Hur gör ni som är hemma (ej dagis och dagmamma) tills erat barn är runt 2 år? Bor ni jätteenkelt eller är ni multimiljonärer?

Vi köpte hus nu under min mammaledighet och vi fick vårat andra barn innan jag hann gå tillbaka till jobbet efter första så jag blir väl hemma 2,5 år sammanlagt. Men nej vi är verkligen inga miljonärer men sambon har en ganska bra inkomst. Vi räknas nog som övre medelklass skulle jag tro.

Vi är inte miljonärer man vi har goda inkomster och hade lugnt haft råd att vara hemma två år med barnen, vi har tagit ut väldigt lite föräldrapeng första året. MEN, vi har valt att inte vara hemma för att vi inte vill vara det. Men vi hade haft råd utan problem. Vi har villa, bil och annat. Vi reser typ aldrig men det vill vi heller inte göra då vi har små barn. Vi bor heller inte i Stockholm utan i en liten stad.

Jag kan bara svara för hur vi har gjort i vår familj, och vi är varken miljonärer eller bor jättenkelt (har en 3a med uteplats på lagom pendlingsavstånd från jobbet).

Till att börja med snålade vi som sjutton med föräldradagarna i början. Det var aldrig svårt eftersom man ändå ville vara hemma och gosa bebis

När sonen fyllde 1 år började vi ta ut såpass många dagar per vecka att jag håller SGIn. Både jag och min man jobbar halvtid och den som inte jobbar är alltså hemma med sonen. Vi har prioriterat att bara skydda min SGI eftersom vi ansåg att det var mer troligt att jag blir gravid igen än att han blir långtidssjukskriven. Vi hoppas vi har rätt på den punkten.

Vi köper inget onödigt men jag upplever det inte heller som ett problem. Vi har haft turen att ha tillgång till mycket arvegods, men har man inte det kan man ju köpa begagnat. Eftersom en av oss alltid är hemma är det inte svårt att hinna med att laga riktig mat - vilket sparar mycket pengar jämfört med halvfabrikat. Dessutom blir det ju godare Ser alltid till att den som jobbar får med sig en lunchlåda.

Mitt tips är - sätt dig ner och fundera på era utgifter, finns det något att dra in på? Sen tror jag också det är smart att testa helt enkelt. Vi var tveksamma på om vi skulle klara oss på så lite i början, men bestämde oss för att prova. Funkar det inte så får man ju öka på antalet föräldragar i fortsättningen (och leva på sparade medel tills dess). Man klarar sig på mycket mindre än man tror och jag upplever inte att vi lever extremt snålt.

Vi levde snålt sen så började jag jobba lite när Wilmer var 8 mån. Jag jobbar nätter, så var 3dje helg jobbade jag 3 nätter.
Eftersom pappan är ledig helger så gick det kanonbra.
Tänker göra så den här gången med, fast med skillnaden att jag väntar till lillebror är 1 år.
Man spar många dagar på det

Vi äger vårt hus (inga lån), så vi har väldigt små utgifter. Vi gör inte av med så mycket pengar, så vi behöver inte få in så mycket pengar...

Barnens första år har vi inte tagit ut någon fp. Det har kanske inte alltid gått ihop, men vi vet ju att det kommer mycket pengar när vi börjat ta ut dagar. vi klarar oss ganska bra på 80% av min mans lön,och barnbidrag. Har inga dyra nöjen/intressen, köper sällan kläder/leksaker/prylar i affärer (mest begagnat)... pengarna räcker till allt vi behöver och mer därtill.

ja, vi har levt mest på min sambos lön, och snålat med f-dagarna. så kommer lillsyskonet i februari, när sonen är 16 månader, så då kommer jag bara fortsätta vara hemma. enklast att ha barnen hemma länge är väl om det kommer syskon in i bilden medan man fortfarande är f-ledig.

Rent ekonomiskt hade vi klarat att vara hemma tills barnet var två. Tog ut minimalt första året och sen jobbade vi halvtid (varannan dag) en längre period så att en var hemma med barnet och en jobbade. Det klarade vi ganska hyfsat ekonomiskt.

Vi valde ändå att skola in, tycker att man behöver vara ledig med barnen även när de är lite större. Vanlig semester räcker ju inte långt precis... Dessutom ville vi vi ha dagar kvar ifall man vill jobba deltid någon period. Barn är ju faktiskt små även när de är 3, 4, 5, 6, 7 år.... och man får ju ta dagar tills de blir 8.

Min pojke är nu tio månader och han kommer att börja på dagis tidigast nästa höst (han blir två år nästa oktober). Jag har tagit ut fp på lägstanivå
(har bott utomlands länge och sedan studerat utan studiemedel och därför har det blivit så) och kommer att söka vårdnadsbidrag fr o m att han fyller 1 år (så att vi sparar merparten av min mans fp dagar). Vi kommer alltså att leva på min mans lön (som är hyfsad, men inte jättehög), vårdnadsbidrag (3000 och barnbidrag. Vi bor i en trevlig 2:a med låg hyra och har ingen bil. Vi lever inte särskilt snålt, även om vi inte har råd med t ex utlandsresor för närvarande. Att få vara hemma med sitt barn är en lyx i sig!

Vi hade tänkt skola in på dagis nu i augusti, sonen blir 2 i oktober. Men nu blev det redan i maj p.g.a. att vi erbjöds en plats och inte vågade tacka nej p.g.a. enorm platsbrist i förskolan i vår kommun. (Vi hade sökt från maj men räknade egentligen med att få vänta till augusti).

Första 6-7 månaderna tog jag bara ut 2 fp-dagar/vecka. Vi har bott trångt och billigt hela tiden sedan sonen föddes, i hyreslägenhet. Inga semestrar förutom till föräldrarnas torp och småutflykter. Mycket begagnat både vad det gäller barnkläder och prylar. Snålat in på kläder och prylar till oss själva och hemmet. Inga lån på bilen, den är köpt kontant innan. Levt billigt helt enkelt. Jag tror de flesta kan vara hemma länge bara man vill prioritera ner levnadsstandarden. Jag skulle gärna bo i hus men då skulle vi vara tvungna att jobba mycket mer och sonen vara borta från oss mycket. Så vi har bestämt oss att vänta tills vi har utbildat oss och tjänar lite bättre. Då kanske vi kan ha hus utan att båda jobbar heltid.

Har en son på 15mån och vi bor i hus.
Jag har 0kr i inkomst.
Sambon jobbar tjänar 15 000 efterskatt och vi klarar oss bra (:
Räntan på huset ligger på 2000kr, lika mkt som vi betalade för våran tvåa vi bodde i innan. ^^