• Anonym (asta)

    Familj i kris

    Hur får man sin man att öppna ögonen och inse att vår familj har problem?

    Vi har en gemensam son på snart 4 år och min man har en son från tidigare som nyss fyllde 13 år och bor hos oss varannan vecka.

    13-åringen är bortskämd och daltad med och behöver inte ta ansvar för något (städa sitt rum, bädda sängen, packa skol/träningsväska, m.m.). Han vill inte äta det pålägg som resten av famlijen äter (han vill äta rostbiff och skinka för 40 kr/hg medans vi äter ost, leverpastej, vanlig skinka m.m.), han vill inte äta det smör vi köper (vi har Bregott och han vill bara äta Becel...) och tycker inte om någon mat jag lagar. Jag har i 1 års tid bett honom skriva en lista på maträtter han tycker om så att jag vet.

    Varje vecka han är hos oss får jag påpeka att man borstar tänderna morgon & kväll, tvättar händerna efter toalettbesök, byter strumpor & kalsonger varje dag, duschar & tvättar håret minst ett par gånger/vecka. Detta borde sitta i ryggmärgen - jag skall inte behöva påpeka detta varje vecka! T.o.m vår 4-åring vet detta... Påpekar vi detta så säger han bara "Jag vet, jag vet..." Ibland när jag konfronterar honom så ljuger han och säger att han visst har gjort vissa saker fast så inte är fallet. Jag har bett min man ta upp detta med sonen men han gör det sällan och om han gör det så är det men en liten "smäll på fingrarna" och "gör nu inte så något mera" och ger honom en ny chans. Sonen har fått 1000-tals andra chanser men det blir ingen förbättring.

    Han är en "surmupp" som helst sitter ensam på sitt rum och spelar tv/dator-spel hela dagarna alternativt titta på tv. Nu har hela sommarlovet gått utan att han har "lekt" med kompisar nästan någonting, 1 gång var han på Liseberg men det är allt... Jag har försökt prata med min man och även med pojkens biologiska mamma men ingen av dom förstår att något kanske är fel (kanske mobbad i skolan?) och värt att ta upp med pojken/skolan för att komma till botten med detta.

    Jag får ta hela lasset med uppfostran av 3 barn (min man, en 13-åring och en 4-åring), skötsel av hem med städning, tvätt, disk m.m. för att min man hellre sitter framför datorn, hjälper till med 13-åringens träningsaktiviteter 2-4 ggr/vecka. Vi har en trädgård som förfaller, en bil som aldrig blir tvättad och en relation som snart går under... Utöver detta arbetar jag heltid på en arbetsplats i totalt koas och förvirring. Vad gör jag? Jag orkar snart inte mer - vart kan jag vända mig för att få vår familj på rätt köl igen? Och hur får jag min man att inse att vi har problem som vi behöver ta tag i.

    Tacksam för hjälp!

  • Svar på tråden Familj i kris
  • Tommy parterapeuten

    Hej


    När man är  "styvförälder" så ska man alltid vara försiktig med hur mycket man ska gå in och bli den som står för fostran för  sin partners barn. Anledningen till detta är att man inte har varit med från början vilket gör att man inte har den relation som kan behövas för att fostra. Prata med din man och försök att få ramarna att stämma i er familj ex ska man ta in disken i diskmaskinen själv eller ej. Om 13 åringen behöver lära sig saker (uppfostran) så är bättre att din man tar mer ansvar för detta. När det gäller helheten så behöver ni komma överens om hur ni vill att det ska skötas och hur ni vill leva tillsammans. Nu tycks ni vara i obalans och när man inte har gjort överenskommelser brukar det tyvärr hamna mer uppgifter på kvinnan. Jämställdhet handlar väldigt mycket om balans och om ni blir bättre på att göra överenskommelser kommer ni också att uppleva att ni är ett lag, ett Vi.
    Tommy
Svar på tråden Familj i kris