• Anonym

    Jag vågar inte flytta...

    Min pojkvän och jag bodde ihop i över ett år. Från början är han från Skåne och vi var överens om att flytta dit båda två när jag blev klar med skolan.
    Men sen tog det tid att få lägenhet och han orkade inte vara kvar här längre. Det finns inga jobb eller möjligheter där jag bor nämligen, allt är väldigt tråkigt.
    Så vi kom överens om att han skulle flytta i förväg och så skulle jag komma ner när jag fick lägenhet så skulle vi flytta ihop igen då.

    Nu har jag lägenhet om jag vill, måste bestämma mig senast imorgon om jag vill ha den. Men har drabbats av panik! Jag vågar inte flytta längre.
    Jag har så tajt relation med mina föräldrar att jag drabbas av ångest när jag tänker på att jag bara får träffa dom 2-3 gånger om året. Samma ångest får jag om jag bestämmer mig för att stanna, för jag vill ju vara med den jag älskar.
    Han har sagt att han aldrig orkar ett sådant distansförhållande, och det gör nog inte jag heller. Över 50 mil emellan oss..

    Vad ska jag göra? Hur ska jag våga flytta? Känner mig så kluven..

  • Svar på tråden Jag vågar inte flytta...
  • Lundby87

    DU förlorar ju inte dina föäldrar bara för att ni får avstånd mellan er. NI kan ju prata i telefon och det finns ju mail. sen så kan ni ju försöka ha en spar kassa som ger dig möjlighet att träffa dina föräldrar/hans och detta varannan månad eller så

  • Anonym

    Jag vet att jag inte förlorar dom. Det känns bara så läskigt.
    Dom har funnits där hela tiden och nu ska dom vara över 50 mil bort.
    Är så oroad över allt! Inbillar mig att jag ska missa saker, att någon av dom ska bli allvarligt sjuk, eller att vi glider ifrån varandra. Man tycker inte att man borde göra det inom familjen iochförsig. Men tanken är väldigt skrämmande på att lämna dom häruppe.. :(

    Känner mig jättemesig som verkar ha sån sjuk hemlängtan och vara så fäst vid min familj. Det känns som att jag inte har något annat val än att flytta ner om jag vill fortsätta förhållandet med min fästman.

    Jag älskar honom jättemycket och kan knappt föreställa mig ett liv utan honom..
    Men känner samma sak gentemot min familj.

  • zerano

    Du säger att du älskar din kille och absolut inte kan tänka dig att vara utan honom.
    Detsamma med din familj.

    Din familj blir du aldrig av med.
    Din familj har du ALLTID kvar.
    Och 50 mil ÄR inte mycket. Det är en tågresa på ett par timmar eller en flygresa på 50minuter.
    Inget konstigt.

    Det är såhär det är att bli vuxen, man måste klippa navelsträngen.

    Spara pengar, åk upp en gång i månaden..
    Allt handlar om vana.

    Och vill du inte förlora honom, ÅK NER!
    Vågar man inte, vinner man inte;)

Svar på tråden Jag vågar inte flytta...