Min vän ignorerar mig

Hon kanske sjä'lv är medveten om att hon negligerat dig, och inte visste hur hon skulle inleda kontakten igen. Det kan ju vara så när det gått en tid.

Be henne dra åt helvete, svara inte på hennes meddelande, blocka henne på allt.

Självklart skulle jag frågat varför jag inte får svar och jag skulle berätta att jag känner mig ignorerad och att jag känner mig ledsen för det.
Jag skulle berätta att jag saknar henne som vän och att jag önskar en närmare kontakt. Det är hur jag skulle ha gjort.
Vad tänker du göra?

Anonym (ignorerad) skrev 2009-08-29 21:41:57 följande:

Jag har också några sådana "kompisar". Tror det bästa är att strunta i dom. Om de ställer en fråga så kan man svara men i övrigt använda så lite energi som möjligt åt dem, han, hon.

Folk ignorerar folk de inte mår bra med. Kanske hon inte mår bra med dig av nån anledning. Ni kanske inte passar ihop. Drar energi av varann.

Jag vill konfrontera henne, men är samtidigt rädd för hennes reaktion (om jag nu får någon reaktion alls). Det värsta är att jag är urusel på att bråka, för jag vet aldrig vad jag ska säga, så därför tvekar jag lite.

Jag hade konfronterat henne helt enkelt! Krävt en förklaring och sagt att "du behöver inte vara vän med mig, men du kan väl åtminstone vara vuxen nog att ta den diskussionen med mig så jag vet vad du tänker!".

Ni behöver inte bråka, bara ha en vuxen diskussion.

Hon vill väl inte umgås med dig. Tråkigt men sant. En vän hör av sig.

Känner igen det där. En av mina närmaste vänner har helt släppt mig sedan jag gjorde slut med mitt ex (jag och exet är bästa vänner så det är ingen välja sida-grej) för ca ett år sedan. Svarar inte på mail, sms, Facebook mm. Vi var jättenära. Under denna tid har han blivit pappa och gift sig med en tjej som även hon verkade gilla mig. Jag har inte blivit bjuden till dop el bröllop, inte ens fått svar på grattis el frågor om jag får träffa barnet. Alla våra gemensamma vänner prata hela tiden om hur de gått ut tillsammans, fikat, haft fest osv. De åkte också till exet i en annan stad och hälsade på honom trots att dessa var mina vänner först, mer förtroliga med mig odyl

Orkar inte försöka längre. Men blir väldigt ledsen. Jag gillade verkligen dem och nu får jag inte ens se hans son.

angående inlägg nr 6 om att man ignorerar folk man tycker tar energi. man blir väl alltid vänner i början för att man har ngt gemensamt, sedan förändras livet och inte alltid åt samma håll, det vore ju konstigt om det alltid gjorde det. Om vi alla inte bara ska va ego och umgås med kopior av oss själva måste vi kunna hantera konflikter och ha lite raka samtal med varann ibland om hur man ska lägga upp den fortsatta relationen med kompromisser så att båda mår bra.

Jag tycker du ska göra samma sak som hon gör mot dej - dvs ignorera henne så märker du ju - tar hon kontakt igen sen så då kan du prata med henne, men inte annars.. Men vill du konfrontera henne så ska du göra det.. gör vad som känns bäst för dej.

Jag har inga barn och inte min fd. vän heller...
Vi hade en jätte bra kontakt, vi berättade allt för varandra och fanns där i vått och torrt, men till slut började jag märka en liten förändring - hon kom till mej så fort det var något, men ville jag prata med henne så hade hon aldrig tid, skulle hon ut och ta en fika så slutade hon fråga mej,
hon slutade skriva på msn, facebook, sms osv..

Sen gick jag in på henne blogg en dag och såg ett inlägg där det stod att hon
känner att hon vuxit ifrån mej, att hon inte har något gemensamt med mej osv..
Till saken hör den att vi hade rätt mycket, men jag fick veta i efterhand via en annan gemensam vän att jag dög inte som vän eftersom jag inte gillade att parta och gå på krogen.

Men jag dög tydligen när hon mådde dåligt och ville prata,
och när jag fick reda på det så ringde jag på hennes dörr helt oanmäld,
och frågade henne rakt ut om det var sant,
hon vågade inte titta mej i ögonen först, men sa att det stämde.

Då tackade jag bara för mej och sen gick jag med orden "jag må vara en bra lyssnare, men jag är ingen psykolog - ring en sådan innan du förstör en till vänskap med någon annan"

Detta är ca. 6 månader sedan, och än idag hälsar hon inte på mej om vi möts på stan, men hon hälsar till mej via min man och det känns inte rätt det heller... men jag ignorerar henne fullt ut - vill hon i framtiden ha en vettig kontakt så får det komma från henne och då ska det vara ärligt menat, men jag tänker inte börja gå på krogen, supa helg efter helg bara för att vinna tillbaka hennes vänskap, det klarar jag mej gott utan.

Så du TS - jag önskar dej all lycka och hoppas att din kompis talar om för dej hur hon tänker och vill ha det. *Kram*

Om hon hade fortsatt så, hade jag inte ödslat mer tid på henne, dumpa henne!