Vår katt (9 år) har fått diagnosen diabetes. Foderbyte har inte hjälpt så vi måste, om vi ska behålla henne, ge insulinsprutor två ggr per dag, pröva ut rätt dos med massa veterinärbesök som följd, samt att vi måste vara extremt uppmärksamma på hur hon mår. Hur ska man hinna detta med småbarn och jobb? Jag vill ge misse en chans, men sambon tycker att avlivning är ett värdigare och vettigare alternativ. Vad skulle ni göra??
Sambon har rätt.
Tror det bara är ni som kan svara på det.Det beror ju helt på hur situationen hemma ser ut.Däremot så är ju inte 9 år så gammalt på en katt så ni skulle ju kunna försöka och se hur det går.Kanske går alldeles ypperligt och lättsamt och då kan ni ju bara fortsätta.Blir det stora bekymmer och besvärligt för kisse så fundera på avlivning då isåfall.Jag i min situation skulle ha gett det ett försök och sett hur det går.
Jag hade definitivt avlivat, känns inte värdigt för katten att fortsätta med diabetes.
Har ni provat att bara ge i princip kolhydratfri burkmat som tex. MJAU? Många diabetes-katter blir helt symptomfria bara de får kolhydratfri mat. Jag skulle definitivt inte avliva innan det alternativet provats. Du kan läsa mer om det på Dr. Hodgkins (hon har forskat om detta och tog bla. patent på idén på kolhydratfri kost till diabeteskatter, den idé som de stora foderföretagen nu börjar tillverka diabetesfoder efter) sida www.yourdiabeticcat.com/
9 år är ju ingen ålder för en katt. Den har bara levt halva livet, bara medelålders än.
Att ge katten spruta 2 ggr/dag känns inte som något roligt liv varken för er eller katten... den kommer ju bli stressad och i värsta fall rädd för er och förknippa er med sprutan/smärta... 
När vår katt fick diabetes så fick vi med oss tabletter hem... ingen spruta, bara tabletter som skulle krossas i maten varje dag.. Inget jobb alls och kissen fick tabletterna i god tonfisk och åt glatt! :) Kommer inte ihåg vad tabletterna hette dock.. men finns inget sådant alternativ?
Jag håller med ovan att 9 år bara är medelålder för en katt... den kan leva 9 år till! Om inte annat få ett annat utlåtande från en annan veterinär? Ibland har de helt olika metoder, och det måste ju finnas en annan lösning än spruta 2 ggr/dagen! (?)
www.kattforum.se/viewtopic.php&t=176109
Läs där! En tjej som skriver där har en katt med diabetes och det är tydligen inga större problem så fort ni har fått in snitsen. 
Jag skulle inte kunna avliva min katt för en sån "skitsak" utan att prova medicinera först. Jag förstår att det är lite överväldigande i början men det går nog bra när man kommer in i det.
Lycka till!
Jag skulle gett det en chans och funkar det inte så kan man ta beslutet då. Alla katter blir inte stressade och rädda då husse eller matte ska ge spruta. Katter förstår mycket mer än vad vi tror och förstår många gånger att det är för deras skull. Märker katten att den mår bättre av sprutan så varför se sprutan som otäck. Ingen vet hur katten kommer att reagera så just därför skulle jag testat och utvärderat sen.
Beror på katten.
Lillkillen som bara är bebis ännu hade tyckt det varit superkul att åka till veterinären ofta, älskar att åka bil,bryr sig inte om sprutor mm
gamlingen klarar inte att åka bil mer än 10 m innan han spyr och är hysterisk trots att han får stesolid innan,han är rädd för folk han inte känner och gillar inte sprutor.
Dock hade jag gett det en chans, vet inte hur det funkar med sprutor på katt men för människa är ju nålarna så himla små att de knappt känns, sedan tror jag en katt precis som ett barn vänjer sig.
Tack för alla kloka råd! Har läst på lite och vi kommer att prova vara extremt noga med kosten och bara ge kolhydratfri kost (Mjau och rå lammfärs ex). Fungerar det inte heller, utan insulin blir enda utvägen, får vi ta oss en ny funderare. Tilläggas bör att det är en väldigt reserverad katt, som bajsar utanför lådan flera dagar efter att man tvingat henne till veterinär = starkt ogillande! Jag funderar också i rent själviska banor, man blir ju otroligt låst i och med sprutorna. Men samtidigt är ju missen som en familjemedlem...
Förstår att du/ni känner att det blir mycket jobb för er och att man börjar fundera på att om det är värdigt för er katt. Dessutom är katten 9 år vilket jag tycker är en ganska inte jätte men ganska hög ålder.
Vår hund fick sjukdommar som gjorde att vi fick ge honom 3 sprutor om dagen väldigt länge, tillslut efter noga övervägande fick vi ta bort honom.
Man gör vad man kan bara man gör det så länge djuret inte lider.
Men diabetes ja ush ingen aning, så länge veterinärer tycker det är ok för katten att leva med det så tycke rinte jag det är något skäl till att ta bort den. Själv har jag diabetes och jag mår inte så dåligt av det. Visst sprutorna var inte roliga i början men jag vänjde mig väldigt fort och nu går det bara av farten och visst det är bökigt med tanke på planering osv när det gäller insulin, måltider tidpunkter osv men har man inget val så har man inte.
Ni känner er katt och så länge den inte lider så tycker jag det är rätt att fortsätta.
Lycka till