min sambo prioriterar helt bort hemmet...

kan du inte skita i att hålla ordning då? någon gång kommer han väl vakna när han vadar genom skitiga kalsonger på golvet och tomma toapappersrullar på dass....

Provade det i en vecka...men inte märkte han något!!! :O
Då tappade jag helt orken med detta lilla projekt...så tog jag tag i städningen!!! Började röja upp å fick honom att hälpa till...men som sagt då fick jag ju be om hjälp...de e ju de ja vill slippa...känna mig som hans mamma!!

ha som rutin att både hjälps åt ett par minuter varje morgon att plocka undan,bädda sängar,m.m då är det fint tills början av dagen,sedan får man städa och plocka lite då och då under dagen när man hinner

Så är min sambo också, har försökt prata med honom om att han också måste ta eget ansvar utan att jag behöver säga ifrån, men icke.
Någongång då och då kan han facktiskt få ett ryck och städa, men typ bara om vi ska få gäster, alldrig vardagsstädning, då får man tjata.

Här en en till som har precis likadant. Men i 9 år.. :(
Jag går snart under av detta!!

Förslag: Städa samtidigt, en timme på lördagen kanske. Då känns det mycket mer som att man är på samma lag!

Och/eller: dela upp ansvarsuppgifterna och bestäm vad som ingår, dvs. om man diskar, ska man också torka och plocka in samt torka bordet och spisen?

Man kan också ha rätt att kalla 5 minuter när som helst: Om man får spader så har man alltid rätt att säga "Nu städar vi i 5 minuter". Det hinns ALLTID, till och med på morgonen innan man går. Så det inte ser för bedrövligt ut när man kommer hem ...

Vi har haft varsin personlig låda också där den andra får lägga ner allt som man tycker inte ska ligga framme. Och så styra upp så att det står tvättkorgar på de ställen tvätten brukar hamna, en liten korg där det brukar hamna prylar och papper, etc.

Kanske läsa "Familjens projektledare säger upp sig"?

Hemmet är inte kvinnans ansvar, det är bådas. Och stämningen och sexet blir också mycket bättre om man är på samma lag ... det borde väl även han vara intresserad av?

Ja kanske vi måste införa en riktig "städ-dag" i veckan, typ att vi ska hjälpas åt varje söndag på förmiddagen att städa, sen gäller de bara att få honom att hjälpa till att plocka lite mellan de dagarna oxå...när man har ett barn på strax över året så dras det fram ganska ordentligt med grejer!!!

Mums: gillar ditt förlag om att man enas om att man när som helst kan kalla 5 min...för 5 minuter har man ju som du säger alltid över å om man hjälps åt hinner man ganska mycket på de stackars minutrarna!!

Ja jag ska ta mig ett snack med karln återigen å hoppas att detta kan hjälpa lite ett litet tag iaf...känner som att jag har lite dåligt hopp till att tro att de ska hålla i sig men men vi får se...

Skönt iaf (även om ja redan visste de) att höra att de är fler som har samma problem!

Nu har jag inte det problemet, utan det är snarare jag som är dålig på att städa. Plocka undan är inget problem men att damma, dammsuga och torka golv är det värsta jag vet och jag drar mig för det så mycket.
Så vi har löst det så att varannan vecka så kommer en städfirma till oss och städar i 3 timmar.
Vi betalar (efter reduktion) ca 1300 kr i månaden för det, och det är värt varenda öre för vi slipper tjafset och irritationen och är mycket gladare båda två.

Så är det hemma hos mig med. Det är så grymt avtändande att känna sig som morsa/chef åt sin egen man

Vi har prövat detta med att ha en dag i veckan som vi ska städa på. Det har funkat ok, dvs om jag säger till den dagen att idag ska vi städa.
Min man gör snällt allt jag säger men jag vill ju inte det, vill att han ska komma på själv vad som behövs göras. Suck.

Har funderat mycket över detta idag, då jag är så trött på det. Jag skulle kanske behöva släppa lite på mitt behov av att ha det superstädat hela tiden också. Kanske man skulle dela upp mer ansvarsområden, så att det blir tydligt...