• Januarihimlen

    Viktigt med ambitioner och drömmar?

    Här om dagen pratade jag och min sambo om vad vi har för ambitioner, mål och drömmar i livet. Själv håller jag på att utbilda mig inom ett yrke jag verkligen är intresserad av och där jag tror att jag kan göra nytta och hjälpa andra, och jag har även andra tankar om jag vill uppnå under mitt liv. Min sambo däremot har mer inställningen att det som händer det händer, och det finns inget han direkt strävar efter. Det enda han kunde komma på att han vill hinna med under sitt liv var att få barn.

    För mig känns hans inställning främmande. Visserligen är vi ännu unga, och självklart kan det ta år innan man vet vad man egentligen vill göra. Men jag har alltid varit ambitiös och engagerad, och jag tror det kan vara nyttigt att ha drömmar och att sätta upp mål att sträva efter. Det behöver inte vara att göra karriär utan kan handla om vilken typ av önskan som helst.

    Det vore intressant att veta hur ni ser på detta. Är det viktigt med ambitioner och drömmar, eller går det lika bra att ta det som det kommer? Tycker ni att det är viktigt att man har samma syn på detta som sin partner, eller spelar det ingen roll?

  • Svar på tråden Viktigt med ambitioner och drömmar?
  • Pumpkin

    Jag tänker och känner precis som dig. Jag har alltid haft drömmar och mål att sträva mot, höga ambitioner för mig själv och mitt liv. Att inte ha det är fullkomligt främmande för mig, och bristen på det hos partnern har faktiskt kraschat ett par förhållanden.

    Som tur är är min man på samma nivå som mig.

  • Januarihimlen

    Det är det jag funderar på, om våra olika inställningar kan komma att ställa till problem i framtiden. På nåt sätt känns det lite ospännande och tråkigt att inte ha några ambitioner. Men jag ska inte gå händelserna i förväg, det kan ju hända att han upptäcker någon dröm med tiden...

  • Päron1986

    Det är superviktigt, men det är lika viktigt att vara nöjd och tillfreds med det man har. Låter det motsägelsefullt? Ja. ;)

    Jag blir stressigt av FÖR långsiktiga planer.. men även av att tiden går utan att jag strävar mot nåt. Så.. hm.. ja.. tolka det själva! jag vet itne:)

  • jaghopparhögt

    En människa utan drömmar, ambitioner och mål är i mina ögon otroligt svag. Vad finns det ens för anledningar att leva då?

  • Päron1986
    jaghopparhögt skrev 2009-09-05 15:19:54 följande:
    En människa utan drömmar, ambitioner och mål är i mina ögon otroligt svag. Vad finns det ens för anledningar att leva då?
    Njuta av nuet? Ta stunden för vad den är?
    carpe diem?
  • Cmon baby

    Hm, lite min typ av tråd är nog detta.

    Jag och min sambo har varit tillsammans i 4 år och har en, snart 2-årig, son. Jag har alltid tyckt om att resa och uppleva saker. Det behöver inte vara resor till paradisöar eller några dyra upplevelser men jag gillar när det händer saker.
    Min sambo är precis tvärtom, han vill sitta framför tv:n, datorn eller bara vara. Ingen spontanitet för fem öre och på senare tid har jag blivit mer o mer frustrerad över hans likgiltighet i livet.
    Jag vill inte sitta när jag är 80 år o tänka tillbaka på mitt liv tillsammans med honom och inte känna att vi upplevt många fina stunder. Jag älskar ju honom självklart, skulle annars inte varit kvar i förhållandet, men dessa olikheter har faktiskt gjort mig deppig många ggr. Han har inga vänner han umgås med, det är min familj eller hans. De vänner vi har är vänner jag haft tidigare eller som jag lärt känna. Ikväll ska jag äta middag med en kompis, bara hon och jag hemma hos henne. Det ska bli så skönt att bara få vara och snacka lite goja men jag får dåligt samvete för att han sitter hemma med vår son och inte har nåt inplanerat.
    Vi träffar ofta andra par och äter middag och har trevligt, men ALLT sker på mitt initiativ i våra liv och jag är lite less på våra olikheter. Ingen romantik, ingen uppvaktning alls. Jag blir mest ledsen än arg, att man inte kan anstränga sig lite.
    Men vad gör man om man älskar personen innerligt trots olikheter?

  • Päron1986

    Cmon baby, jag har en sån kamrat som lever väldigt likt dig.. hon gör helt enkelt de här grejerna själv i vardagen. typ är till mig på middag, fest osv.
    sedan har hon ett "krav" = utomlands en gång om året tillsammans.

    det funkar skitbra, fast de är de två mest olika människor jag mött...

  • Januarihimlen

    Cmon baby skrev 2009-09-05 16:32:55 följande:


    Hm, lite min typ av tråd är nog detta...
    Jag känner igen mig i delar av det du skrev. Även för oss är det i princip bara mina vänner vi umgås med, min sambo har inte så många egna vänner. Visserligen har han flyttat ifrån sin hemstad för att bo med mig, men han hade inte så stort umgänge där heller. Så om vi ska hitta på något med några andra så är det mina vänner vi träffar, vilka nu blivit hans vänner också. Min sambo tycker ofta att det räcker bra att bara vi umgås, men jag vill ha mer än så. Jag vill lära känna nya människor och testa på nya grejer. Jag kan också känna mig lite dålig ibland för att jag hittar på saker och lämnar honom ensam hemma, men jag försöker sluta känna så. Jag har all rätt i världen att träffa mina vänner ensam om jag vill det. Min sambo har också alla möjligheter att utveckla en egen hobby eller aktivitet, eller försöka skaffa en egen umgängeskrets, men om han inte gör några försök så är det inte mitt fel. Han blir bara irriterad när jag föreslår att han kanske ska engagera sig i något nytt, så då får det vara. Än så länge fungerar det bra, men jag är lite orolig att våra skillnader kommer leda till större problem i framtiden.
  • Mandarina
    Päron1986 skrev 2009-09-05 15:33:33 följande:
    Njuta av nuet? Ta stunden för vad den är?carpe diem?
    Så klokt skrivet!!
Svar på tråden Viktigt med ambitioner och drömmar?