Måste man visa tacksamhet mot sina föräldrar?
Jag är strax över 30 år och har i hela mitt liv levt med en mamma som har psykiska problem. Detta har infiltrerat hela vår familj och vi är verkligen s.k. "medberoende". Jag har sedan jag flyttade hemifrån för över 10 år sedan försökt att bli självständig och "vuxen" men mamma är expert på att "låsa" fast mig och jag har alltid känt mig otroligt beroende av henne ("hur ska jag kunna leva om mamma skulle dö?)
Jag är - annars - en oerhört självständig tjej, karriär, ser bra ut och bor många mil från mitt föräldrahem. Men, så fort jag påminns om mamma, kommer hem, eller pratar i telefon så är jag 5 år igen.
Samtidigt har mamma alltid ställt upp, jag har gått igenom svåra saker, bl.a. en separation nyligen och de har alltid funnits där. Samtidigt som hon, med svåra "utbrott", gör mig så illa, så illa. Min självkänsla är under ytan. Sedan jag fick barn för drygt ett år sedan så orkar jag inte mer. Jag orkar inte må dåligt och känna mig beroende av min mamma. Jag vill stå på egna ben och det börjar jag kunna - men det märker hon nu och blir mer elak än nånsin. Hon kräver tacksamhet, att jag ska ringa ofta och förstå hur "svårt hon har det".
Jag orkar bara inte!! Jag har nog med mitt liv som ensamstående mamma...men samtidigt gnager tacksamhetsskulden i mig och jag vet inte hur jag ska känna/göra.
Måste man känna tacksamhet inför sina föräldrar?!