå om man vill byta miljö ibland och det räcker som förströelse för en 2-åring.
Det kommer att bli bra om du och din man gör som ni tycker känns bäst.

Tack för era kommentarer! Det känns skönt att få höra lite motvikt till alla som blir förskräckta när jag berättar hur vi tänkt. Jag vet att vi gör rätt (för vår familj, jag säger inte att det är så för alla) men det har tyvärr gått så långt att jag undviker att nämna det för att slippa alla negativa kommentarer.

Att ha honom på dagis bara några timmar om dagen tror jag tyvärr bara skulle bidra till vardagsstress - tider att passa osv. Vi trivs väldigt bra med våra oplanerade dagar och har dessutom även en hund vars rastningar ska passa in i schemat.

Hahahahahahahahahahaha! Befinner mig i nästan exakt samma situation, bor dock inte på bottenplan och har heller inte någon inhängnad gård direkt utanför, och har ingen hund (bara dammråttor), resten kunde jag ha skrivit!

Tycker att det är jättetråkigt att den allmäna uppfattningen är att det bara kommer att vara jobbigt, jag väljer istället att se det som att vi nu får möjligheten att umgås med vår äldsta son ytterligare drygt ett år på heltid, vilket känns underbart!
Är självklart medveten om att det kanske blir jättejobbigt, men tror ändå att det roliga och mysiga kommer att väga upp det jobbiga (Och tänk vad mycket dagis-sjukdomar vi kommer slippa att få hem!! )

Jag har sonen på dagis. Men jag tycker ändå det nästan jämt är jobbigt. Nu på semestern, tex, har vi varit hemma 8 veckor. Och både sonen o jag klättrar på väggarna!!! Sonen är SÅ rastlös! vill att jag ska leka med honom precis hela tiden.

Men jag vet folk som varit hemma med sina två barn o tyckt det varit ok. Beror nog lite på hur man är som person.

Tycker även att det är jobbigt när han går på dagis alltså. Men inte lika. I början tyckte jag det var jättejobbigt, dock, att passa tider etc. Så då hade han nog lika gärna kunnat varti hemma. Men nu är dottern så stor så nu är det inte så jobbigt att matcha sov o amning o sånt längre. Hon dör etx inte om hon får vänta 15 min med mat.

Dottern är 3.5 och sonen 1.5, ingen har gått på dagis. Det har gått jättebra. För det första så har min dotter INTE missat någontiong genom att inte gå på dagis, och att ens påstå att man missar saker för att man är hemma i den åldern gör mig....GALEN!!!!!!! Det är den dummaste och mest patetiska ursäkt jag har hört, och levereras ofta och gärna av föräldrar som verkar tro att andra är bättre på att ta hand om deras egna barn. För barnens skull tror jag att det är det absolut bästa och tryggaste att vara hemma så länge det går. Sen när de blir en 3-4 år har de ju ett annat behov av att leka men det räcker ju att träffa andra barn någon-några gånger i veckan!
Sen är det jobbigt som bara den om man som jag har två pigga och krävande ungar. Men det är ju JAG som upplever, inte barnen. Klart det hade varit superskönt att lämna stora tjejen några timmar så att jag hade fått sova, men då är det som sagt för min skull, inte för hennes.

Stå på dig och låt barnen vara hemma, jag tycker du gör helt rätt!