Om min sambo bara visste...

Han kanske får sin beskärda del när han ska vara pappaledig...?

Han låter som ett riktigt 50-tals ärkesvin tycker jag!

Jag måste hålla med PrettinPink! Förstår att du blir helt sänkt! Kommer du hemifrån nåt? Gå ut nån kväll utan man och barn? Åka bort en helg? Lämna dem hemma. Okej, det ska inte behövas om man inte vill.
Du får väl skälla ut honom ordentligt så kanske han fattar.

Jag tycker inte att du ska skälla på honom, utan snarare helt lugnt säga till honom precis hur du uppfattar situationen. Det är inte lätt, men det låter på dig som om du håller på att gå under.

När sonen gnäller i famnen så säg "Du måste roa honom mer än några minuter". Han är kanske inte van, eftersom du har gjort allt hela tiden. Det är så lätt att hamna i den "fällan".

Varför kan inte han våttorka och byta kläder? Om han nu vill det så får han väl göra det? Han ska väl inte vara på dig? Och att föreslå att du ska väcka en nyligen somna bebis måste t o m han förstå att det är dumt.

Han behöver lite mer egentid med sonen, så försök boka in lite egna aktiviteter på helgen. Det kanske är svårt om du ammar, men försök komma iväg några timmar i alla fall. Då kanske han känner hur jobbigt det är. Min sambo trodde också att det var a piece of cake att vara hemma. Första dagen på hans pappaledighet så var han helt förstörd. han var tvungen att lägga sig en timme direkt när jag kom hem. DÅ plötsligt förstod han varför det inte stod goda middagar på bordet eller lägenheten inte var städad. Jag hade skämt bort honom de första månaderna, då Lilly sov mest hela tiden. Sen blev det lite mer tricky.

Det var min historia du skrev, jag var på väg att flytta när min son var 6 månader men stannade 1,5 år till så hade jag det och ännu värre med en person som hade kontrollbehov , mm orkar inte ens skriva...Jag är utbränd och tog hand om sonen och exet det var fördjävligt...kände mig liten , kränt, ensam och övergiven av allt och alla var isolerad från verkligheten men JAG hade min lilla ögonsten som jag kämpat för och orkade med att vårda oss båda två när exet var på jobbet.....
Idag är jag skild och ensam med sonen och nu har vi bråk om umgänge så får jag verkligen hoppas att familjrätten lär upp exet om ansvaret. Nu ska han se och känna hur det ser ut att ta hand om ett barn, om han inte sviker och försvinner igen...från ansvaret.

Jag hoppas verkligen att du får ordning på ditt liv prata med de på BVC , kontakta en kurator om du orkar och känner för det, jag vågade aldrig gnälla och dolde allt . Ingen skulle höra hur jag har det och hur vi lever. Ångrar att jag inte berättade allt men nu har jag ordning hemma hos mig bara jag och min son och det käns bra.

Lycka till

Oj, oj.....o honom har du fått barn med? Låter inte som någon drömman direkt.....ingen drömpappa heller. Sätt honom på en riktigt rejäl föräldraledighet o invänta de skinande golven

TS

Du får prata med sambon om hur du känner dig.
Att han ska kolla på TV medan barnet gnäller är INTE ok.
Om barnet har kräkts så får den som var närmaste städa/byta kläder själv, eller be om hjälp.

Jaa, men jag tycker du kan börja med att berätta hur du känner dig.

Så får du mer hjälp hemma.

Lycka till!

Usch då vet precis hur du känner dig, jag tycker du ska förklara hur du mår och se till att få nån timme egentid när mannen kommit hem från jobbet, kanske inte var dag men varannan.
Om din man inte kan lyssna och förstå dig så skulle jag rek familjerådgivning det kanske krävs för att han verkligen ska förstå hur du känner.
Blir det ingen förändring kommer du bli utbränd och bitter.
Ta tag i det nu.

Lycka till, kram!

stackars dig gummsan..... jag e så glad att jag har min man han är en ängel...hoppas d löser sig för dig med...
kram