Fler med barn som inte vill bli tröstade/Kramade ?

Här har du en till. Han puttar t.o.m bort oss när vi försöker gosa!

Ja,så gör vår son också.Puttar bort och kan till och med sparkas för att komma loss.
Ibland vill man ju bara gosa med sin unge...

Jag förstår att du är bekymrad. Det måste kännas väldigt jobbigt att bli avvisad så av sitt barn och det låter väldigt slitsamt för sonen att stå så ensam. Jag skulle inte säga att det är normalt för ett litet barn att inte vilja ha fysisk närhet, tröst och kramar av sina föräldrar. Att han ställer sig i ett hörn och gråter förtvivlat för sig själv kan ju bero på att han inte känner sig trygg, att han därför väljer att klara sig själv istället för att luta sig mot sina föräldrar. Jag vill inte spekulera i vad det kan bero på i ert fall att det är så eftersom jag inte har en aning om hur det ser ut i er familj, hur er relation är i övrigt. Men om min son på 19 mån aldrig lät mig krama om honom, och det hade varit så sedan han var ett år gammal, om han alltid valde att stå själv i sin förtvivlan istället för att bli tröstad av en vuxen - då skulle jag prata med bvc-sköterskan om detta. Eller ta kontakt med barnhälsovårdens psykologer för att få stöd i hur du som förälder kan hjälpa din son att känna tillit till er.

Nja han vill ju inte gosa "bara sådär". Han verkar tycka det tar en massa tid från hans viktiga upptäcksfärd i världen typ.

Men om han är ledsen eller trött så kommer han och vill ligga nära och gosa.

Jag tror helt enkelt att det är så att barn är olika. Jag har en 4-årig son som helst inte heller vill kramas och gosa och jag tror att barn, precis som vuxna, har olika stort behov av fysisk närhet. Ts barn är bara 19mån och det betyder att han får fysisk beröring vid blöjbyte, på-/avklädning, sängdags..... och det räcker tydligen för honom! Han kan känna sig bekräftad och älskad ändå... Så jag tror inte ts att du behöver vara bekymrad över honom om han annars verkar må bra...men, jag förstår dig, det ÄR tråkigt att man inte får gosa med dem när man så gärna ville det själv!!

Tycker det låter helt normalt, dottern på 2½ var absolut inte intresserad av kramar i den åldern.

Min lillasyster var likadan som liten. Hon fick diagnosen autism i tonåren. Var uppmärksam ifall ert barn får svårigheter i kontakter med andra annars kan det lika gärna vara så att vi alla är olika :)

Inte lika extremt då äldsta gärna velat ha tröst när hon slagit sig, men när hon blivit arg/sur/upprörd har hon och vill fortfarande vara ensam. Det är först nu (4 år) som hon velat gosa lite då och då, men bara på hennes villkor. Hon är inte intresserad och har uppenbarligen inte det behovet.

Vi talar om för henne att hon är välkommen när hon vill, accepterar hennes nej när vi frågar och hon inte vill (utan att ge dåligt samvete, mycket viktigt!) och visar uppskattning när hon väl vill. Mer än så kan man inte göra tänker jag. Klart det hade varit mysigt om hon velat kramas/gosa mycket mer, men hon är ju som hon är.

Hennes ena lillebror är ju en gosgurka av rang så där kan det nästan blir för mycket ibland

Min åsikt är att om du anser detta är ett problem och känner dig orolig på att något inte står rätt till, så kontakta bvc, dom kommer ju inte skälla ut dig om det visar sig att din son bara inte tycker om att kramas.

Troligtvis är det så att han är för upptagen med att leka så han inte har tid att kramas,
Någon skrev något om autism, och visst självklart är det ett tecken, men också ett viktigt tecken är ögonkontakt och kontakt med människor, och om ni får vara med i hans lek ibland tror jag knappast ni behöver oroa er.

Men för att stilla sin oro, så skulle jag gå till bvc om jag vore du, just för att slippa "söka fel" och "tecken".
Gå dit, prata med dom, be dom undersöka honom.
Sen får ni säkert klartecken och kan gå hem så kommer ni känna er mycket tryggare och säkrare.
Lycka till.