Sexmissbruk [väldigt långt!]

Jag och min sambo är 28 respektive 38 år gamla, har varit tillsammans i lite mer än ett år. Har hus, hund, är förlovade och planerar barn.

Vi har alltid haft ett väldigt kärleksfullt förhållande och trots att jag kom från ett förhållande där jag blev slagen och bedragen flera gånger om litade jag på min sambo. Han har alltid sagt hur mycket han älskar mig och hur fin jag är och jag är inte en svartsjuk person. Men.. jag har en stark intuition och den där känslan har alltid funnits där, att något inte står rätt till. Jag har puttat bort den och intalat mig själv att den beror på mitt tidigare förhållande. Det har varit små små signaler att det finns saker på hans dator som han absolut inte vill att jag ska hitta och hur hans beteende ibland inte känns normalt eller ok, men jag har som sagt skyllt det på mina egna dåliga erfarenheter och nästan skämts. Har känt ett flertal gånger att jag vill titta igenom hans dator, men har naturligtvis inte gjort det, utan bara trängt bort känslan.

Förra helgen åkte jag bort och sambon lånade min dator. När jag kom hem hade han raderat internethistoriken och när jag frågade varför sa han att han hade haft svårt att logga in (han är inte alls bra på datorer) och att han varit nära att ta bort internet helt och hållet. När någon ljuger för mig är det som att en pusselbit ligger fel i ett pussel, den ligger och glappar och den känslan går inte att få bort. Det han sa stämde bara inte. Jag bestämde mig för att ta tillbaka allt som blivit raderat senaste tiden (på MIN dator, för den som har en åsikt om det) och det är väl där mitt helvete börjar..

Först ser jag att han varit inne på passagen och chattat. Inget större fel med det, så varför var han tvungen att smyga med det? Sen kommer det upp saker som 'är nyfiken på dig *ler*' eller 'om du kommer hit.. lek med tanken.. har du på dig baddräkt eller bikini'. Där tände jag till och ifrågasatte honom. Han erkände direkt att det var han och att han gått in i helgen och skrivit saker som han skämdes för. Jag såg att det stod 'inloggad' i högra hörnet och frågade om han hade ett konto. Han svarade nej och att det var en engångsföreteelse. Jag frågade om jag fick kolla upp det, vilket jag fick (han trodde väl inte att jag skulle kunna lista ut hans lösenord) och visst hade han ett konto. Meddelandena där stannade inte vid anonymt flirtande, utan det var grova sexuella mail där han bestämde träff med andra tjejer eller äldre damer kanske är mer rätt ord, att han fantiserat om dom och längtade efter ett hett möte. Kontot var skapat några dagar efter vår förlovning! Han har skrivit in sina riktiga uppgifter, mail med för- och efternamn, var han bor, gett och tagit telefonnummer mm.

Jag fick ett utbrott som heter duga, hade nog kunnat riva hela huset. Det blev ett jävla surr, förklaringar och annat skit. Jag sa åt honom att lämna mig ifred så jag fick lugna ner mig. Efter någon timma sa jag att om han slutar med sina förbannade lögner ska jag lyssna på honom. Han sa att han gick in ibland när han var singel och sexchattade, att det bara var fantasier och att han aldrig träffat någon eller pratat i tele och att han aldrig ens tänkt göra det. Att det är något slags bekräftelsebehov, att han vill se hur långt någon är beredd att gå. När vi träffades drog han ner på det, men han kunde inte sluta. Att varje gång han chattade så tänkte han att det här är sista gången, men att han inte kunde sluta helt och med tiden blev han avtrubbad. Intalade sig själv att han ändå höll det på en schysst nivå. Men nu när jag berättade hur jag kände mig fattade han ju hur det sårat och att han själv absolut inte hade kunnat förlåta om jag gjort så mot honom. Jag pendlade mellan att vara lugn och förstående och att gråta hysteriskt, men kände ändå att vi fixar det här, att det inte är oöverkomligt. Jag frågade honom massa frågor och han svarade brutalt ärligt så det skar i hjärtat, men det kändes ändå som att han blottade sig trots att han skämdes och hade kunnat ljuga och fått det att låta bättre än vad det var. Min magkänsla, som ju har haft rätt hela tiden, säger mig att han talar sanning.

Han tog ledigt från jobbet på måndagen och vi låg och pratade och grät om vartannat hela dagen. Jag förklarade att det inte var fantasierna eller det anonyma sexchattandet som sårade, utan att han gick ut med sin riktiga info och även tog reda på vem människan på andra sidan var. Jag är väldigt öppen när det gäller sex och jag hade uppskattat om han hade berättat att han tänder på att göra så, vi hade kunnat gjort det till en gemensam grej istället för att han skulle sitta och smyga med det. Med klara regler om tex anonymitet hade jag tom accepterat att han satt själv och sexchattade. Men jag känner mig sviken, kränkt och jag skäms något fruktansvärt över att andra kanske vet vem han är pga all info han gett ut. Han har tom chattat med tjejer från min hemstad, som hade kunnat vara mina vänner. Han sa att han ska göra allt han kan för att få mig att komma över det här och att han ska ge mig den tid jag behöver och jag bestämde mig för att verkligen försöka. Men för att komma över det måste jag ha hela sanningen och han sa att jag får kolla upp precis vad jag vill.

Igår fick jag ett sms från honom när han var på jobbet att han insett att han är beroende och att han behöver hjälp. Han kallar sig själv sexmissbrukare, men jag tror inte riktigt att det är det det handlar om. Den info jag fick ut igår bekräftar att det verkligen inte är ett friskt beteende. Han är reggad på diverse sexkontaktsidor, dejtingsidor och han har besökt dom under vårt förhållande. Han är reggad på en sida där man söker thailändskor för äktenskap och där står det att han är 37. Han fyllde 37 en månad innan vi blev tillsammans, så jag är helt övertygad om att han gått med där efter vi blev tillsammans. Jag kom in på hans msn som han sagt att han inte har kvar och där var jag en tjej av 957st, allt från 15 år till 60 och självklart har han tagit emot nakenbilder under vårt förhållande och lärt känna tjejer som bott i närheten. Fortfarande säger han att de aldrig träffats och att han aldrig haft för avsikt att göra det, även fast han skrivit det. Sin egna dator har han slängt, han sa att det finns så mycket skit i den att han inte ville att jag skulle se allt hemskt han har gjort, han vill inte se mig mer sårad. Han säger att han är så blyg och osäker när det gäller sex, men att bakom skärmen kan han bli någon helt annan och det ger en kick som han blivit beroende av. Att han inte har kunnat sluta trots att han gör illa mig och är elak mot någon som sitter på andra sidan som tror att han är seriös. Igår kväll låg vi båda och grät, jag för att jag är chockad och sårad, han för att känner sig hemsk och äcklig. Jag försöker säga att det inte är han som är äcklig, utan beteendet. Han är ju en sån jag sitter och varnar min lillasyster för - min sambo som jag älskar!

Hur går vi vidare nu? Jag känner mig ful och oattraktiv efter att ha läst hur heta alla andra är och hur han har fantiserat om dom tillsammans, kan inte ens möta andras blickar på stan för jag känner mig så värdelös. Samtidigt har jag svårt att förstå varför han skrivit med just de han skrivit med, de är verkligen inte attraktiva. Det får mig att känna mig ännu fulare. Han har förklarat det som att han lagt ut krokar och halar in dom som nappar på hans komplimanger och sen blir han upphetsad av att de vill träffa honom, det ger honom bekräftelse. 

Jag känner oro för vad han gör när han går hemifrån, hur han beter sig mot andra tjejer och rädd för att han kommer börja igen. Självklart kommer han inte svika mig igen den här månaden eller kanske tom det här året. Men jag tror att det här beteendet är så djupt rotat, vad händer när allt lagt sig och samvetet lugnat ner sig och han sitter ensam en kväll och är kåt? Innan jag upptäckte hans msn och sexkontaktsidor tänkte jag faktiskt att om han nu tänder på sexchatt så mycket får han göra det, om han är anonym. Men om han är beroende och missbrukar det, klarar han att hålla sig inom tillåtna ramar eller kommer det spåra ur? Kan vi ens hitta på såna saker tillsammans eller kommer det trigga honom och kanske få honom att ta upp beteendet igen? Jag tror inte på förbud, jag kan inte förbjuda honom att göra något han tänder på och tro att det kommer hålla i tio år framåt.

Han är lättad att jag äntligen vet allt. Han har velat berätta flera gånger, men inte velat förlora mig, så han har bara hoppats på att han ska kunna sluta och att jag inte ska få reda på det. Jag känner också lättnad på ett sätt, för min känsla som legat och gnagt har ju stämt, jag är inte knäpp! Om vi sitter och pratar och det kommer en tjej på tv som klär av sig så är det som att han försvinner in i en dimma. Jag finns inte, utan han vänder sig om och kommer inte tillbaka förrän tjejen försvinner, sen minns han inte ens att han gjort så. På krogen går han alltid fram till tjejer och så fort det finns någon ny tjej i ett sällskap ska han alltid försöka få bekräftelse, jag ser det på hans kroppspråk och hans ögon. Han har tidigare inte förstått mig när jag försökt förklara att jag inte uppskattar att han står på stan i fyllan och vrålar hur snygg en tjej är, han har tyckt att jag är överdrivet känslig och svartsjuk och jag har intalat mig själv detsamma. Men nu när jag vet att han matat sig själv med sex och tjejer i flera år så förstår jag varför han instinktivt reagerar som han gör ibland och min känsla att det inte ligger på en normal nivå har stämt. Det förklarar också våra onödiga och överdrivna tjafs, hans väldiga svartsjuka och irritationen som kan ligga i luften ibland. Det har ju inte funnits någon respekt i förhållandet.

Kan vi ta oss igenom det här, kan någon som har det här beroendet sluta? Det stannar ju inte vid 10 eller 100 tjejer, han har tagit kontakt med tusentals tjejer, smygit in när jag lämnat huset ett par timmar eller åkt bort och ändå säger han att han dragit ner på det sen vi träffades. Räcker det med att han inser hur illa han gjort mig för att sluta eller behöver vi söka annan hjälp? Jag vill inte prata med någon vän eller familjen om det här, för jag skäms så. Gick för några år sedan igenom ett trauma som gett mig posttraumatisk stress och flera av de symptomen har kommit tillbaka. Kramper i hela kroppen, ät- och sömnstörningar, ett sug efter sömntabletter och alkohol mm. Jag mår riktigt dåligt just nu. Idag är första dagen som jag känner att jag kan ta lite distans till allt och försöka se på det utifrån. Men samtidigt kommer ju självklart tankarna att han kanske visst har träffat andra, att han bara blåser mig precis som mitt ex gjorde eller att han kommer fortsätta med beteendet, fast bli bättre på att dölja det. Han säger att jag får kolla hans mobil och mail hur mycket jag vill, men så vill jag absolut inte ha det, vill komma över svartsjukan och misstankarna. Jag försöker att inte straffa honom eller bli dramatisk utan vara lugn och saklig, men ibland blir jag så arg och ledsen att jag nästan går sönder. Hur får jag tillbaka min självkänsla och hur går vi vidare och får ett fint och respektfullt förhållande efter det här?